Tsemppi-mood

Idag har vi redan haft riktigt bra tsemppi-mood hemma med min man. Jag ska nog fixa dethär!

På kvällen ringde jag min gamla klasskompis vars mamma haft nästan helt samma cancer (nielu syöpä, jag nielurisa syöpä) för 2år sedan - och mår bra. Dethär samtalet var så lättande och skönt att höra! Hon berättade hur vården gått till och att dom varit super imponerade av vården, hur bra den var - helt science fiction! Hennes mamman man är också läkare och hade skeptiskt skickat vårdplanen+medicininfo till sina professorkolleger tex. i Californien. Alla var ense om att vi har en fantastisk vård i Finland.

Hennes mamma hade fått strålbehandling 5ggr/veckan och sytostater 1ggr/veckan i 7 veckor. Hon hade inte kunnat svälja/äta/dricka och hade redan innan vården fått en knapp på magen. Från apoteket köpte hon påsar att "äta" via slangen. Efter vården hade det tagit 9 månader för mamman att lära sig äta igen och bli av med knappen.

Efter dethär samtalet var vi nog lättade och det känndes som att nu ska dethär bara kämpas igenom och slutföras!