Sista behandlingen!!!

Otroligt men sant! Ännu för en vecka sen kunde jag inte se slutet och nu är den dagen här! Förståss är det hela inte ännu över, vilket alla på vården understreckar - vägen är ännu lång, men en etapp är över!

Smärtsjuksköterskan träffade jag efter strålningen. Hon var så glad att se mig, hon sa att hon senast då hon såg mig för en vecka sen (med huvudet i rosken) tänkte att "tää tyttö kuolee tähän". Hon berättade att hon själv är en bröstcancer vinnare. Hon sade att jag psykiskt kommer att känna av en "tomhet", men det är en fas att gå igen och som går över. Bra att vi har familjeterapeuten/ mentalvårds sjuksköterskan, tyckte hon. Det att jag nu har energi, beror nog enbart på cortison-kuren. Så den fasen kommer att vara över nästa vecka och så kommer jag igen att vara tröttare och behöva vila mer så jag orkar rehabiliteras, äta mm leva. Jag ska komma ihåg att rehabiliteringen tar tid både fysiskt ch psykiskt. Smärtsjuksköterskan träffar jag pånytt om en vecka.

Jag belönade mig själv med blommor och med att börja jooga, kanske om ett par veckor, då jag hoppeligen har lite krafter igen.