Sista kontrollen

Konstigt, tomt, sentimentalt, tungt, utmattande. Så känns det nu här på café Ursula. Fyra års kontrollen är nuförtiden den sista i fråga om den cancer jag hade. Kontrollen var känslofylld och inte utan tårar heller denhär gången, då jag träffade min läkare och sjuksköterska för sista gången. Är otroligt tacksam för deras inställning och attityd och passion för var de jobbar med. Det har varit ett stort stöd för mig och hjälpt även mig ha rätt och positiv attityd. 

Då jag fick min diagnos frågade jag aldrig om tumören var stor/liten, om den spritit sig mycket/lite - och är tacksam för att det inte automatiskt berättas. Jag var rädd för att höra att den är ”stor” eller ”allvarligaste graden”. Den är ändå vad den är, viktigast är slutresulratet. Det att jag vet ändrar inte på nåt annat än att jag eventuellt får mer ångest - för om den var väääldigt liten skulle dom nog säga det. 

På internationella forum har jag märkt att folk alltid skriver vilken grad cancern var då den hittades. Jag kände att jag först nu var redo att höra det, och frågade. Min läkare berättade att det forskats mycket även sen jag fick min diagnos, och nuförtiden vet man att hpv-virus orsakad tonsillcancer reagerar väldigt bra på vården. Då jag fick min diagnos 2015 skulle min cancer ha varit gradus IV, men sen år 2017 klassas den som II. Man vet nu att denhär sortens cancer skulle kunna behandlas mycket mildare med samma resultat, men vården i Finland är konservativ och patienter har inget emot att överskötas, så det kommer att ändras långsamt. 

Men jag mår alltså bra och är såklart lättad över att denhär resan slutade såhär. Dethär tåget har kommit till ändstationen, där det ser bra ut. Lifvet är gött och idag tas min diagnos bort från mina papper. Min saliv är inte som förr, men jag är van med det. Munnen blir inte mera kruttorr, men måste fundera på matens konsistens/ torrhet samt svälja koncentrerat så att allt går ner i rätt hals. 

Denhär resan slutar här - tack! 

💗💗💗

Kontroll

Dags igen. Berättade om hur traumatisk den senaste ultran   varit. En till ultra och röntgen måste dock tas igen om 6 månader.

Berättade att jag två gånger hållit på och kvävas, vilket varit skrämmande. Båda gångerna har jag ätit just då, men inte haft mat i munnen. Plötsligt går det inte att andas in, total stopp, ut får jag liiite blåst, men inget in. Efter en stund går det att få lite in med grymt ”vinkuva” ljud. Båda gångerna har jag varit ensam med pojkarna, har hållit mig lugn, tagit telefon i handen, tagit fram 112-appen, funderat hur många minuter hjärnan klarar sig utan syre innan jag svimmar, funderar att jag innan det går ut och tex. ringer på hos nån granne - och så börjar jag ”ylande” långsamt få in lite mer luft. 

Hittade på nätet info om att det heter Toiminnallinen äänihuulensalpaus. Läste att ingen någonsin dött av det, vilket var tröstande.

Äänihuulisalpauksessa äänihuulet sisäänhengityksessä lähentyvät toisiaan epätarkoituksenmukaisella tavalla, jolloin ilman kulku estyy.

Hittade även instruktioner på vad man kan göra för att hjälpa det att gå över:

Tukehtumisen tunteesta huolimatta pitää yrittää hengittää rauhallisesti sisään nenän kautta ja ulos huulet puoliksi suljettuna. Näin salpaus yleensä väistyy nopeasti.

Då jag läste om det konstaterade jag att det måste ha varit dethär jag en gång var med om för ca 20 år sen då jag åt en mynthon. Vågade inte äta dom på länge efter det.

Joskus ruoassa oleva nielua ärsyttävä tekijä, esimerkiksi liköörikaramelli tai eukalyptuspastilli, voi laukaista äänihuulisalpauksen.

Nästa kontroll först om 1 år och det är kanske den sista. 

senaste ultran senaste ultran  

I väntan på kontroll

Fast jag hur mycket som helst tänker, önskar, visar utåt och mest av allt försöker lura mig själv att kontrollerna inte påverkar mig, att jag inte är nervös eller tänker på dom typ förrän kvällen innan osv - så är det ju ändå inte så varje gång.

Jag har 3-års kontroll nästa tisdag och märker att det påverkat mig sen torsdag kväll. Hela fredagen kände jag mig gråtfärdig, stressad, tung och hade ett mörkt moln ovanför mig. Jag  processerade sjukdomen varje ledig minut. Jag gick i huvudet igenom diskussioner om sjukdomen, som jag skulle kunna ha med min läkare, vänner och arbetskamrater. Jag blev tårögd då jag körde, hade en ledig stund på jobbet, promenerade med hunden osv. Mitt blodtryck är högt igen 172/94. Fast jag försöker hålla ”fasaden” uppe - mest till mig själv - så vet nog min kropp hur jag egentligen känner. 

Idag/lö mår jag bättre. Igår kväll (fre) tittade jag på Mama medium, inte nån speciellt bra reality, men den fick mig att gråta ut och tro på att man är med sina kära fast man dör - tanken kändes tröstande och det var skönt att gråta. Det lättade också att tala med min man, textas med en kompis och så beställde jag Aschwagandha för att testa lugna stressen med det (innan jag hamnar börja äta blodtrycksmedicin - inte är jag väl SÅ gammal?!). 

Kontrollerna är lite som terapi - i samband med dom processerar jag och går igenom sjukdomen - för att sen ha kommit ett steg vidade i helandet och igen kan glömma allt tills nästa kontroll. 

”YOU CAN FOOL EVERYONE ELSE, 

BUT YOU CAN’T FOOL

YOU OWN MIND”

- David Allen -

Talterapi

Hade under veckan tid till en talterapeut som min läkare satt remiss till HÄR  Hon kom med några bra tips och gav mig en vattenpipa. Kontrollerade hemma att luftfuktigheten är bra. Hon sade att både torrheten och risken att få nåt i fel hals ökar med åldern.

”Keskustellaan  syljen erityksen niukkuuden vaikutuksesta erityisesti karkeiden ja kuivien ruokien nielemiseen ja boluksen etenemiseen. Kosteat ruoat tai kuivan ja nesteen vuorotteleminen auttaa. Jos ruoka takertuu, voi kokeilla tehostettua nielemistä: leuka alaviistoon, paina kieltä ja purista kurkkua nielaisussa. Lisäksi takertuessa yskiminen voi nostaa ruoan uudelleen nieltäväksi. 

Kurkun kostutukseen sekä kuivan suun että satunnaisesti käheän äänen hoitoon nyt käyttöön vesipiippu, siitä kirjalliset ohjeet ja nettilinkki tiedoksi. Suositellaan käyttöä useita kertoja päivässä, jos ongelmaa äänen tai kurkun epämiellyttävyyden suhteen ilmenee. 

Myös huoneilman kosteus on hyvä olla 30-40%, jotta se on hengityselimistölle hyvä.

Nyt ei siis viitteitä siitä, että nieleminen olisi turvatonta, mikä on hyvä. Ruoan takertumisen tunne ymmärrettävä, kun limakalvo on hoidosta varmasti kärsinyt. Jos nieleminen enenevässä määrin vaikeutuu, uusi tutkimus on aiheellinen.”

Undersökningar & kontroll

Förra veckan hade jag några tunga dagar. Jag hade ultra på halsen + lung röntgen. Jag HATAR Mejlans bottenvåningar för jag har så dåliga minnen att jag får ångest där. Egna kontroller med min läkare på Öron-, näs- och halskliniken är ok och utan ångest, men att ligga i apparater och vara ett objekt som undersöks är ångestfyllt (även senast HÄR). Min man var som tur med i väntrummet. 

Jag tittade på ultrascreenen och såg en svart fläck som den utländska läkaren kollade från olika håll, fotade och mätte. Tankarna susade på några sekunder 1vk, 1mån och 1år framåt. Till slut frågade jag ”siellä siis on jotain?”. ”Ei, ei, ei”, sa han och mina tårar började rinna av lättnad. Så gick han och jämförde med gamla bilder, kom tillbaka och frågade en rad frågor; om jag haft ont i halsen mm. Jag blev igen orolig över fläcken och frågade vad det var jag såg, men han förstod int eller förklarade int. Jag hade kontroll till min läkare först idag, en vecka senare, där hon kollar bilderna. Hemma kände jag mig orolig och var säker på att jag nu skulle måsta gå igenom allt pånytt. Gick med Lily-hunden till stranden och satt och grät. 



Såhär såg det ungefär ut.
Har nu googlat att det antagligen var en lymfkörtel han mätte.

Nästa dag på jobbet kollapsade jag till min arbetskamrat och bara grät. Eftersom jag själv jobbar på HUS, kollade vi mina texter tillsammans och där stod att det inte finns metstaser - huh, puuust! Jag var lättad, men så psykiskt slut att jag ännu talade och grät med två andra arbetskamrater och for sedan hem mitt på dagen för att sova. Min kropp var ännu länge i stressreaktion och spännd, men det lättade nog med info och att prata. Jag fick mycket stöd också av min man och vänner. Blev hemma ännu nästa dag då min kropp var så trött och hade huvudvärk.

Vad härlig arbetskamrat jag har.

Jag är duktig och stark, men kollapsar ca 1-2ggr i året - det har varit min survivalteknik. Idag träffade jag ”min” läkare och sjuksköterska på kontrollen, och blev behandlad som en människa och inte ett undersökningsobjekt. Läkaren kollade halsen med kamera genom näsan, allt var bra och nästa kontroll är om ett halvt år. Efter kontrollerna tar det ofta en stund innan jag samlar ihop mig och blir stark och mig själv igen. Piggade upp mig med att gå till Kaivarin Kanuuna där jag belönade mig med en Dalaleo väska jag länge velat ha, samt pumps och en maxikjol. 

Undersökningar

För två veckor sen hade jag ckeck på halsen igen hos min läkare på HUS öron-, näs- och halsklinik. Allt var bra - huh! Efter det for jag till Sello och vandrade omkring. Känslorna är så tudelade. Å ena sidan skulle jag borda köpa blommor och känna glädje och tacksamhet för att vara här, vara i liv, vara frisk osv - och det gör jag ibland. Men å andra sidan känner jag dysterhet och sorg över att min situation är som den är och det känns tungt att måsta leva med rädsla, skräck och osäkerhet - fast jag till största delen kan utestänga det bra. Det är så tudelat att jag oftast inte kan känna nåt alls uta är bara tom. Så tar det nån dag tills jag hittar tillbaka till mig själv igen utan dom tudelade känslorna och är istället i situationen här och nu.

I december hade jag första gången röntgen och ultra sen diagnosen. Det var jätte tungt, bröt samman där och har inte velat skriva om det tidigare. Jag var på jobbet på morgonen, men tankarna var annanstans och jag kände mig helatiden gråtfärdig av stressen. Vi träffades hemma med min man och åkte dit tillsammans 12-tiden. Som tur var han med. Vi gick dit genom tunnlarna i Meilans - där jag åkt på bår och i rullstol då jag mot slutet av behandlingarna blev så dålig att jag var inne på sjukhus. Och vi väntade på min tur där nere under jorden - vilket jag gjort med min mamma då alla undersökningar gjordes för att komma fram till diagnosen. Jag har varit med om så starka stressiga känslor där att dom kom över mig och tårarna började rinna, mer och mer, häftigare, och då jag skulle anmäla mig vid disken kunde jag inte mera prata. "Sinulla ei ole kaikki hyvin", sa sköterskan empatiskt - och jag mindes hur härlig och trygg all vårdpersonal var under sjukdomen. Min man anmälde mig och undersökningarna gjordes. Även efter dethär, speciellt då jag igen for hem och vänta på resultat (i en månad), var jag igen tom på känslor och låg under en filt. Nyheterna en månad senare var som tur positiva.

Min läkare kollade på checken som vanligt på halsen med en kamera genom näsan. Jag frågade ifall det syns att jag varit sjuk och fått behandlingar. Hon sa att halsen utanpå känns som en vanlig hals och att munnen ser normal ut då man tittar i den (vilket också tandläkaren berättat) - men  då hon ser min hals inifrån, med kameran, så kan man se hur hård vården varit och hur mycket skador den gjort. 

Tex svalgmuskeln ser annorlunda ut och hon skrev en remiss till en talterapeut (HUS är nog så huippu). Jag vet ju själv också, nu då jag tänker på det, att svalgmuskeln inte är som förr. Jag är nog lite "rädd" för att svälja, och fast jag oftast är utan att aktivt tänka på det så finns det aktivt i det undermedvetna. Många i Facebook tonsillcancergruppen storknar ofta och har flera gånger varit med om Heimlich. Då jag sväljer måste jag tänka "nu sväljer jag" och koncentrera mig en sekund på hur det går; går maten ner eller behövs det vatten? går maten ner i rätt hals? Hos talterapeuten kan jag få övningar som stärker svalgmuskeln och får den starkare och normalare.



The real life of matångest

Eftersom jag inte kan äta vad som helst pga handikappad mun samt diet, så har jag ibland matångest. Jag får det då jag är osäker på ifall jag kommer att kunna äta och/eller kunna bli mätt, som tex. om jag ska till nån annan och äta, på fest eller äta på restaurang samt nu då vi ska flyga till Malaga. Jag tror att jag kommer att dö utan mat och gör allt för att förebygga det. Samtidigt vet jag ju rationellt att det inte skulle ske, men ångesten är inte alltid logisk och vill göra allt för att förebygga den.

Jag märker det på att jag håller på och tänker på det, planerar och packar ner määäängder med mat åt mig för flygresan. Hittills har jag tänkt: baby fruktmums x 1, banan x 2, proteindryck x 2 (får man ta med?), nötter x 1 påse, mörk chokoplatta x 1, kvark x 1, Quinoa-mozzarellasallad x 1 och mörkt bröd med avocado emellan. Tror ni jag klarar mig i 5h? Livet med ätstörning...

Sluta skämmas!

Jag blev i november kontaktad av yrkeshögskolan Novia i Åbo. Det var en projektgrupp som ordnade ett evenemang som hette Sluta skämmas! och handlade om kroppspositivitet, kropp och sjukdom. Jag bads berätta min historia och tog ärad emot uppdraget.

Igår berättade jag första gången inför publik min sjukdoms historia. Det var roligt att göra presentationen, att gå igenom Stay positive Jonna! -bloggen och spjälka upp sjukdomen under några rubriker. Det var svårt att få det till bara 20 minuter och talade nog lite över. Det var också roligt att hålla presentationen. Fast jag var nervös, så var det en positiv nervöshet, och jag fick bra feedback efteråt. Dom två andra bloggarna som berättade om sina sjukdomar var Fredrica (utmattningsdepression) och Soufie (tarmsjukdomen Ulcerös Kolit).

Det är nog otroligt viktigt, tycker jag, att våga berätta sin historia. Jag kommer själv ihåg hur jag febrilt på nätet sökte efter nån som skulle ha gått igenom samma sjukdom. Jag hungrade efter att få höra en solskenshistoria, höra hur livet är efter 2 eller 5år - att ha nån att fråga. Orsaken till att jag publicerade denhär bloggen är att "vertaistuki" är ett otroligt viktigt stöd.

Min nine eleven vol. 2

Idag är det två år sen jag fick diagnosen. I två år har mitt liv varit helt annorlunda än tidigare, men ändå är mycket tillbaka till det samma. Samma familj och jobb, men nåt i tankesättet har nog förändrats och mitt och min mans förhållande är annorlunda/ starkare/ det behövs inte alltid ord osv. Det är som människor som gått igenom stora livskriser beskriver det: att det finns ett liv före och ett efter. HÄR skrev jag om hur livet kändes ett år efter diagnosen.

Ätandet och handikappet har inte just alls gått framåt på ett år. Rehabiliteringen gick snabbt framåt det första året, typ varje månad kunde jag äta nåt nytt eller märkte andra förändringar i munnen/halsen. Munnen/halsen är fortfarande för torr för bröd/ pizza/ hamppare/ paj osv. Basically finns det inte nåt på ett café eller fastfood som jag kan äta pga handikappet - fast jag inte skulle äta sakerna ovan heller pga min anticancer-diet.

Psykiskt är det fortfarande tungt angående mat och ätande. Vardagen går bra och på jobbet går vi för det mesta till buffé där jag själv kan plocka och välja. Vardagen går relativt bra hemma angående maten. Jag gör alltid skilld mat till mig och till dom andra. Visst känns det nog lite tungt, men tycker jag orkar eftersom jag jobbar kortare dagar. Men ätande med kompisar/ bekanta/ fester/ restaurang osv fåt mig alltid stressad och jag känner ångest. Jag jobbar med det och lär mig konster som att tex. kontakta värdinnan och fråga vad det bjuds på och/eller kolla restaurangmenuer hemma i förväg - för att lugna ångesten. Det finns gånger jag också skippar tillställningar för att det känns för besvärligt och vill inte uppfattas som besvärlig, vara till besvär eller stå ut som annorlunda.

Men jag har äääääntligen gått upp i vikt - DET har skett det senaste året. Det är nåt stort och nåt jag är otroligt glad över. För ett år sen, liksom dethär året, var vi i Tallinn på spa på höstlovet. Kommer starkt ihåg hur jag förra året inte var du med min kropp; skämdes, och köpte en täckande baddräkt. Jag skämdes inte över min extra napa på magen (hålet av slangen), men över att speciellt min övrekropp såg ut som om jag kommit från ett koncentrationsläger. Skelettet stack fram vid höfter och på bröstkorgen. Kommer ihåg att jag ducshade och gick i bastu med baddräkten på. Så kändes det inte alls dethär året. Dessutom har jag märkt att många gamla byxor går på mig igen - så skönt och lättande att det gått framåt!

Tandläkare

Var senast hos tandläkaren för ett år sen och gick nu som rekommenderat igen. Allt såg bra ut. Som tur har jag jätte bra tänder i sig, så vi får hoppas att dom kanske höll strålningen bättre än vanligtvis. Hon sa att det nu räcker med tandhygienist en gång i året och tandläkare om två år. Besöket räckte typ 10min. Och sen rekommenderade tandläkaren som vanligt att använda tandtråd - vilket jag är så lat med. Ett bra tips var att man ju kan putsa tandmellanrummen medan man ser på tv, det behöver inte göras i badrummet då du är dödstrött.

Näringsterapeut

Hade tid till näringsterapeuten idag. Mat har ju varit en stressfaktor och en stor issue för mig nu i 1,5år. Dels är min mun handikappad (smaksinnet skadat, spottkörtlarna skadade och munnen är känslig) och dels har jag en ny diet. Min diet är ny dels pga handikappet och dels pga ny anti-cancer diet. Då min läkare gav mig tiden påminnde hon mig om att tiden är på Cancerkliniken, och en del patienter finner det svårt. Inget problem, tänkte jag. Men på morgonen kom det nog mycket känslor upp till ytan och jag tårades flera gånger då jag körde. Mycket minnen kom tillbaka och jag har inte satt en fot där sen sista behandlingen HÄR.

Utanför Cancerkliniken stod nån och rökte, som vanligt, vilket kändes konstigt och upprörande, som vanligt. I cafét syntes några skalliga huvuden, som vanligt. I aulan satt samma kille som vaktmästare och samma tant hjälpte vid den automatiska anmälningsautomaten. Dagarna på Cancerkliniken snurrar på som vanligt, medan patienterna tillfrisknar, går i remission eller dör.

Jag har länge velat tala med en näringsterapeut, men efter att jag såg att jag gått upp 6kg har jag varit så glad, så före visste jag inte riktigt vad jag skulle fråga henne - jag har ju fått det och funka. Men mötet var jätte bra iallafall, mycket nyttigt och gav mig ännu bättre känsla med maten och min diet.

Saker jag grubblat över visade sig vara helt okej (protein, kalorier,fett), vilket var super lättande och en liten tyngd for faktiskt bort från mitt bröst. Det jag ska kolla upp är kalcium och jod. Jag har minskat på mjölkprodukter och äter endast naturell yoghurt typ 3ggr/vk. Också jod fås från mjölkprodukter. Från 1tsk salt fås endast 1/3 av det dagliga behovet. Från chlorella fås oftast jod, men det står inte på burkarna hur mycket, så hon sa att man lätt kan få för mycket eller för lite. Är chlorellan från havsalger finns det mycket jod, men om den är odlat i bassäng finns det lite jod. Annat jag skulle fundera på var att ta omega-3 tex från saksanpähkinä eller linfröolja istället för från en burk. Omega-3 fås också från chia- och linfrön, som jag sätter i min smoothie, men hon påpekade att dom måste fås sönder i blendern eller tuggas sönder - annors åker dom bara hela genom kroppen och gör ingen nytta. Jag ska också kolla järnet i arbetshälsovården om det känns så, och kolla fibrerna.

Ofta tänker jag att mina matproblem är störande och besvärliga för andra.
Ofta känns det som om livet och all social samvaro snurrar runt mat,
vilket stressar mig. Kan man inte göra saker och träffas - utan att äta?!
Men måste säga att alla mina vänner tar mitt matproblem fint i beaktan.

Here we go again

I morse var det check igen. Denhär gången kändes det väldigt lite nervöst innan. Min man och pojkarna är i Nagu och mamma på lande, så tanken kom över mig att vad gör jag om det kommer dåliga nyheter?, men annors kändes det bara som en bra sak att åka på check. Ju fler positiva bekräftelser man får, desto starkare blir känslan om att ta det lungt och inte stressa över saken. Som tur såg allt ut som det ska igen denna gång. Tänk att jag redan 1,5år träffat samma läkare och sjuksköterska var tredje månad. Tiden går fort.

Min läkare frågade mig hur jag mår psykiskt. Hon berättade att det ca ett år efter vården slår många vad som egentligen hänt, hur nära ögat det varit, hur hämsk och tung vården varit och hur man ska orka leva med skadorna. Många får sömnsvårigheter, ångest eller blir deprimerade. Då jag körde till checken funderade och reflekterade jag faktist just över hur jag ser på det som hänt mig. Hur så många i den globala fb-gruppen tonsilcancer har behövt terapi för ptsd (post traumatic stress disorder), men jag inte känt mig så. Det jag valt att känna och känner är tacksamhet; jag är tacksam för att vara här och leva nu. Visst kommer det ibland en våg av sorg och självömkan, men håller absolut med om att "Life is 10% what happens to you and 90% how you react to it". Man väljer hur man reagerar. Vissa kan förståss behöva hjälp med att hitta den positivare vägen, vilket terapi kan göra.

Vi talade också om HPV-viruset. Jag frågade om jag har ökad risk att HPV utvecklas till cancer igen? Saken forskas i och det finns inga svar. Läkaren berättade att så gott som alla har HPV, vilket kommit fram tex. genom att ta prover av studerande i USA. En del av oss har fått viruset av sin mor via förlossningskanalen andra via en sexuell kontakt. Det finns många sorters HPV, varav en är cancerframkallande. Men vad som sen påverkar att vissa med den cancerframkallande utvecklar cancer medan andra inte - det vet man ej. Hon berättade också att eftersom tonsillcancer orsakat av HPV har mycket bra prognos kommer man i framtiden att behandla den mycket mindre aggressivt än nu och skadorna för patienten kommer att bli mycket mindre. Hon rekommenderade också att överväga vaccination åt mina pojkar och man.

Vi talade om vikten och jag grät en skvätt. Dethär med vikten är en så stor grej, det är nåt som sjukdomen och dess vård tog från mig. Jag har inte varit på en våg på ett år, för att batterierna tog slut, och för att det upprätthöll min omvända ätstörning och stressen över vikten. Nyss gick jag på en våg - och jag har gått upp 6kg! Så som jag kämppat är det härligt att jag lyckats! Jag är inte där ännu, nästan hälften fattas, men riktningen är rätt och jag gör nåt rätt. Det är inte så lätt att få upp vikten om du äter hälsosamt och inte äter socker, vetemjöl eller friterat.

Min arberskompis var på våren orolig för om jag får tillräckligt med kalorier. Jag tog ner appen Fat secret, som varit jätte bra. Appen är ju för folk som vill banta, men man kunde också sätta in en högre idealvikt än nuvarande - och den räknar ut hur många kalorier du ska sträva efter. Sen knapprar man in vad man ätit och appen räknar hur du lyckats. Appen visade att jag lyckas bra så gott som varje dag. Jag har aldrig i mitt liv bantat och vet inget om kalorier, så det var intressant. En person med normalvikt behöver typ 1500kalorier/dag. För att få upp min vikt 15% ska jag enligt appen få ca 3000kalorier/ dag. Enligt appen har min morgonsmoothie redan 1400kalorier, så jag har varit på rätt väg. 

Jag bad om en tid till en näringsterapeut, och kommer att få en. Jag vill kolla med en expert att jag får i mig allt jag behöver, att jag har bra balans mellan goda fetter, protein, mineraler, vitaminer och kalorier - att min anti-cancer diet är hälsosam. HUS är nog så bra och tryggt att vara patient i och det finns experter i allt. Det är inte alltid lätt att komma in i systemet, men då du en gång är inne är det lätt att få remisser hit och dit. Kan än en gång vara stolt över min arbetsgivare.

Nästa tid är om 6 månader, så mellanrummet har förlängts nu efter 1,5år. Innan det ska jag på halsens och bröstområdets ultra och röntgen.

Check

Denhär gången kändes det inte som om checken spökade i kalendern. Det var först då jag körde till Kirurgiska sjukhusets korva-, nenä-, kurkkuklinikka på morgonen som jag kände att jag behövde nån bra biisi för full volym i bilen. Dethär är ju inte rättvist, men dom känslorna låter jag inte ta över utan fokuserar på bra fiilis och positiva tankar. På radion kom "Titanium" och den passade bra.

På checken såg allt ut som det ska i dethär skedet. Rehabiliteringen är snabbast det första året, men fortsätter nog efter det. Jag har inte just märkt nån skillnad i utvecklingen sen senaste check i mitten av december.

Fortfarande har jag samma underbara läkare och sjuksköterska. Denhär gången lärde min läkare mig att hosta, eller egentligen att inte hosta. Jag har ju konstant slem långt ner i halsen och håller ofta på och hostar, harklar och har mig. Det är dock mycket dåligt för tex. ljudbanden för alla, men speciellt för personer som fått halsen skadad. Man ska alltid undvika att hosta och istället "blåsa" ut luft. En annan sak vi talade om var att rösten ibland kan bli hes utan orsak eller förvarning, och vara det en god stund. Till det fick jag tipset att använda rösten mer högt än lågt, vilket känns onaturligt och svårt, men ska testa. Vi talade också om ätande och hur det psykiskt känns i sociala situationer, att halsområdet ännu är lite ömt och gäspningar ännu är lite styva. Allt är normalt för dethär skedet och kan nog möjligtvis ännu bli bättre.

"I'm bulletproof nothing to lose
Fire away, fire away
Ricochet, you take your aim
Fire away, fire away
You shoot me down but I won't fall, I am titanium
You shoot me down but I won't fall
I am titanium"

 

Om HPV i median denna vecka

CNN 6.4.2017: More than 1 in 5 adults (in the US) has cancer-causing HPV

Out of the 14 million new cases of HPV 27.000 people develop HPV-related cancers every year.

http://www.cnn.com/2017/04/06/health/hpv-report-cdc/index.html?sr=twCNN040617hpv-report-cdc0350PMStoryLink&linkId=36258385

Chicago Tribune 8.4.2017: Oral cancer among reasons doctors urge HPV vaccine for kids

"Although most HPV infections go away on their own, they are causing 30,700 cancers in men and women every year, including cervical, vaginal and penile cancers along with oral cancers. Health agencies are pushing hard for HPV vaccinations, which they say could prevent most of those cancers. The CDC says all 11- and 12-year-olds should be vaccinated."

http://www.chicagotribune.com/lifestyles/health/ct-why-doctors-say-kids-need-hpv-vaccinations-20170406-story.html

 

Cosmopolitan 7.4.2017: Nearly Half of All American Adults Have This Preventable STI

"McQuillan refers to the HPV vaccine as 'a vaccine against cancer'. "

http://www.cosmopolitan.com/sex-love/a9246129/hpv-in-america/?src=socialflowTW

Broccoli groddar & sulforafan

Alltid då jag hittar domhär i butiken så köper jag. Dom innehåller 50% broccoligroddar. Jag sätter dom i min morgon smoothie, men dom är goda också på salladen.

"Ämnet är sulforafan, en naturlig biokemikalie, som visat sig ta död på cancerstamceller och motverka ny tumörtillväxt. Och broccolli och fram för allt broccoligroddar innehåller massor sulforafan."

Speciellt bröst- och prostatacancer.

"Men i broccoligroddar är ämnet sulforafan hela  tjugo gånger mer koncentrerat än i en vuxen broccoli. ... Sulforafan går direkt in i de så kallade cancerstammarna och blockerar de  enzymer som får cancerceller att dela sig. ... Helst ska man äta 50- 90g broccoli om dagen om man vill reducera cancerrisken,  men du kan även växla med andra kålsorter som brysselkål, grönkål och blomkål som också innehåller ämnet sulforafan. Och naturligtvis ska man välja ekologiska grönsaker."

"Broccoli sprouts can help prevent, even reverse cancer by acting as an antioxidant that stimulates human cells to protect themselves."

Linkar:

http://www.naturalhealth365.com/reverse-cancer.html/

http://zarahssida.se/sulforafan-i-broccoligroddar-gor-dina-egna-broccoligroddar/

http://dinamediciner.se/nyheter/broccoli-som-cancermedicin
http://drjockers.com/6-ways-broccoli-sprouts-fight-cancer/#lightbox/0/
http://kurera.se/mias-mat-och-bakblogg/2014/05/13/broccoli-och-andra-kalsorter-skyddar-mot-cancer/

Miracle fruit

"Miracle fruit to thevrescue; thousands of cancer patients taste food again". Den artikeln postade en i fb's Tonsilcancer grupp. Låter härligt.

"Synsepalum dulcificum is a plant known for its berry that, when eaten, causes sour foods (such as lemons and limes) subsequently consumed to taste sweet." https://en.m.wikipedia.org/wiki/Synsepalum_dulcificum

Mående update ett år efter vården

Igår var det ett år sen cancervården tog slut HÄR, och det har nog varit en lång väg att gå sen dess. Det har gått långsamt, men hoppas på att det går framåt fortfarande - att det inte ännu stannat.

• Torrheten på natten, finns fortfarande. Tycker det en tid var bättre, att jag inte vaknade på nätterna och måste ta en klunk med vatten, att det inte var det första jag tänkte på på morgonen; hur jag skulle få bort Sahara från munnen. Men nu har det efter flunssan länge varit liksom tidigare igen. På dagarna går jag inte omkring med vattenflaska helatiden, tidigare skulle jag har fått typ panikångest om jag varit utan vattenflaska nånstans där man inte får vatten tex. i butiken, i bilen eller på promenad. Vi hamnade då svänga tillbaka med bilen om jag glömt flaskan. Nu tänker jag inte ens på det!
• Hostar ofta på morgonen upp en stor, ganska hård klimp - man kan inte ens kalla det slem, det är typ som ett tuggis. Tänker att det beror på att halsen ännu repareras.
• Rösten har blivit mindre hes tycker jag - eller har jag vant mig? Kan redan sjunga och hålla ton. Men rösten kan också ibland plötsligt bli hes och sen var det typ resten av dagen.
• Munnen/ käken är ännu lite öm, det värker tex. lite då jag gäspar. Käken och halsen är ännu öm utanpå, men har blivit mycket bättre.
• Ätandet har förstås gått massor framåt. Efter vården tog slut tog det ännu flera månader att lära mig äta och få i mig tillräckligt med föda via munnen, så slangen kunde tas bort. Munnen och halsen är ännu torra, men jag klarar mig nuförtiden med mindre än 1,5 l vatten/ mål och kan ibland svälja utan vatten. Kan äta fler och fler produkter helatiden. Äter tex. nu tomat och kan tugga tuggummi (½ dyna), men kan inte ännu äta torrt bröd eller mandarin.
• Smaksinnet är kanske 70% tillbaka. Tex. pasta smakar verkligen inte gott eller som det ska. Men mat smakar över lag bättre. Jag har ändrat på min kost och diet mycket också pga smaksinnet. Det är onödigt deprimerande att äta nåt gammalt recept och vänta sig den smaken - men sen inte få den. 
• Psykiskt orkar jag bra. Stressar mindre, är mindre arg - det är mina medvetna val. Försöker skratta mycket och njuta av stunden och små saker. Men oron finns nog med för alltid.
• Vikten är jag inte mera fokuserad på, och tar inte stress av det mera. Jag önskar och ber fortfarande att jag skulle gå upp till min gamla vikt (eller mer), men det är inte som ett svart moln ovanför mig så jag inte kan tänka på annat.
• Jobbet har känts bra, är nu partiellt vårdledig och jobbar 80%.

Efter att ha fått två tänder utrivna, 35 strålningar, 6 cytostatika, haft en tub till matsäcken i 6 månader, tappat 10kg i vikt samt krafter och muskler, varit en vecka på sjukhus, gått genom galen smärta, illamående och opiat avvänjning, 5ggr familjeterapi, 2ggr psykiater, 5ggr mentalvårdssköterska, 5ggr näringsterapi, lärt mig äta och svälja, vant mig vid en ny röst, vant mig vid en torr mun, gått stegvis tillbaka till jobbet - har jag kommit en lång väg. Skulle gärna villa ha mera saliv och smaksinne, och hoppas på att det delen av läkandet och rehabiliteringen inte stannat. Minnena har nog bleknat och det är fortfarande konstigt att tänka att det har hänt. Ibland, som idag i bilen, kan rösten t.o.m. för fullt sjunga med Alicia Keys "Girl on fire".

- Livet är här och nu -

Textmeddelande till en vän januari 2016:

Mår upp och ner. Int egentligen illamående. Trött, svag, svårt att få föda i mig, äter ca hälften av vad jag borde. Har höjt värkmedicinerna ganska mycket, tre olika opiater, varav ett värkplåster. Så egentligen sover jag dagarna i ända, sku kunna sova dygnet runt. Slemmet i munnen och halsen är för jävligt. Då det kommer i munnen mot kvällen, blir det svårt att prata. Det är tjockt och vitt. Måste helatiden ha nära till hands en näsduk att "spotta" i. Och då slemmet är i halsen är det tjockt och gult och orsakar spyreflexer och snurrande i magen. Slemmet kommer och går under dagens lopp och emellanåt är munnen och halsen kruttorr, vilket inte heller är så trevligt - speciellt då man inte kan dricka... Kraam ❤️❤️❤️

Fyra månader senare, för 8 månader sen till en vän:

Olen nyt lääkkeetön ja ruvennut saamaan voimat takaisin. Sauvakävälen/ pyöräilen ja olen jopa käynyt lyhyellä lenkillä! 17.5 saan tulokset kuvauksista. Ongelmana ruokailu ja ruoka. Asia toimii teknisesti eikä satu jos syö oikeita asioita. Mutta koko asia yököttää koska makuaisti on huono, suu äklön makuinen ja niin rutikuiva että ruoka "tarttuu" suuhun. Ruokailu on pakkopullaa ja asiat on hyvin niin kauan kun ei ole ruoka-aika... Öisin herään usein siihen että suu on rutikuiva ja kieli on tarttunut kiinni. Otan vesihuikan ja onneksi nukahdan hyvin uudestaan. Sairaslomalla olen elokuuhun asti. Mieli on hyvä, saan ajan kulumaan ja on kivaa että saa rauhassa kuntoutua ja tottua tähän uuteen elämään.

 

Förändringar jag gjort

Efter sjukdomen och efter att jag kunnat börja äta igen började mitt nya liv. Det som automatiskt skedde var en förändring, en stor förändring. En förändring i tänkande, i val, i matväg - i allt! Jag tar själv ansvar över att jag nu skall hållas frisk. Jag fokuserar på hälsan och helande istället för sjukdomen.

Jag har hört folk säga att om man börjar tänka på alla ohälsosamma saker i världen, så kan man till slut typ inte äta, röra sig eller andas. Jag tänker inte så svart-vitt utan tänker att EN liten förändring man gör är bättre än ingen. Det är onödigt att stressa och ha ångest över ALLT man borde förändra och låta stressen leda till att man inte orkar/ids göra nåt alls. I'm telling you; man behöver inte göra allt - man kan ändra på nåt litet. Man kan ändra på en sak i månaden eller en sak i året, tex ibland laga bolognese med soijakross eller blanda fairyn med ekologiskt diskmedel. Inte har jag heller gjort allt på en natt utan känner mig för. Vad som passar mig och enkelt passar in i mitt och vår familjs liv. Jag får själv en jätte positiv känsla av tryggheten av att få i mig mindre gifter och kemikalier än förr. Jag gör det genom att vara medveten och därefter göra mina val.

Supplements
Jag tar en hel del anticancer kosttillskott. Vissa dagligen och andra i kurer, en burk nu och då.

• D-vitamin i stor dos (100µg) HÄR
• Omega-3
• C-vitamin
• B12
• B17 (aprikoskärnor) HÄR
• Magnesium
• Mjölksyrebakterier
• Chia
• Chlorella HÄR
• Vetegräs HÄR
• Havunpuu uute HÄR
• Boswella
• Berberin HÄR
• Pakuri HÄR
• Selenium
• Milk thistle

Anticancer mat
En av dom viktigaste förändringarna var att lämna bort socker, kött och vetemjöl. Socker är mat för cancerceller, så det vill jag inte ha. Kött är pumpat med tex. antibiotika och jag vill nu äta så ren mat som möjligt. Undviker också kolhydrater och äter ytterst lite mjölkprodukter. Äter inte färdig fabriksmat. Äter inget friterat. Fokuserar på ren mat med mycket luomu och grönsaker. Det är viktigt att hålla kroppens pH basiskt då cancer trivs i sen sur kropp (LINK).

På morgonen dricker jag en daglig detox: ett glas ljummet vatten med citron (LINK).

Till morgonmål lagar jag en grön smoothie. SÅNHÄR gjorde jag i somras. Nu är basen är broccoli, grönkål, groddar, banan och blåbär. Därtill sätter jag många av kosttillskotten upptill, goda fetter/oljor och domhär:

• Äppelcider vinäger HÄR
• Gurkmeja + svartpeppar HÄR
• Ingefära + honung HÄR

Fetter & oljor jag använder är kokosfett, ghee, linfröolja, olivolja, hampolja, luomu smör. Annat jag äter dagligen är avocado.

Nåt fermenterat försöker jag få i mig nu och då (LINK). Oftast som Miso soppa då tex. surkål och kimchi ännu är för starka för min mun.

Använder Himalaya salt.

Vatten
Jag har köpt en kanna som renar kranvattnet och gör det mer pH-basiskt. Många har vattenrenare som kan sättas fast direkt i kranen, men dom är jätte dyra. I marketarna finns det vattenkannor som kostar ca 30€. Jag kan inte säga nåt om hurudan kanna som skulle funka bäst, men tänkte mig att en lite dyrare är lite bättre. Köpte DENHÄR för ca 100€.

Grönt te
Köper "riktigt" japanskt grönt te, tex Sencha, från Tokyokan. Strävar till att dricka tre koppar per dag, vilket rekommenderas. Mer info kan du googla "green tea and cancer".

Juicing
Mer om juicing har jag skrivit HÄR. Dricker varje dag ett glas med morötter, broccoli, selleri, ingefära, gurkmeja och svartpeppar. Om jag är flunssig tillsätter jag en vitlöksklyfta (varning! det blir jätte starkt). "When you juice, you are extracting up to 70% of the nutrition right into your glass, and without the insoluble fiber your body absorbs 100% of these nutrients." Mer info kan du googla "juicing vegetables and cancer".

Kemikalier i hemmet
Har bytt ut största delen av kemakialier i hemmet till sådana utan gifter. Köpta tex. från Ruohonjuuri.

• diskmedel för handdisk HÄR
• diskmedel för diskmaskin
• bykmedel för kläderna HÄR
• allmänt putsmedel
• bytt ut plastburkar och -flaskor till glas
• köpt en vattenkanna som filtrerar kranvattnet
• tvättar nyköpta kläder innan användning HÄR (försöker hitta det mesta på loppis)

Smink & kosmetik

• Deodoranten har jag bytt till aluminiumfri. Det finns en massa olika märken och det är bara att testa sig fram. Jag tycker dom alla varit bra och håller svettlukten borta - vilket ju är deodorantens uppgift. Många önskar ju också att deodoranten skulle hålla armhålorna helt torra, men vet nog inte många ens med aluminium som skulle göra det. Man hittar dödön i stora marketar, Ruohonjuuri, Anttila, Stockmann och Sokos.
• Krämer (dag/natt/ögon), putsmedel, scrubb, masker mm finns mer utbrett att köpa. Tex. i större marketar. Ett billigare kiva märke i marketarna är Mossa.
• Smink. Har bytt ut redan så gott som all smink till naturkosmetik. Jag köper dom i Ruohonjuuri, Luontaisasiantuntija, Anttila eller Sokos. Det finns av allt och av bra kvalitet. Mina favoriter är bo-ho solpuder och Bottega Verde mascara.
• Shampoo, balsam och duschtvålen är naturkosmetik. Det finns en massa märken och dom finns också t.o.m på markethyllan. Tex. Sante och Lavera.

Eteriska oljor
Frankincense sätter jag bakom öronen till natten. Frankincense är starkt anti-inflammatorisk och den främsta eteriska oljan som stöd för cancervård. Mer info kan du googla "frankincense and cancer". Bra info paket om eteriska oljor i DENHÄR "Top Cancer Fighting Essential Oils" -videon. Andra eteriska oljor jag tänkt köpa (influerad av videon) är:

• lavendel (lugnande för stress)
• gurkmeja (anti-inflammatorisk;10 droppar x 3ggr/dag)
• citrus (renande; 2-4 droppar x dag i dryck)
• timjam (renande mot virus, bakterier och parasiter)

No stress
Jag är mycket medveten om stress och gör ofta valet att inte stressa över än det ena och än det ändra. Har minskat stress från mitt liv genom olika personliga val. Akupunkturen jag nu regelbundet gått på HÄR har också en lugnande effekt.

Röra på mig

Inte hemskt mycket ännu (jag är bara inte sportig och ännu undervikt), men mer än förut. Med Lily blir det ju flera promenader per dag, men hon går inte ännu så raskt... Men visst gör vi flera 1,5h Pokemon-Lily-promenader i veckan.
 

Kontroll

Idag på Lucia dagen var det tre månaders kontroll för mig igen. Jag har nog varit nervös och kännt ett tryck bilda sig i axlarna och nacken. Men fick bort den värken och fick sinnet lugnat genom akupunktur HÄR. Har gått två gånger till efter det och hållits lugn både psykiskt och fysiskt - skönt. Dessutom har jag denhär hösten gått på stödsamtal med 1,5 veckors mellanrum i HUS psykiatri, vilket varit jätte bra. Jag är än en gång imponerad av HUS, som dessutom är min arbetsgivare.

Det var trevligt att se min läkare och sjuksköterska på HUS Korva-, nenä-, kurkkuklinikka. Jag är så tacksam över att ha fått ha samma vårdteam ända sen början. Läkaren, som idag sa att jag ser så frisk och välmående ut, kan påriktigt säga det med ett perspektiv. Undersökningen var obehaglig som alltid. Det känns inte skönt att få en kamera nerfirad i näsan. Men snabbt är det över och belöningen är det positiva svaret - att inget utöver skadorna av strålningen syns. 

 

Gilla min facebook sida

Jag följer med så många bra Facebook sidor där ämnet cancer behandlas + läser så mycket bra artiklar och linkar på nätet om ämnet att jag vill samla allt på ett ställe och dela med mig. Facebook sidan "Keep calm and f*ck cancer" är nu till för det. Här kommer du att hitta artiklar med tips på hur man ska äta, hur man ska leva och människor som berättar hur dom tillfrisknat med eller utan västerländsk medicin osv.

Jag delar linkar och info som är positiva och ger hopp! Inget negativt är tillåtet, hoppet och tron är så viktiga då man är sjuk och också då man lever för att hålla sig frisk.

https://www.facebook.com/Keepcalmandfckcancer/