På cancerkliniken finns en psykosocial enhet. Idag hade min man och jag tid till en familjeterapeut. Hon var jätte bra, vi hade bra diskussioner och fick bra vinkar. Vi kommer att träffa henne en gång i månaden under våren, vilket känns tryggt och bra.
Det vi lite oroar oss för är sen då känslorna kommer. Nu har vi dom bortblåsta och koncentrerar oss på vardagen och positiva saken. Och det var skönt att av henne få höra att det är okej och till och med bra - människans skyddsmekanism. Men känslorna kommer säkert för oss båda sen då dethär är över - då kan vi sörja över allt jag och min kropp måstat gå igenom samt allt det psykiska och rädslorna min man och jag gått igenom. Tror jag kommer att gråta i månader. Men hon ska hjälpa oss med det.
Och så gav hon bra vinkar, som att jag nog bra kan hjälpa till i hemmet samt gärna ska ta en promenad ute varje dag. Jag var så rädd för att bli smittad av flunssa under en stor del av jullovet, att jag låg ganska isolerad och vilade mig "i lager". Men nu är alla friska och jag ska gärna hålla nån kondition uppe, att inte vikten också sjunker pga mindre muskelmassa.
Väl hemma gick jag på en promenad i skogen. Tårarna började rinna där, det är så länge sen - visst är naturen stark, helande, givande och energirik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej, vad roligt att höra från dig!