torsdag 2 juni 2016

Ännu om vikten & vertaistuki

Idag bad min man att jag skulle sluta i fb-gruppen "10 000 steg/dag till midsommaren". Jag har ju tänkt att jag genom att få tillbaka mina muskler, får vikt. Men sanningen är att jag inte får muskler av att promenera, det bara förbrukar av min energi och det jag just ätit...

Men röra på mig ska jag, för det piggar upp och håller humöret uppe och håller mig aktiv. Men kanske cyklandet är bättre? Kortare promenader? Och sen för att få muskler så lite tyngdlyftning med små tyngder? Kanske planka?

Jag märker att jag har ganska dåligt tålamod nu med viktens rehabilitering, vill inte ge kroppen den tid den behöver... Jag tycker att jag borde vara helt tillbaka till friska jag då jag börjar jobba i augusti.


Fick förresten ett härligt mail av en flicka/kvinna som hittat min blogg via Muminmammans inlägg. Hon skrev om sin pappa som haft samma cancer för flera år sen. Det var härligt att tårögt läsa om deras erfarenheter och hennes pappa gav mig några tips. Pappan berättade att munnens ömhet nog går om, men det kan ta upp till ett år. Torrheten har han fortfarande, men mest på natten. Han rekommenderade också att börja med deltid då jag går tillbaka till jobbet (har ju varit borta nästan ett år). Blir så tacksam av alla som är så snälla och vill hjälpa mig med sina erfarenheter samt tips här i inläggens kommentarer!

6 kommentarer:

  1. Månne du inte samlar krafter bäst genom att försöka ha det så trevligt som möjligt i sommar. Simma, njuta i skuggan, äta lite, gott, och ofta - sånt som du gillar. Röra på dig mjukt och utan tvång eller målsättningar. Softa, helt enkelt. Tids nog hinner du börja prestera igen på alla fronter. Du får hålla paus nu! Ta dig lite utflykter till stan - ett glas på Strindbergs terass, bläddra i tidningar på Akademen, sånt du inte normalt skulle hinna göra dagtid en sketen onsdag under sommaren medan man jobbar. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härlig bild du målar upp!! Kram

      Radera
  2. Många tårar har runnit då jag läst hela din blogg. Jag är säker på att den kommer att vara ett stort stöd för andra som måste gå igenom det som du gjort/gör. Kramar, Vonne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stor kraaam och tack till dig Vonne!! <3

      Radera
  3. Alltså det är härligt att läsa om alla dina framsteg! Men måst bara säga att bra du har gått ur gruppen, jag tänkte kommentera i ett tidigare inlägg men vågade inte... För glöm inte bort att som du redan skrivit och insett så är du i ett tillstånd som kan leda till nån slags ätstörning (ortorexi kanske främst?) och utmaningar som dethär är kanske inte det vettigaste då. Jag menar promenera/motionera/träna kan du ju göra ändå, utan trycket från en FB grupp (och dig själv!). Förlåt, vill inte verka barsk, men jag reagerade bara på dedär 10000 stegen klingade lite illa då allt annat du skriver verkar så sunt och vettigt. Å andra sidan förstår jag din otålighet också, att inte ha kroppen "i skick" påminner väl hela tiden om att du varit sjuk, vilket du ju vill bort från! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla vännen! Just samma sa min man, att jag ska akta mig för att bli för fixerad - men nog röra på mig för själens skull :)
      Kram

      Radera

Hej, vad roligt att höra från dig!