Kontroll

Dags igen. Berättade om hur traumatisk den senaste ultran   varit. En till ultra och röntgen måste dock tas igen om 6 månader.

Berättade att jag två gånger hållit på och kvävas, vilket varit skrämmande. Båda gångerna har jag ätit just då, men inte haft mat i munnen. Plötsligt går det inte att andas in, total stopp, ut får jag liiite blåst, men inget in. Efter en stund går det att få lite in med grymt ”vinkuva” ljud. Båda gångerna har jag varit ensam med pojkarna, har hållit mig lugn, tagit telefon i handen, tagit fram 112-appen, funderat hur många minuter hjärnan klarar sig utan syre innan jag svimmar, funderar att jag innan det går ut och tex. ringer på hos nån granne - och så börjar jag ”ylande” långsamt få in lite mer luft. 

Hittade på nätet info om att det heter Toiminnallinen äänihuulensalpaus. Läste att ingen någonsin dött av det, vilket var tröstande.

Äänihuulisalpauksessa äänihuulet sisäänhengityksessä lähentyvät toisiaan epätarkoituksenmukaisella tavalla, jolloin ilman kulku estyy.

Hittade även instruktioner på vad man kan göra för att hjälpa det att gå över:

Tukehtumisen tunteesta huolimatta pitää yrittää hengittää rauhallisesti sisään nenän kautta ja ulos huulet puoliksi suljettuna. Näin salpaus yleensä väistyy nopeasti.

Då jag läste om det konstaterade jag att det måste ha varit dethär jag en gång var med om för ca 20 år sen då jag åt en mynthon. Vågade inte äta dom på länge efter det.

Joskus ruoassa oleva nielua ärsyttävä tekijä, esimerkiksi liköörikaramelli tai eukalyptuspastilli, voi laukaista äänihuulisalpauksen.

Nästa kontroll först om 1 år och det är kanske den sista. 

senaste ultran senaste ultran  

I väntan på kontroll

Fast jag hur mycket som helst tänker, önskar, visar utåt och mest av allt försöker lura mig själv att kontrollerna inte påverkar mig, att jag inte är nervös eller tänker på dom typ förrän kvällen innan osv - så är det ju ändå inte så varje gång.

Jag har 3-års kontroll nästa tisdag och märker att det påverkat mig sen torsdag kväll. Hela fredagen kände jag mig gråtfärdig, stressad, tung och hade ett mörkt moln ovanför mig. Jag  processerade sjukdomen varje ledig minut. Jag gick i huvudet igenom diskussioner om sjukdomen, som jag skulle kunna ha med min läkare, vänner och arbetskamrater. Jag blev tårögd då jag körde, hade en ledig stund på jobbet, promenerade med hunden osv. Mitt blodtryck är högt igen 172/94. Fast jag försöker hålla ”fasaden” uppe - mest till mig själv - så vet nog min kropp hur jag egentligen känner. 

Idag/lö mår jag bättre. Igår kväll (fre) tittade jag på Mama medium, inte nån speciellt bra reality, men den fick mig att gråta ut och tro på att man är med sina kära fast man dör - tanken kändes tröstande och det var skönt att gråta. Det lättade också att tala med min man, textas med en kompis och så beställde jag Aschwagandha för att testa lugna stressen med det (innan jag hamnar börja äta blodtrycksmedicin - inte är jag väl SÅ gammal?!). 

Kontrollerna är lite som terapi - i samband med dom processerar jag och går igenom sjukdomen - för att sen ha kommit ett steg vidade i helandet och igen kan glömma allt tills nästa kontroll. 

”YOU CAN FOOL EVERYONE ELSE, 

BUT YOU CAN’T FOOL

YOU OWN MIND”

- David Allen -