Plåsterbytardag = mer smärta

Vaknade som vanligt 3-4-tiden av mig själv och gick till badrummet för att ta värkmedicin. Torr i mun och hals, som vanligt. Hostade till och SMÄRTAN! Det värkte och torkade till så jag hade svårt att andas. Kändes som om jag bara fick andan på "ena sidan". Ropade på min man, panikerade, tårarna rann, försökte andas, hostade, hade smärta. Fick i mig instant smärt-sprayen och Oxynormen. Det lugnade sig efter 10-15 långa minuter.

Vaknade pånytt 3h senare, kl 6.30, av smärta. Tog Oxynorm, tydlig plåsterbytardag... Tog ofta värkmedicin hela förmiddagen. Testade också orala Burana. Hjälpte helt ok med varannan Oxynorm och varannan Burana.

Vår yngsta har grym hosta och håller oss vakna på natten. Han har haft 37,4c i tre dagar. Ska imorgon till läkaren, men orkar inte mera oroa mig för att smittas, vi har ju haft bobbor i huset precis helatiden och verkligen av alla olika slag...

Svag

Ringde cancer sjukhusavdelningen, där jag var inne, för konsultation. Dom tyckte att jag med min historik ska ha låg tröskel att gå till Jorv. Men att jag själv förstås avgör när. Bestämde mig för att ännu testa äta föda i lugn och ro, och göra det långsamt droppande i droppställningen.

På förmiddagen lyckades 2 x mat droppande i droppställningen á 40 minuter = nästan en påse. Är det så att jag måste gå tillbaka till att vara fastkedjad i droppställningen dagarna i ända? Känns ganska jävla skit. Testade hälla i PEG-slangen en liten mängd - men då tänkte det komma upp. På eftermiddagen lyckades maten hållas inne igen då den kom långsamt droppande.

Deprimerande, och grät en skvätt till min man. Jag var så glad efter sjukhuset att födan gick så lätt i flera dagar och jag kunde röra på mig också utanför huset tex. till loppis. Det var så skönt att hälla i mig 6 stycken doser á 15 minuter under dagens lopp - och annors vara fri. Nu blir det att gå tillbaka till att vara fast 6 gånger i dagen i 40-60 minuter. Det blir typ att äta varannan timme och varannan timme vila/ promenera/ se på film.

Piggade upp mig med att lacka naglarna.

Först upp och nu NER

Vet ni hur det är med nässpray ibland; man vet inte riktigt om det kom eller hur mycket det kom? Iallafall, gick det så och jag sprayade två pump av opiat nässprayet. Det var nog en mild överdos. Svetten rann i pannan och kände mig ostadig på benen.

Förstås hade vi just denhär morgonen bråttom, eftersom vi skulle på sista läkarmottagningen på Cancerkliniken kl 9.30, och lämna barnen före det. Lade mig ner en stund för att vila mitt snurriga huvud, hällde i mig föda efter det eftersom jag annors skulle vara utan att äta ca till kl 11. Vill inte må illa av att jag inte ätit, men visste samtidigt att föda var en risk att börja må illa eftersom jag tagit överdos; vilket man lätt mår illa av...

Summa summarum; spyttade på skolgårdens parkeringsplats medan min man förde in pojkarna... For iväg, spyttade i en påse en gång till. Denhär gången började det värka och bränna i näsan som gången före sjukhuset. Konstaterade att jag inte klarar mig utan mera värkmedicin, så vi vände om tillbaka hem, tog Oxynorm, och gasade iväg mot Mejlans.


CANCERKLINIKEN, ÖVERLÄKARE
Läkarmottagningen var bra, vi fick se på magnetbilder och allt såg jätte bra ut tyckte läkaren. På bilderna syntes ännu ojämnheter kvar, men han förklarade att det antagligen är förstörda områden som inte ännu försvunnit. Därför tas den slutliga bilden först 3 månader efter att behandlingarna är slut; eftersom behandlingen verkar och området jobbar och repareras ännu länge. HAN förutsåg med sin erfarenhet att allt kommer att hinna repa sig och operation kommer inte att behövas. Slutliga bilden tas antagligen före vappen. Vågar dock inte ännu hurra. Magnesium och Nexium ska tas så länge jag har peg-slangen. Dom andra medicinerna trampas småningom ner.


Väl hemma kom den infernaliska tröttheten över mig; som om jag skulle väga 500kg och kunna somna stående på en sekund. Låg i sängen hela dagen och sov 90% av dagen. Min pappa hämtade en bukett tulpaner i nåt skede som jag tagit emot halvsovande.

Åt 15-tiden ett par små doser föda försiktigt, som kom upp lite senare... Dom kom upp 30 min efter att jag tagit Oxynorm - samband? Men jag är ju så van vid den medicinen, fast den kan orsaka illamående. Eller kommer det upp för att jag övat mig på att ta medicinerna via munnen med havre cacao? På sjukhuset tog jag ju inget via halsen, och hade inte illamående. Nu då jag sväljer medicinerna sväljer jag ju också mycket slem. Ska nu fortsätta med mortel!

Åt 19-tiden två små doser föda försiktigt på kvällen - som kom upp 1h senare. Inget hålls nu inne... Varför funkar inte ätandet mera? Blir det sjukhus imorgon? Ringdes med min mamma att hon kan ta pojkarna ifall vi far till sjukhuset och köa (måste få remiss till canceravdelningen via egna sjukhuset Jorv).

Fri - första dagen efter behandlingarna

Började dagen med att bygga lite Lego och hjälpa iväg boysen till dagis och skola. Värken i halsen är värre idag, det är plåster bytardag och dosen tycks inte riktigt hålla helt 3 dygn. Tog Oxynorm + oral Burana.

Kollade på The real houswives of Beverly Hills och droppade föda. Skrev blogg. Åt. Hämtade medicin på apoteket.

Härligt förresten att nu kunna använda smycken igen - genast på med örhängen och mitt härliga halsband. Och dessutom kan jag använda dagkräm och smink!

Före apoteket kom det upp lite spytta då jag hostade slem. Samma hände efter att jag kom hem, lite större mängd. Har endast fått i mig 1 påse/ 2,5st... Oroar mig. Det har varit så skönt att få maten ner relativt snabbt. Men kanske det inte passar sen ändå då cortison-kuren trampas ner och jag inte skyddas lika mycket mot illamående? Eller är det pga plåster bytardag, och att smärtmedicin dosen försvagas timme för timme? Ska byta genast då min man kommer hem och inte vänta till kvällen!

"Kotikonttori"

Sista behandlingen!!!

Otroligt men sant! Ännu för en vecka sen kunde jag inte se slutet och nu är den dagen här! Förståss är det hela inte ännu över, vilket alla på vården understreckar - vägen är ännu lång, men en etapp är över!

Smärtsjuksköterskan träffade jag efter strålningen. Hon var så glad att se mig, hon sa att hon senast då hon såg mig för en vecka sen (med huvudet i rosken) tänkte att "tää tyttö kuolee tähän". Hon berättade att hon själv är en bröstcancer vinnare. Hon sade att jag psykiskt kommer att känna av en "tomhet", men det är en fas att gå igen och som går över. Bra att vi har familjeterapeuten/ mentalvårds sjuksköterskan, tyckte hon. Det att jag nu har energi, beror nog enbart på cortison-kuren. Så den fasen kommer att vara över nästa vecka och så kommer jag igen att vara tröttare och behöva vila mer så jag orkar rehabiliteras, äta mm leva. Jag ska komma ihåg att rehabiliteringen tar tid både fysiskt ch psykiskt. Smärtsjuksköterskan träffar jag pånytt om en vecka.

Jag belönade mig själv med blommor och med att börja jooga, kanske om ett par veckor, då jag hoppeligen har lite krafter igen.

Fin livsfilosofi

Måendet som natt och dag

Nu då jag är på cortison-kur har jag en massa energi. Far runt omkring i hemmet och städar garderober och tvättar kylskåp. Sjukt att tänka hur dåligt jag mådde och nere på bottnet jag var förra veckan. Sjkuhusvistelsen med rätt smärtmedicindos och medicinen mot illamående som följd har nog gjort susen.

Sjukhus dag VI ➡️ HEM

Kl 6.30 väckning; hällde i mig 150ml föda, vatten, mediciner. Fick äntligen bort kanylen. Blodprovskärran kom klirrande. Duscha, egna kläder!

Kl 8.30 näringsterapeut; hon var överraskad över att jag lyckats "hälla" i födan och klarade mig utan pumpen igår. Den största orsaken till att det lyckas är nog att jag fått medicin mot illamående.

Kl 9.15 strålning; mannen kom dit med en stor, tung, varm påse med bullor av alla slag från Kajsas café åt stålningspersonalen. 

Kl 9.45 cancerklinikens läkare; sjuk -> flyttat till fredagen. Min man for hem.

Kl 10.00 avdelningen; förde chokoask åt personalen. Läkaren kom och träffade mig. Alla lab-resultat är fina. Sov.

Kl 11.00 smärtläkaren; plåstrets dos har tredubblats och verkar rätt. Oxynorm går ännu 20ml med ca 4h mellanrum. Instant "opiatspray" i näsan fördubblad dos, nu 200mg. Dessutom ska jag börja  vätske burana, för den ska sen småningom ersätta oxynormen. 

Alla opiater, men speciellt av oxynorm blir en skön känsla i hela kroppen 20-30min efter att man tagit den. (Plåstret är ju helatiden och sprayet inte lika starkt.) Märker att det är en opiat. Det känns varmt, skönt och avslappnande, verkligen förståerligt beroendeframkallande. Mina pupiller är små, som heroinisters. Jag är beroende och kommer att ha abstinens då doserna minskas, sa läkaren.

Klo 13.00 hem; hemma väntade min man i spysjuka... Hur kan det vara sant?!? Jag hade sån energi an cortisonen att jag for omkring och städade och desinficierade i flera timmar. Så skönt att vara hemma, och må bra idag!

Sjukhus dag V

Här är det verkligt tyst. Inga nya rumskamrater. Tvättade håret och kände mig fräsch. Tog en tid att få smärtan i skick efter att plåstren byttes. 

Fick igår ätet det som var planerat av näringsterapeuten. Men var fast i pump-automaten från morgonen till kvällen. Har idag tränat på att äta genom att hälla födan direkt i peg-slangen, tex 100ml. Det har gått bra och dethär sättet skulle ju vara det enklaste och snabbaste. Får se hur det går och kommer igång.

Min mamma kom och hälsa på. Det var kiva med sällskap och kiva att prata. Hon hämtade också ett sudoku-häfte och uppdaterade mig om hur det går i jakten på garn till benvärmare jag ska sticka.

Inrednings- mm surfande på sjukhus

Roligt att märka hur mycket jag tänker på och planerar saker jag ska göra då jag är frisk. Hundvalp är en, och en annan är inredning. Oj, så jag planerar och funderar på inredning, och vad roligt det är. Och som sista har jag googlat rabatt skor på zalando.

Förändringar i sovrummet; 

• tv:n fast upp på väggen (20-50€)

• bordet under till skrivbord

• stol köpas (60€)

• bordslampa finns

• nya mindre/ smalare nattduksbord från loppis. Träfärgade, som målas vita utom fötterna. Behöver inte vara lika.

• väggen målas? Ljusgrå? Lavendel? Målas hela/ halva? Målas bergslandskap?

• lång vit ikea lack-hylla från källaren?

Inspiration

Pojkarnas rum;

• Muurame skrivbordet från källaren

• stol(ar) köpas

• bordslampa och -skydd köpas

• extra: ikeas stockholm matta?

• om soffan säljs -> Fatboy

• väggen målas? Gul? Orange?

Inspiration:

Nedre våningen ideer;

• lacka parketten nere vitbaserad

• hand-dammsugare vid köksroskis köpas

Beställde skor & några presenter åt min man från Zalando;

Sjukhus dag IV

Gårdagens träff med barnen och min man piggar upp, glädjer och värmer mig ännu också.

Sov ganska dåligt, rumskamraten hade natt-ljud för sig, lite snark och lite gnyende, vilket väckte mig flera gånger. Eftersom det är veckoslut är det lungt på sjukhuset och morgonen började utan den klirrande blodprovskärran. Hade maaaassor slem på morgonen och spytta också lite av det och av tanken av att snart börja äta.

Ceridal-oljan har fått halsens hud bättre. 

Annors har jag hela morgonen skickat e-post och txt-meddelanden om förfrågning på aussi hundvalpar till våren. Har fått några positiva svar som ska hålla mig uppdaterade, iiik!

Sen kom kära Saga och hälsa på och babblade med mig. Det var kiva och behövdes, för annors är här riktigt dött idag. Det är lördag och i rummet på fyra personer ligger endast jag med min telefon och tidningar...

Sov några dagssömnar och avslutade kvällen med tv-tittande av Voice of Finland, Haluatko miljonääriksi? och Survivor.

Sjukhus dag III

Morgonen började igen med att blodprovskärran kom klirrande.

Har fått i mig föda och dryck - inte tillräckligt, men det har hållits inne. Har gått upp i vikt. Målet idag är 750 ml föda + 2l vätska.

Smärtpoliklinikens läkare kom på besök på morgonen. Värkmedicinen verkar ok; ökad plåsterdos bra, ökad oxynorm dos bra. Hon tillägger ännu ett snabbt verkande näspray att ha i handväskan och tex på morgonen då det tar ca 15 minuter för oxynormen att börja verka.

Strålning.

Avdelningens två läkare kom på rond. Ska bli över veckoslutet ända till måndagen, 6 dagar. Fick ceridal olja för halsen.

Åt en saftis som inte smakade nåt, men ger energi. Drack ett glas jaffa via slangen, som näringsterapeuten rekommenderat för energi samt bättre smak i munnen då man rapar. Fick födan igång med pumpen kl 12, och sov nästan 2h.

Pojkarna kom och hälsa på, då jag nu blir här så länge. Som tuuuur i oturen är denhär canceravdelningen evakuerad till kvinnis pga asbest. Eftersom vi träffades på cafe fanns det inget där det skulle stå cancer/syöpä. Och jag fick gå utan droppställningen, som är så skrämmande och hade halsduk för min hals ser ganska hemsk ut. Det var härligt att se pojkarna, alla mina tre musketörer. Dom var så pratsamma såååå. Vi talade mycket om hur dom kommit till världen just i dethär huset och om att vi sen kan spela fotboll och ishockey med "hunden" vår. Oj sån positiv energi jag fick med mig av dom glada, söta, pratsamma kulumuruna.

Slemmet har blivit värre idag, pga att jag ätit mera. På vägen och träffa pojkarna hostade jag en maaaassa slem och spytta lite i en städkärra i korridoren. Samma sak hände på vägen tillbaka till avdelningen. Talade med en sköterska som var jätte bra. Hon berättade att hon jobbat här 40år och hennes "passion" och specialitet är peg-slang patienter. Hon sa att vi slutar äta för idag, fastän näringsterapeuten och läkaren har höga stränga mål, så är det ingen ide att trotta i maten om det leder till att den kommer ut. Hon mätte hur mycket jag ätit, vilket var 700ml, mer än vad jag fått i mig på några veckor!

En kiva rumskamrat for hem idag. Hon var i min ålder (1975) och hade också en 7-åring. Vi blev fb-kompisar, det är så sällan man stöter på nån under pensionsåldern här.

Sjukhus dag II

Sov helt bra. 

Nu har jag ny smärtmedicins plan.
Panacoden 6st x dag ska bort. Det är en opiat med kodein och kodeinen är onödig. Vi ska försöka med renare opiater som att öka Fentanyl plåster från 50 till 75mg och Oxycontin från 1 till 2ml x ggr/dag. Tog Oxykontin med 3h mellanrum på natten; 21, 01, 05 och nu 8.00 + 10.00.

Har inte mera tagit emot besök hemma.
Vill spara mina sista viskningar tills pojkarna kommer. Är ofta så trött att jag bara vill sova. Men nu på sjukhuset blev jag så glad och rörd av att alla närmaste flick kompisar genast vill komma och hälsa på, att jag jätte gärna vill se dom. Nu på sjukhuset "vågar" jag också ta tillräckligt stark smärtmedicins dos, utan att vara rädd för att vara för "dåsig" med barnen. Och jag behöver inte spara min röst för nån. 

Anna kom efter strålningen med tidningar och kiva sällskap. Sååå uppiggande att se en kär kompis.

Näringsterapeuten kom och träffade mig och gjorde upp en plan. Planen tar några dagar att komma upp till. Känns bra att vara här och få bli här. Nu ska födan sättas via en "pump" som automatiskt droppar kl 12-21.00 - låååångsamt. Målet för idag är 500ml och imorgon 750ml.

Samtidigt får jag i kanylen medicin mot illamående, vätska och nu som nyaste röda blodkroppar (dvs nån annans blod). 

Nadine kom och hälsa på efter jobbet, som alltid är kiva och skön att vara med. Hon hämtade så bra tidningar att jag inte kan fara hem härifrån.

Här är så skönt och tryggt att inte behöva vara ensam. Att andra ser till att man får allt man behöver och vara i goda händer. Har jätte trevliga rumskamrater. Jag skulle stanna hur länge som helst! 

Har gått upp 3kg!

Huden brännd

Halsen är som solbrännd. Röd och håller på och flagar. Efter vården ska jag hållas borta från solen i två år. Dvs gå i långärmat med solhatt och be efter molniga dagar. Skämtade just med min kompis som hade melanoma i höstas, att vi går sen på picnic till Sveaborg dom molniga dagarna på sommaren.

Många påpekar att jag ser fräsch ut. Det stämmer säkert, det skulle vem som helst se ur av 7 veckor solarie på halsen. Det kommer ju nog också lite upp i ansikte. 7 veckor - det kändes sjukt att skriva det! Att det redan gått så länge!! Att jag kommit så långt - otroligt! härligt! underbart!

Hälsningar till pojkarna från sjukhuset

Konstaterade men min man att pojkarna inte kommer och hälsa på. Man ser ganska sjuka människor som väcker oro, tankar och frågor, jag har kanylen fast i två apparater med mycket slangar, det står Syöpä osasto över allt och vi har inte använt det ordet.

Cancer av smink PHMB (Polyaminopropyl Biguanide)

https://www.facebook.com/mirka.saarnio/posts/10153873222249114

https://www.facebook.com/svenskaylenyheter/posts/1201194319908183

http://www.kemikaalicocktail.fi/2016/01/syopaa-aiheuttavaa-kemikaalia-eu-alueella-liki-300-tuotteessa/

http://www.kemikaalitutka.fi/2016/01/26/1343/

polyaminopropyl biguanide (PHMB) 

"HUOMIO! Tanskan viranomaiset ovat löytäneet 36 kosmeettisesta valmisteesta kiellettyä säilöntäainetta: polyaminopropyl biguanide. Kyseinen säilöntäaine on kielletty, koska se on syöpää aiheuttava, voimakas allergeeni sekä ympäristölle vaarallinen. Tarkasta sisältävätkö käyttämäsi tuotteet tätä kiellettyä ainetta. Jos löydät sellaisen tuotteen, tee välittömästi ilmoitus TUKESin sivuille. Näin saamme laittomat tuotteet poistettua markkinoilta”.

Sjukhus

Smärtpoliklinikens läkare och sköterska. 
Hade kallsvettig panna då jag kom, ingen feber. Kanske pga höjd morfinplåster dos. Läkaren gjorde en plan över smärtvården, men var mest orolig över min vätskebalans. Jag hostade slem då vi pratade, och måste spytta i roskisen... Dom ansåg att vi måste få vätskan och födan i balans asap, och föreslog avdelningen. Jag borde få i mig 3-4l vätska/föda / dag. Har fått under 2l...

Var på avdelningen kl 11.20.
Det värsta med sjukhus är kanylen. Vill undvika sjukhus till det sista pga den... Har nu så dåliga blodådror av allt stickande under dom senaste månader att det lyckades först på tredje försöket. Det togs en massa blodprover, svalgprov, näsprov, influenssaprov och what not. Vägde 53,9kg. Min normala vikt är 60kg.

Så började jag få vätska och medicin mot illamående i kanylen. Samt föda i peggyn. Sov ganska mycket under dagen. Min man kom och hälsa på mig och vi talade om roliga saker och skrattade en stund. Jag viskar sakta.

Halsens hud flagar riktigt ordentligt där den brännts. Men hyn är inte sjuk om man inte rör på den. Värkmedicinerna hjälper säkert till det också. Har hemma satt till natten en fet Elisabeth Arden kräm, som känts bra HÄR. På morgonen måste den tvättas bort så hyn är ren för strålningen.

Läkare, antibiotika och gråt

Hämtade på morgonen till strålningen med mig en lapp där jag skrivit hur jag mår:

- vointi heikko

- syön ja juon aivan liian vähän

- eilen 2 x oksu ja kipuja

- pelkään että kuivun

- suussa uusia rakkuloita

- voinko ottaa enemmän Oxynormia kipuun?

Fick genast träffa cancerklinikens läkare. Hon tyckte det var otypiskt att maten inte hålls och var lite orolig. Hon reserverade en tid imorgon för Kipupoliklinikens läkare. Hon skickade mig till labra, hade lite höjt infektionsvärde och fick 3 dagars antibiotika.

På kvällen skulle min man på tennis och jag grät för jag ville inte bli lämnad ensam. Klarade mig iallafall då jag gick direkt i säng. Dålig och svag.

Dålig

På kvällen då barnen gått och sova spyttade jag i badrummet. Vet inte om det var pga slem eller smärta. Men det var hämskt!! Började sen nysa och näsan blev täppt. Är rädd för att ha blivit snuvig - för det går inte!! Då jag snöt mig brännde det i näsan och pannan - smärta! Och hostan ville inte sluta. Tårarna rann, men kan inte gråta utan ljud och så täppt. Min man hämtade kallomslag för pannan och alla mediciner. Slapp till sängen efter ca 30 min i badrummet. Låg med ögonen slutna och väntade på medicinernas värkan.

Kl 22, 45 minuter senare händer det pånytt... Min man ringde terveysinfo och frågade om jag ska ta medicinerna pånytt? Nej, tyckte dom. Frågade i vilket skede jag behöver vätska/ sjukhus, om spyttande fortsätter under natten? Klarar mig nog ett dygn tyckte han, sen börjar allmänkonditionen försämras om spyttandet fortsätter.

Måndag

Har nu slutat prata. Har så svag röst. Är rädd för hostattack som tar så ont och kan leda till spytta. Talar med tummen upp och ner och med miner. Har  märkt små blemmor i munnen, är rädd för att dom tänker spricka i nåt skede. Veckoslutet gick annors bra.

Var idag på strålning på morgonen och sov tills min mamma kom med pojkarna kl 16. Då pojkarna är hemma försöker jag lite röra på mig så jag inte ska verka så sjuk. Vill att dom ska få se mig göra vanliga saker som plocka upp, tömma diskmaskin eller dansa lite. 

Vinterns hitlåt i huset Avicii "Waiting for love"

Denhär nynnar pojkarna mest helatiden:

Senaste himo

Grillade tjocka stora tomatskivor med bra krydda på. (Säkert från Hay Day, hehe...)

Också sugen på Linns salsa HÄR.

Barnen

Pojkarna har tagit och tar det hela jätte fint. Dom ropar fortfarande nästa lika mycket på mig, men accepterar att jag inte kan svara (rösten) och oftast inte kan komma (äter). Dom har humöret uppe - och håller mitt humör uppe! Dom frågar inte just nåt om sjukdomen, frågar tex. inte om jag har ont, men ibland kanske "spydde du?", ifall dom hört.

En kväll grät 7-åringen lite över att jag inte kan läsa saga, vilket verkligen är jätte tråkigt!! Annors accepterar dom fullt också att jag måste vila och inte kan komma med på saker dom gör. Vår 5-åring väntar innerligt på att SEN få visa mig hur fint han kan skrinna.

Om man absolut vill hitta nåt hur pojkarna reagerat är 7-åringen mer gråtfärdig än annors, han förstår mer än 5-åringen och är nog ledsen, orolig och sörjer ibland över situationen och att det räcker så länge. Medan 5-åringen, som är "mammas pojke", blivit mer duktig och vill mest leka med pappa.

Friska jag med nära och kära 2015 - kom ihåg!!

Dethär är jag; glad och fräsch!

Och en gammal favorit. Samma landesoffa med två års mellanrum, och jag är glad, fräsch och lycklig:

This time last year

Jag ser fräsch ut!

Mindre område strålas - mer biverkningar

Nu ha ett mindre fokuserat område strålats effektivare i några dagar.

• Märks på huden som blivit mörkare och sjukare på ena sidan. 

• Märks i halsens smärta. Ska på måndag be om ökad dos morfinplåster, som läkaren talade om.

• Märks av slemmet som nu emellanåt nästan kväver mig. Och nästa timme är jag kruttorr i halsen. Oj denna smak jag har i munnen - längtar efter en ren sköljd mun. Och maaat. 

• Idag har jag kunnat/ vågat viska bara ca 20 ord under hela dagen. Hade så hämsk host- och slem utvinnings attack på kvällen och i morse.

• Näsblod rann på natten utan att jag rört näsan.

Känner mig rädd för att vara ensam. Hur ringer jag 112 om jag håller på att kvävas och inte kan prata? Börjar längta efter att dethär tar slut och jag som en stark frisk människa kan se tillbaka på det hela!

Dagsrutin: sover, sover, sover

Fin solig och kall dag igen - och jag bara sover. Opiaterna påverkar säkert det att jag är så trött att jag skulle kunna sova dygnet runt. Får nu tre olika opiater; panacod, oxynorm och fentanyl.

• Vaknar kl 7.45, medicin, klär på mig.
• Har blivit lat med hygienen och duschar typ 2-3 gånger i veckan - och det endast för strålnings sköterskornas skull.
• Kl 8.38 hämtar taxin mig, strålning kl 9.15, tillbaka hemma kl 10.
• Sätter maten och droppa 1h, sover sittande.
• Maten har droppat, sover liggande 2-3h till.
• Medicinen kl 14.
• Maten och droppa, sova - tills pojkarna kommer hem 17-tiden.
• Så är jag vaken till kl 23 och droppar lite mat om det känns att det går ner/ ryms ner.

Drömmer om en hund

Jag (och pojkarna) har haft hundfeber sen förra sommaren. Då bodde pojkarna i en stuga med en hund i en vecka - och ingen var allergisk! Dessutom sägs det nuförtiden: har du allergier - skaffa en hund!

I min primärfamilj skaffade vi vår hund efter att min mamma blivit frisk från cancer. Det skulle kännas för mig som en belöning och en symbol för att livet går vidare.

Vi är inte ännu helt ense med min man om denhär saken. Främst är det storleken som är ett dilemma. Min man känner att han vill ha en hund som är "koiran kokoinen", dvs över knäet och helst en stor en. Medan jag känner att hunden mest blir på mitt ansvar och sköts av mig - och jag vill komma lätt undan och ha en liten som man lätt kan ta med, ha i famnen, inte behöver långa lenkkin i dåligt väder och inte behöver nån hobby. Det viktiga är personligheten och allt det positiva hunden ger familjen.

I min primärfamilj hade vi två Australienska terriers. Dom är härliga familjehundar; bra med barn, lossar inte hår, pälsen behöver ingen extra skötsel, är nöjda med kort promenad om det regnar, lekfulla, kan hållas lös och hålls med flocken på lande. Min önskehund är en helbrun australisk terrier. Den påminner om norwichterriern, men är lite högre.

Promenad

Var idag på en 20 minuters promenad. Skönt i -12c och mysigt knastrande under vinterstövlarna.

Spysjuka in da house & jäkla slem

Jag och min man var vakna halva natten, då minstingen spydde en gång i timmen från 24-3.30 - och igen kl 6.00. Just nu skulle jag nog hellre har tagit löss eller maskar i rumpan...

Jag hade näringsterapeut på morgonen före strålningen.
Hon gav mig lite tips och provdrycker.

Min man var hemma med 5-åringen tills min mamma kom 13-tiden.

Hade konsultation om värkmedicin per telefon med läkaren. Ordinerades Fentanyl, som är ett morfin värkplåster. Satte det på kvällen, borde börja verka om 24h. Ska fortsätta med andra medicineringen som vanligt, men kan eventuellt sakta testa minska lite på panacoden. Vi ska se om plåstret passar mig, tex. mardrömmar kan vara en pinsam biverkan.

Slemmet i munnen och halsen är för jävligt. Då det kommer i munnen mot kvällen, blir det svårt att prata. Det är tjockt och vitt. Måste helatiden ha nära till hands en näsduk att "spotta" i. Och då slemmet är i halsen är det tjockt och gult och orsakar spyreflexer och snurrande i magen. Slemmet kommer och går under dagens lopp och emellanåt är munnen och halsen kruttorr, vilket inte heller är så trevligt - speciellt då man inte kan dricka... Grät en några tårar över dethär på kvällen. Det som ibland hjälper är att gurgla saltvatten (HUS recept: 1l vatten + 1tsk salt + 1tsk soda).

Sista cytostatikan!! 6/6

Huhu, äntligen kan jag säga att ingen mer cytostatika!!! Det gick ju nog länge bra med mediciner mot cellgiftets illamående, men förra veckan var nog hemsk. Ville inte ens röra på mig eller prata på flera dagar, för att inte tala om äta, då det fick magen och/eller slemmet att röra på sig.

Denhär gången fick jag med cortisontabletter att ta på morgonen, som extra boost mot illamående. Och imorgon har jag tid till näringsterapeuten för mera råd ifall illamåendet kommer kraftigt igen.

Nu är det 2,5 veckor kvar av strålning varje vardag. Strålningen fokuseras kraftigare på ett mindre område, vilket kommer att göra området ännu sjukare inuti och huden utanpå. Min cytostat-kompis har redan helt lila hy på halsen. Ska be längre verkande opiat för natten, oxycontin tror jag det hette.

Kommer säkert nog nu att åka Kela-taxi tills vården är slut. Sen är det bara att köpa nån fin kaka eller liknande till den fina strålningspersonalen och så börjar rehabiliteringen i x månader.

Var idag i kontakt med min förman på jobbet. Kela vill ha ett intyg av arbetshälsovårdsläkaren efter att man varit sjuk i 90 dagar. För sjukdagpenningen. Det är ju ganska töntigt, då arbetshälsovården inte kan bedöma nåt just nu, utan specialsjukvården - men så vill Kela. Berättade åt förmannen att jag är dålig nu och kan tex. inte prata. Får se om arbetshälsovården vill se mig live eller om kanta.fi texterna räcker för nu.

Huden

Huden på halsen börjar bli lite bränd av strålningen. Hyn känns sträv och annorlunda på halsen och kliar lite. Dessutom har jag små sår och skorpor längs med käken.