Jullovet och världens bästa man

Först verkade det som om min man inte skulle klara av jullovet så galant. Han är ju såklart psykiskt trött och håller masken uppe och känslorna borta för barnens och egen skull - och för att orka stöda mig. Samtidigt har han nu ensam hand om hela hushållet och barnen. Jag hjälper inte med just något; vill/kan inte ha med mat att göra; vill inte använda energi på städning/byke. Med barnen kan jag nog lite leka eller främst se på tv tillsammans. Och samtidigt är vi en ganska lat familj som tycker om att på veckosluten vara i pyamas halva dagen, men nu hår det plötsligt inte för jag måste få ro att vila.

Nu kommer två veckors jullov till sitt slut och kan ärligt säga min man har fixat det bättre än jag skulle ha kunnat. Efter ett litet rop på hjälp har dom flugit och flängt och haft program varje dag, varit lääänge borta och dessutom varit på gott humör!! Jag älskar dig så mycket! Du är bäst!