fredag 13 november 2015

Kriisin eri vaiheet

Fick diagnosen en måndag. På torsdagen träffade vi läkaren pånytt för vårdplan. Ångesten kom över mig, låg och skakade. Vi hade varit så "reippaita" dagarna innan, men nu blev det för mycket. Skickade textmeddelande åt mina arbetskompisar psykiatern och psykologen och bad att få träffa dom för att få "keinoja ja lääkkeitä ahdistukseen".

Vår psykolog ringde mig på kvällen. Det samtalet hjälpte mig mycket. Hon har jobbat som krispsykolog och förklarade för mig att jag är i den s.k. chockfasen. Att det just nu är för stort att förstå, att jag inte kan förstå det som hänt fastän hjärnan försöker. Hon berättade kort även om dom andra tre faserna som följer. Dethär hjälpte verkligen; jag förstod att jag inte behöver eller ens kan förstå ännu. Jag frågade henne även om jag "vågar" flippa. Jag har känt mig så lugn med det hela i några dagar, men nu ligger jag och skakar och är rädd att inte hitta tillbaka till lugnet utan typ flippar och går i psykos. Hon tröstade mig och sa att jag absolut ska våga gå igenom känslorna och att jag nog hittar tillbaka till lugnet. Hon sa att det är bra at jag skakat och darrat som ett löv. Hon sa att ur psykologens synvinkel är det bättre att klara sig utan lugnande mediciner, att känna, annors blir känslorna kvar och kommer ut på nåt annat sätt. Läkare erbjuder och berättar snabbt om att det finns mediciner för allt. Här måste man själv välja en gyllene väg, det behöver inte vara antingen eller.


- - - - - - -

Kris
I samband med sorg och efter besked som svåra sjukdomstillstånd finns det oftast en känsla av tomhet, ensamhet, övergivenhet och vanmakt hos den drabbade. En krisreaktion är en normal reaktion. Många känner en rädsla för att man ska bli psykisk sjuk eftersom man mår så dåligt. Krisen kan vara en smärtsam erfarenhet, men krisreaktionen är ett tillstånd som är friskt och normalt. Många menar att kriser är en förutsättning för utveckling och mognad. Ofta blir inte livet precis som det var innan händelsen som utlöste krisen. Ofta får den drabbade en annan syn på livet. Vissa saker blir viktigare och mer värdefulla är andra och andra saker blir mindre viktiga. Livet blir inte nödvändigtvis sämre. Många har gått vidare och säger att livet, trots allt, har fått ett nytt innehåll som på många sätt känns bra.

1. Chockfasen
... kännetecknas av upprördhet och förtvivlan. ... innebär inte att man har tappat förståndet, utan chocken bedövar de känslor som man inte kan stå ut med ... Ofta beskrivs chockfasen som en overklig känsla. ... Personen utsätts både för fysisk och psykisk stark stress. Kroppen kar reagera med frossa, illamående, muskelspänningar, yrsel och huvudvärk. ... kan vara allt från någon timme till några dygn.

Första veckorna efter att jag fått diagnosen hade jag svårt att äta.

2. Reaktionsfasen
... kroppsliga symtom som tappad aptit och dålig sömn. ... chockfasen dämpar känslorna och att reaktionsfasen låter dem komma ut. ... känslor av overklighet, enorm trötthet, koncentrationssvårigheter, inlärningssvårigheter, rastlöshet, att känna skuld och skam kommer och går allt eftersom. Det finns risk för missbruk av tabletter och alkohol för att förhindra dessa uppkommande känslor. ... kan fortsätta i flera månader.

3. Bearbetningsfasen
... det blir möjlig att bearbeta upplevelser och känslor, att reflektera lite mer konstruktivt. ... Nu börjar personen inse vad den har varit med om och börjat få lite perspektiv på det som hänt. ... Vänner är nu ett stort stöd som kommer att vara mycket viktigt för att man som person ska bli bättre. ... Ofta är det svårt att ta sig igen denna fas eftersom det man varit med om har tagit så hårt på själen.

4. Nyorientering
... minnena kan återkomma på ett ögonblick men dessa tankar dominerar och har inte övertag över livet längre. ... förmågan att glädjas kommit tillbaka. ... Man har börjat se världen genom nya ögon. ... Ofta har personer svårt att komma till den här fasen för det är så svårt ta sig igenom bearbetningsfasen.



Linkar om krisens olika faser:

Svenska:

2 kommentarer:

  1. Psykologens råd var faktiskt bra. Viktigt att få valmöjlighet i medicineringsfrågan och veta att ens reaktioner är normala.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med! Man ska inte alltid dämpa starka känslor fastän det är möjligt. Och det att höra att man är normal och reagerar normalt är genast lättande i sig. Kram Annika

      Radera

Hej, vad roligt att höra från dig!