Rop på hjälp

Satte idag ett rop på hjälp åt mina tre närmaste vänner. Märker att min man har lite svårt att få till stånd program med pojkarna. Han tycker inte om att planera för mycket, utan vill vara spontan. Och han har ju det ganska tungt med en fru som har cancer, så det är totalt förståeligt. Men det har lett till att dom alla tre nu under jullovet flera dagar varit i pyamas typ till kl 13 tills alla tre är till slut sjukt irriterade, snäser, bråkar och gråter åt varandra. Jag blir så ledsen och galen... Försöker jag hjälpa med att föreslå nåt, blir min man irriterad på mig och ber mig att inte blanda mig. Han VILL klara av hela paketet själv, vill VISA att han klarar av det själv - men det är för mycket. Han behöver hjälp. Jag behöver vila och ro.

Kära Nadine har satt ihop en grupp med vänner som vill hjälpa. Ba henne sätta meddelande dit också; att den största hjälpen är att på veckoslut bjuda alla tre till sig över lunch. Eller hitta på nåt annat roligt och be dom med, så dom håller humöret uppe.

Sen då min brors familj kommer från Thailand hjälper dom säkert också med veckosluts program. Och klart att mina föräldrar hjälper, men det är också roligt med barnfamiljs sällskap. Och vi kommer säkert att få mycket hjälp av mina föräldrar på vardagarna.

Min man tycker också det låter onödigt att mina föräldrar skulle vardera ha en dag i veckan då dom hämtar barnen. Han VILL visa att han klarar det. MEN alla våra nära och kära VILL ju hjälpa - varför skulle vi ta det ifrån dom? Mina föräldrar vill och ska få hjälpa. Ska nog långsamt övertala honom till det - också för hans skull.