Har fått i mig föda och dryck - inte tillräckligt, men det har hållits inne. Har gått upp i vikt. Målet idag är 750 ml föda + 2l vätska.
Smärtpoliklinikens läkare kom på besök på morgonen. Värkmedicinen verkar ok; ökad plåsterdos bra, ökad oxynorm dos bra. Hon tillägger ännu ett snabbt verkande näspray att ha i handväskan och tex på morgonen då det tar ca 15 minuter för oxynormen att börja verka.
Strålning.
Avdelningens två läkare kom på rond. Ska bli över veckoslutet ända till måndagen, 6 dagar. Fick ceridal olja för halsen.
Åt en saftis som inte smakade nåt, men ger energi. Drack ett glas jaffa via slangen, som näringsterapeuten rekommenderat för energi samt bättre smak i munnen då man rapar. Fick födan igång med pumpen kl 12, och sov nästan 2h.
Pojkarna kom och hälsa på, då jag nu blir här så länge. Som tuuuur i oturen är denhär canceravdelningen evakuerad till kvinnis pga asbest. Eftersom vi träffades på cafe fanns det inget där det skulle stå cancer/syöpä. Och jag fick gå utan droppställningen, som är så skrämmande och hade halsduk för min hals ser ganska hemsk ut. Det var härligt att se pojkarna, alla mina tre musketörer. Dom var så pratsamma såååå. Vi talade mycket om hur dom kommit till världen just i dethär huset och om att vi sen kan spela fotboll och ishockey med "hunden" vår. Oj sån positiv energi jag fick med mig av dom glada, söta, pratsamma kulumuruna.
Slemmet har blivit värre idag, pga att jag ätit mera. På vägen och träffa pojkarna hostade jag en maaaassa slem och spytta lite i en städkärra i korridoren. Samma sak hände på vägen tillbaka till avdelningen. Talade med en sköterska som var jätte bra. Hon berättade att hon jobbat här 40år och hennes "passion" och specialitet är peg-slang patienter. Hon sa att vi slutar äta för idag, fastän näringsterapeuten och läkaren har höga stränga mål, så är det ingen ide att trotta i maten om det leder till att den kommer ut. Hon mätte hur mycket jag ätit, vilket var 700ml, mer än vad jag fått i mig på några veckor!
En kiva rumskamrat for hem idag. Hon var i min ålder (1975) och hade också en 7-åring. Vi blev fb-kompisar, det är så sällan man stöter på nån under pensionsåldern här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej, vad roligt att höra från dig!