På morgonen steg känslorna iallafall, fast jag hade tänkt att dethär "bara" är att fara och ta en bild. Jag grät och vi kramades med min man i köket innan jag for. Det hela att köra denhär samma vägen, att det görs saker åt din kropp som du inte helt förstår, att du sticks med nålar, att du igen får spänna dig och vänta, att alltid och igen vara så stark och duktig.
Körde till Meilans med radion på full volym. Det kom många av mina favoritlåtar just nu, men jag sjöng inte med som jag brukar, det gick inte, det skulle ha varit för känslosamt. Funderade på ifall jag kommer att ha ett återseende med "masken" och hur jag kan ta det. Som tuuur blev det ingen mask.
Jag togs emot kl. 8.30 och fick ett litet rum med en säng. Sköterskan tog blodsockret och satte nåt färgämne i mig med kanyl. Det var inte "varjoaine" som senast. Dethär var nåt radioaktivt ämne som skulle verka i kroppen en timme. En timme låg jag stilla i rummet. Efter det togs PET och TT i tuben, där jag skulke vara stilla i ca 20 min. Jag fick order om att hålla barn och gravida 1-2 meter ifrån mig, eftersom jag strålar radioaktivitet ända till eftermiddagen. Låter ganska ohälsosamt och hurja... Ska dricka mycket för ämnet lämnar kroppen med urinet.
Jag var klar kl 10.45, och åkte till min mamma. Så gick vi på lunch till Persilja på Drumsö. Dom har buffet, men där fanns ändå inte mycket jag kunde äta denhär gången. Soppan var för stark för tungan och rött kött vill jag undvika. Men drack 1,5 liter vatten. Hämtade pojkarna 16-tiden och hade leffailta på kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej, vad roligt att höra från dig!