Morsdags veckoslut

På fredagen stannade vi på vägen till lande hos min pappa. Där fick pojkarna elda kokko.

Efter det fortsatte vi till lande. Här på lande har jag inte sett mycket av pojkarna på tre dagar. Här är kusinpojkana i samma ålder. Såhär kommer antagligen sommarn att se ut då man inte behöver övervaka dom så mycket.

Vädret har varit underbart, men jag försöker hålla mig i skuggan/ inne då jag nu ska undvika solen i två år. En kväll gick vi före bastun på länk med min man, det blev 2,6 km i upp-och-ner terräng och orkade riktigt bra. Annan jumppa var gräsklippning.

Bädis & 8-åring

Idag hade vi reserverat en bädis timme med Maria. Det var jäte roligt, Maria var jätte bra och man fick nog lite springa och blev lite svettig. På kvällen blev det Lego Superhero-spelkväll med godsaker för familjen, då vi sen idag har en 8-åring i huset. Till middag åt jag en sushi-set från Lidl. Det var nog torrt och svårt med riset, kanske färsk skulle gå bättre?

Bio & virvon varvon

På förmiddagen var vi på bio. Kino Tapiola visar nu en gång i månaden barnfilm på svenska. Idag var det LasseMaja, salen var full och det var kö ända ut till gatan.

Sen var det dags för pojkarna att "virpo". Jag hade absolut inte ork att försöka övertala pojkarna till påskhäxor, det är inte en viktig sak för mig. Bad dom klä ut sig till vad dom ville, så det blev en sjörövare och Batman som virpo detta år. Resten av dagen var grannbarnen här och leka.

Idag åt jag: på morgonen en hel yosa yoghurt + gefilus shot, smakade till lunch på makaronilåda, till middag spenatsoppa och banan första gången.

Cykeltur & kultur

7-åringen har varit hemma hela veckan. Vill inte att han går till skolan så länge såret i tån är öppet och infekterat. Då jag nu är här hemma så går det lätt. Ham har typ obegränsad tid på telefonen och Netflix - så får jag vila och gå på promenad.

Idag var vi på hälsostationen och tog bort det sista stygnet från tån. Efter det firade vi med att åka på årets första cykeltur. Plockade samtidigt videkissor inför påsken. 

Min mamma kom efter oss och vi hämtade 5-åringen tidigt från dagis och åkte till Drumsö strand. Pojkarna trivdes länge i sand och vatten. Så blev pojkarna hos min mamma med hennes sambo medan vi mex mamma promenerade till Kaapeli och titta på Ornamos utställning.

En dag på hälsostationen

7-åringen var hemma idag pga feber igår från inflammationen i tån. Vi tog det lugnt på förmiddagen och såg på film och jag var på promenad.

Kl 12.30 kom min mamma efter oss och vi for till hälsostationen. Jag hade tid till läkaren kl 13 och visade upp födelsemärken på ryggen som jag tycker är misstänksamma. Hon tyckte två kunde tas bort och skickas provbitar på. Fick tid till början av april. 7-åringen hade tid 13.30 för att visa tån. Sköterskan tittade på tån och skickade oss vidare till ensiapu. Eftersom han hade feber skulle det tas blodprov och kollas att infektionen inte gått i blodet. Han vägrade ta blodprov... Sköterskorna var jätte bra, två stycken. Läkaren kom emellan och kollade tån och den pursades och lades om. Sen då det skulle tas blodprov for elen av i huset. El behövs för apparaten som analyserar blodet... Vi väntade i 1h och elen kom inte på. Så måste vi fara efter lillebror från dagis. Vi får åka på blodprov imorgon.

På kvällen for min man på fyra dagars arbetsresa. Är lite nervös för att vara ensam, lite rädd för att få ångest och vara ensam. Men mina föräldrar är med mig varje dag. Dom hämtar barnen och är tills barnen lagt sig. Och min mamma kommer och är över natten ifall jag vill.

Lördag

7-åringens tå är lite röd och det har kommit vätska ur såret hela veckan, så började lördagen på sjukhusets jour. Han fick en antibiotikakur, och kirurgen tyckte stygnen redan skulle tas bort pga infektionsrisk. Men pojken skrek som en stucken gris och höll inte foten stilla (trots han fick burana + tramal), så hon fick bara bort 3/5 stygn. Och iom det öppnades såret... Vet inte hur dom sista två stygnen någonsin ska kunna tas bort?!?

Det var en solig och fin dag och jag tog mig en hurtig 30 minuters promenad med gåstavar, medan min man joggade med 5-åringen som tog sin första cykeltur för i år.

Mot det bättre

Sakta men säkert "kesäksi kuntoon". 

• rösten är bra,
• har fått krafter för promenader,
• smakar på mat,
• kan dricka,
• har inte värk,
• mår inte illa och
• avföringen har ett par gånger varit fast.

Träffade Maria idag och gick och promenera på Drumsö, där vi båda bott. Härligt att se havet! Efter det hade vi med min man och 7-åringen samtal i skolan. Igår berättade vi åt 5-åringen att mamma och pappa hämtar sen dig. Han skrek av glädje "mamma hämtar mig från dagis!!". Han visar så härligt sin glädje över mina framsteg. 

Ändrade planer

Idag gjorde jag första gången mat sen nån gång i december. Det kändes helt bra, fick inte obehag och åt en mini-portion laxpasta.

Min mamma kom hit när min man först spelade tennis och sen hade pojk-kväll. På morgonen hade jag fått vila medan boysen var och simma. Kände att jag hade mer krafter idag och vi gick med min mamma och barnen till skogen. Där byggde vi lite snökoja. Första gången jag gjorde nåt med pojkarna.

På kvällen for pojkarna till min mans syster över natten, medan mina bästa vänner Nadine och Anna skulle komma hit. Klockan sju ringer min mans syster och berättar att 7-åringen stött sin tå mot ett vasst hörn då pojkarna spelade fotis. Såret blöder så mycket att vi måste till sjukhuset och visa det. Jag avbokade min kväll, för jag ville nog med och det ville 7-åringen också. Där satt vi hela natten från kl 20-1.30. Kirurgen sydde fem stygn och det var ganska hämskt.

Familjeterapeut

Idag hade vi tid till familjeterapeuten - och det var jätte bra som vanligt. Idag talade vi tex. om hur jag småningom ska börja få rutin på dagen. Och sakta men säkert bli starkare och friskare. Dom tre senaste veckorna har varit en illamående vecka, en i Messilä och nu en vecka med stegring.

Hoppas på att nästa vecka börja få rutin. På att gå ut och promenera varje dag, ens 10 minuter. Att äta nåt fem gånger om dagen. Ska skriva upp vad jag gör och äter, så jag märker framstegen. 

Hon tog fram att det säkert för barnen är en stor grej att jag äter. Det är en så viktig social sak. Och det har vi nog märkt hur glatt dom skrikit "mamma åt gröt!" och berättat det åt mor- och farföräldrar. Idag åt jag med pojkarna och min mamma lite fisksoppa. "Titta! Mamma har nästan ätit allt!" ropade 5-åringen. Den bästa uppmuntringen fås nog ur en barnmun.

Med på kalas

Idag var det min brors flickas, vår gudotters, kalas för släkten och jag hade bestämt mig för att delta. Dethär var första gången sen november som jag var med familjen nånstans. Pojkarna var jätte glada "VA!?, kommer du med?", följt av enorma smil.

Fick ett fint vändagskort av mina socialarbetar kolleger:

Lördag

Idag fick vi sova länge på morgonen då barnen var över natten hos svärisarna. 7-åringen konstaterade idag att "Den dagen du blir frisk är den bästa dagen nånsin". Pojkarna for resten av dagen till Båtmässan, medan jag vilade hemma.

Sjukhus dag IV

Gårdagens träff med barnen och min man piggar upp, glädjer och värmer mig ännu också.

Sov ganska dåligt, rumskamraten hade natt-ljud för sig, lite snark och lite gnyende, vilket väckte mig flera gånger. Eftersom det är veckoslut är det lungt på sjukhuset och morgonen började utan den klirrande blodprovskärran. Hade maaaassor slem på morgonen och spytta också lite av det och av tanken av att snart börja äta.

Ceridal-oljan har fått halsens hud bättre. 

Annors har jag hela morgonen skickat e-post och txt-meddelanden om förfrågning på aussi hundvalpar till våren. Har fått några positiva svar som ska hålla mig uppdaterade, iiik!

Sen kom kära Saga och hälsa på och babblade med mig. Det var kiva och behövdes, för annors är här riktigt dött idag. Det är lördag och i rummet på fyra personer ligger endast jag med min telefon och tidningar...

Sov några dagssömnar och avslutade kvällen med tv-tittande av Voice of Finland, Haluatko miljonääriksi? och Survivor.

Sjukhus dag III

Morgonen började igen med att blodprovskärran kom klirrande.

Har fått i mig föda och dryck - inte tillräckligt, men det har hållits inne. Har gått upp i vikt. Målet idag är 750 ml föda + 2l vätska.

Smärtpoliklinikens läkare kom på besök på morgonen. Värkmedicinen verkar ok; ökad plåsterdos bra, ökad oxynorm dos bra. Hon tillägger ännu ett snabbt verkande näspray att ha i handväskan och tex på morgonen då det tar ca 15 minuter för oxynormen att börja verka.

Strålning.

Avdelningens två läkare kom på rond. Ska bli över veckoslutet ända till måndagen, 6 dagar. Fick ceridal olja för halsen.

Åt en saftis som inte smakade nåt, men ger energi. Drack ett glas jaffa via slangen, som näringsterapeuten rekommenderat för energi samt bättre smak i munnen då man rapar. Fick födan igång med pumpen kl 12, och sov nästan 2h.

Pojkarna kom och hälsa på, då jag nu blir här så länge. Som tuuuur i oturen är denhär canceravdelningen evakuerad till kvinnis pga asbest. Eftersom vi träffades på cafe fanns det inget där det skulle stå cancer/syöpä. Och jag fick gå utan droppställningen, som är så skrämmande och hade halsduk för min hals ser ganska hemsk ut. Det var härligt att se pojkarna, alla mina tre musketörer. Dom var så pratsamma såååå. Vi talade mycket om hur dom kommit till världen just i dethär huset och om att vi sen kan spela fotboll och ishockey med "hunden" vår. Oj sån positiv energi jag fick med mig av dom glada, söta, pratsamma kulumuruna.

Slemmet har blivit värre idag, pga att jag ätit mera. På vägen och träffa pojkarna hostade jag en maaaassa slem och spytta lite i en städkärra i korridoren. Samma sak hände på vägen tillbaka till avdelningen. Talade med en sköterska som var jätte bra. Hon berättade att hon jobbat här 40år och hennes "passion" och specialitet är peg-slang patienter. Hon sa att vi slutar äta för idag, fastän näringsterapeuten och läkaren har höga stränga mål, så är det ingen ide att trotta i maten om det leder till att den kommer ut. Hon mätte hur mycket jag ätit, vilket var 700ml, mer än vad jag fått i mig på några veckor!

En kiva rumskamrat for hem idag. Hon var i min ålder (1975) och hade också en 7-åring. Vi blev fb-kompisar, det är så sällan man stöter på nån under pensionsåldern här.

Hälsningar till pojkarna från sjukhuset

Konstaterade men min man att pojkarna inte kommer och hälsa på. Man ser ganska sjuka människor som väcker oro, tankar och frågor, jag har kanylen fast i två apparater med mycket slangar, det står Syöpä osasto över allt och vi har inte använt det ordet.

Vinterns hitlåt i huset Avicii "Waiting for love"

Denhär nynnar pojkarna mest helatiden:

Barnen

Pojkarna har tagit och tar det hela jätte fint. Dom ropar fortfarande nästa lika mycket på mig, men accepterar att jag inte kan svara (rösten) och oftast inte kan komma (äter). Dom har humöret uppe - och håller mitt humör uppe! Dom frågar inte just nåt om sjukdomen, frågar tex. inte om jag har ont, men ibland kanske "spydde du?", ifall dom hört.

En kväll grät 7-åringen lite över att jag inte kan läsa saga, vilket verkligen är jätte tråkigt!! Annors accepterar dom fullt också att jag måste vila och inte kan komma med på saker dom gör. Vår 5-åring väntar innerligt på att SEN få visa mig hur fint han kan skrinna.

Om man absolut vill hitta nåt hur pojkarna reagerat är 7-åringen mer gråtfärdig än annors, han förstår mer än 5-åringen och är nog ledsen, orolig och sörjer ibland över situationen och att det räcker så länge. Medan 5-åringen, som är "mammas pojke", blivit mer duktig och vill mest leka med pappa.

Back to school

Nu börjar vardag och rutiner igen, vilket är skönt för oss alla efter 2,5vk med en massa roligt program.

Vi kommer att få mycket hjälp med vardagen. Jag känner inte för att gå till dagis/skola med min röst och eventuellt behöva ljuga till andra föräldrar om flunssa. Dessutom börjar värkmedicin-/opiatdoserna snart vara sådana att jag inte borde köra. Min man kommer att föra pojkarna som vanlig på morgnarna. På måndagar hämtar min mamma pojkarna och hämtar + lagar mat, på tisdagar min pappa och på onsdagar svärisarna. På to och fre hämtar min man, eller om hjälp behövs; föräldrar eller min dubbelkusin. På veckosluten fås inbjudningar till lunch eller annat program av kompisar. Vi är sååå tacksamma och overwhelmed att vi har ett så fint nätverk av så fina, härliga och super kära människor.

Julafton

Min julmenu:

Pojkarna for med min man på morgonen på julgröt till min mamma, så fick jag vila under tiden. Min man kom hem och började ställa igång julen medan pojkarna blev hos mamma. 

Kl 15 kom min pappa, svärföräldrarna och min mans syster med familj till oss. Alla hämtade mat och hjälpte min man att fixa allt i ordning. Julgubben kom och 5-åringen visste som vanligt igenast igen vem det var; grannpojkens pappa! hehe. Medan dom andra började äta gick jag upp och vila med min mat. Klockan 21 började jag önska lugn och ro och gästerna for ca 22. Det var en lyckad kväll för alla, fast jag mest var i övre våningen. Vill inte se på då andra äter. Har jätte jätte lust på julmat... Ska äta julmat på vappen, eller om jag inte då ännu har smaksinne, så på midsommar!

Knölen

Ja den har minskat en hel del redan! JÄMFÖR HÄR

Idag har pojkarna varit med min bror hela dagen; i Hyvinge på tågmuseum och hos dom och baka jultårtor. Jag har däremot spenderat nästan hela dagen i sängen tittande på Downton Abbey och sovande om vart annat. Vet inte om jag påriktigt är jätte trött eller blir jag sömnig av att jag inte gjort nåt eller fått tillräckligt med frisk luft?

Min bror köpte med pojkarna en fin krukväxt åt mig och gjorde dethär underbara kortet åt mig 'hjärta'.

Lucia

Min pappa kom på morgonen och tog pojkarna och se Lucia i Folkhälsan. Låg med min man i sängen och njöt av tystnaden under tiden. Så blev min pappa och äta hos oss och maten smakade för mig! Därefter for äldre pojken på kalas medan yngre hade en kompis hos oss. Dom bl.a lekte i bastun, där dom kasta löyly - och klippte håret. Det blev lite att jämna då 5-åringen haft ganska lång "heitto-pannlugg" och klippte riktigt siili längst fram... Vardagsproblem är små och roliga.