Gilla min facebook sida

Jag följer med så många bra Facebook sidor där ämnet cancer behandlas + läser så mycket bra artiklar och linkar på nätet om ämnet att jag vill samla allt på ett ställe och dela med mig. Facebook sidan "Keep calm and f*ck cancer" är nu till för det. Här kommer du att hitta artiklar med tips på hur man ska äta, hur man ska leva och människor som berättar hur dom tillfrisknat med eller utan västerländsk medicin osv.

Jag delar linkar och info som är positiva och ger hopp! Inget negativt är tillåtet, hoppet och tron är så viktiga då man är sjuk och också då man lever för att hålla sig frisk.

https://www.facebook.com/Keepcalmandfckcancer/

Basiskt te och gröt

Fick på posten ett paket av min härliga vän Kia. Hon har också kämpat med hälsan en del (andra problem än jag), och funnit hjälp tex i basiska produkter. Den moderna maten gör kroppen mycket sur - där sjukdomar och inflammationer trivs. Också om man vill kämpa mot cancer är det viktigt att kroppen är basisk. Har skrivit mer om det HÄR. 

Ännu om vikten & vertaistuki

Idag bad min man att jag skulle sluta i fb-gruppen "10 000 steg/dag till midsommaren". Jag har ju tänkt att jag genom att få tillbaka mina muskler, får vikt. Men sanningen är att jag inte får muskler av att promenera, det bara förbrukar av min energi och det jag just ätit...

Men röra på mig ska jag, för det piggar upp och håller humöret uppe och håller mig aktiv. Men kanske cyklandet är bättre? Kortare promenader? Och sen för att få muskler så lite tyngdlyftning med små tyngder? Kanske planka?

Jag märker att jag har ganska dåligt tålamod nu med viktens rehabilitering, vill inte ge kroppen den tid den behöver... Jag tycker att jag borde vara helt tillbaka till friska jag då jag börjar jobba i augusti.


Fick förresten ett härligt mail av en flicka/kvinna som hittat min blogg via Muminmammans inlägg. Hon skrev om sin pappa som haft samma cancer för flera år sen. Det var härligt att tårögt läsa om deras erfarenheter och hennes pappa gav mig några tips. Pappan berättade att munnens ömhet nog går om, men det kan ta upp till ett år. Torrheten har han fortfarande, men mest på natten. Han rekommenderade också att börja med deltid då jag går tillbaka till jobbet (har ju varit borta nästan ett år). Blir så tacksam av alla som är så snälla och vill hjälpa mig med sina erfarenheter samt tips här i inläggens kommentarer!

Beröring

Läste idag artikeln "7 tärkeää asiaa, joita suuret menetykset opettavat" och kände igen fler av dom i mig.

Iom min sjukdom har jag insett beröringens kraftiga betydelse och inverkan. Många gånger har en lång, varm, lugn kram av min man hjälpt ångesten. Det andra har varit beröring av personal, och dess starka inverkan. Själv jobbar jag inom sjukvården (psykiatrin) och allmänt rör inte personalen patienterna (man skakar ju inte ens hand mer nuförtiden). Jag väntade mig alltså ingen beröring, men fick det vid flera tillfällen. Blev överraskad varje gång och det gav mig alltid styrka och lugnade.

Då jag skulle in på PEG-slangens operation och började gråta, var sjuksköterskorna härliga och pajade min rygg och höll sen en hand på axeln då jag låg på operationsbordet. Det var tröstande och lugnande.

Smärtsjuksköterskan var härlig och gav alltid en stor kram då jag skulle hem efter vår träff, vilket gav kraft och kämpande.

Min sjuksköterska på Kova-, nenä-, kurkkuklinikka sätter ofta en hand på mitt knä eller axel. Kommer speciellt ihåg då jag nu senast vid undersökning igen fick kameran in genom näsan till halsen, vilket var jätte obehagligt och tar lite ont. Jag satt i stolen och klämde fast ögonen. Då satte hon i ett skede sin hand på min axel och genast slappnade jag lite av och kände att jag bra orkar en minut till.

Jag tänker definitivt komma ihåg dethär i mitt jobb och föra det vidare till kolleger.

Uppigning

Mina studiekamrater har igen kommit ihåg mig. Dom känner nog mig så bra och har skickat dom perfekta gåvorna. Först "älykortit" och sen färgläggningsbok och nu ett pussel! Älskar pussel, dom hör sommaren till!

Bädis

Andra gången, och nu hade jag ingen muskelvärk efteråt. Förra veckan hade jag ca tre dagar muskelvärk... Denhär super fina stora rosbuketten jag fick av Saara på 1:a maj njuter vi av.

Lördag med flickvänner

Idag träffade jag första gången vänner kring en middag. Som tur är vännerna i mammagänget mig nära och vi träffades hemma hos en av dom. Temat var asiatiskt och jag hittade nog mat att plocka åt mig så jag blev mätt. Med mig hade jag i handväskan för säkerhets skull en tomatsoppa, men behövde den inte. Alkohol eller efterrätt tog jag inte. Det var härligt att se alla och det blev tårar och skratt som vanligt.

(Morgonen började jag med en länk på 2,6km.)

Stöd och tacksamhet

Började morgonen med att dammsuga kl. 8.45 - vad som helst för att inte behöva äta. Som förr i tiden då man skulle läsa till tent. Tvingade i mig en bit, hällde påsmat i slangen och körde till min kompis Catrin. Där gick vi längs med stranden på en lång promenad och pratade och pratade. 

Catrin är också en av dom som varit ett stort stöd. Som vink till anhöriga och vänner till människor som går genom nåt tragiskt som en sjukdom eller kanske en skiljsmässa; stort stöd är redan nåt så lätt som ett textmeddelande nu och då. "Hur mår du?" "Du är i mina tankar!" Att man visar att man bryr sig. Det värmde alltid hjärtat i smärtan och utmattheten att på telefonen se att man fått ett meddelande - nån har tänkt på mig! Men människor är olika och det respekterar jag. Nån tänker att hen "inte vill störa", fast även hen tänker på mig lika mycket, men det känner ju inte den som är sjuk lika bra - det är inte stöd. Och för nån annan kan det vara för mycket i den livssituation man är i, att man inte bara kan deala med nån annans sjukdom eller annan kris och ge stöd just då. Jag är så lycklig att jag har så mycket vänner och bekanta - och min cancer har inte varit en hemlighet. Mina nära vänner har såklart stött mig otroligt mycket, och alltid kommit åkande om jag önskat. Det har varit en otrolig trygghets känsla att ha dom, min familj och mina föräldrar så nära. Det intressanta var att man inte alls kunde tänka sig vem av ens bekanta som överraskade stiger fram och aktivt stöder, som tex. min relativt nya arbetskompis Hanna har under hela resan textat mig aktivt och gett mig stöd, likaså Catrin och Jessica.

Uppiggning

Fick idag en kasse utanför vår dörr, med uppiggning av mina fina studiekamrater. Vad glad jag blev, det känns så härligt skönt när vänner bryr sig och visar det.

Messilä IV

Drack på morgonen en liten Gefilus-dricka - som hölls inne. Drack också lite mango-smoothie-dricka. På morgonen for min man till jobbet och jag och pojkarna blev kvar med min pappa. Pojkarna trivdes länge ute på gården, ända till lunch, sökandes stora istappar.

Idag åktes det skidor och pulka. Jag var med och stod i backen samt åkte pulka i 1,5h. Min pappa var lite orolig över mitt orkande nu då han blivit "ensam" med mig. Men det nog är som min bekant (som jag lärde känna på sjukhuset) textade mig; att febern i förrgår nog kanske ändå var värt det att jag en hel dag fick vara med och uppleva glädjen med pojkarna i backen.

Idag har jag också färgat mycket "mindfullness", medan pojkarna var ute och senare medan min pappa for med pojkarna på restaurang på middag och sen till pulkabacken, så jag fick vila.

Funderar på firande av friskhet

Planer för då jag mår bra:

• Sverigekryssning med familjen.
  En belöning åt pojkarna + Vasa skeppet. Och buffan är en belöning åt mig.
• Cantina West med mitt närmaste stöd.
  Har haft himo på tex-mex hela sjuktiden. Vill som tack åt mina allra närmaste kämpare spendera en kväll tillsammans med dom och bjuda dom ut och äta som tack för deras viktiga stöd som betytt så mycket åt mig, som hållit mitt humör uppe och hjälpt mig kämpa vidare.
• Midnight run med min man.
  Att sakta länka Midnight run tillsammans med min man. Det var så bra stämning förra året då jag gjorde det. Jag vill göra nåt positivt vi kämpar oss igenom tillsammans, det skulle symbolisera vår resa genom cancern och hur vi tar oss igenom och vinner tillsammans.
• Middag åt föräldrar och svärföräldrar.
  Som tack för deras enorma stöd åt vår familj i vardagen. Utan deras hjälp skulle vi inte ha klarat av dethär familjepusslet.

Måndag med besök & torr mun

På natten hade jag mycket värk kl 4 och det var nära att jag skulle få andnöd. På morgonen kl 7 var det samma sak. Kl 9 spyttade jag. Ringde och konsulterade smärtsjuksköterskan. Hon rekommenderade att höja smärtplåstret, som ska bytas idag, till 50mg. Det började nu då först i efterhand kännas att jag i misstag minskat på smärtmedicinen.

Har nu två dagar lidit av torr mun. Skönt att vara utan slem, men att vara torr som sandpapper, så tungan fastnar i munnen, är inte så trevligt det heller... Gurglar munnen med vatten emellanåt, vilket hjälper för en liten stund.

Min arbetskompis Marlena kom och hälsade på. Hon är mitt första dagsbesök jag orkat med, förutom när min mamma varit här. Det var jätte kiva att ses och jag orkade helt bra i två timmar.

Med på kalas

Idag var det min brors flickas, vår gudotters, kalas för släkten och jag hade bestämt mig för att delta. Dethär var första gången sen november som jag var med familjen nånstans. Pojkarna var jätte glada "VA!?, kommer du med?", följt av enorma smil.

Fick ett fint vändagskort av mina socialarbetar kolleger:

Fredag med Anna

Idag låg jag precis hela dagen och såg på tv (liv-kanalen) och slumrade emellanåt. Hade telefontid till cancer överläkaren och smärtsjuksköterskan. Läkaren berättade att lab-värdena var bra. Har tagit medicin mot illamående, Primperan, 3ggr/dag. Ska nu minska och sedan ta bara vid behov.

Då jag talade med smärtsjuksköterskan slog det mig av nån anledning att kolla upp ifall vi tog rätt plåster senast. Det visade sig att vi satt fel; 25mg - fast det borde vara 75mg. Jag har alltså minskat värkmedicinen massor utan att ha vetat eller märkt det. Måste nu riktigt fundera efter hur jag mått dom senaste dagarna. Enligt mina medicin anteckningar har jag tagit en aning mera Oxynorm värkmedicin på sistone.

Barnen for efter dagis/skola till svärisarna och min man på jobbets lillajulsfest. Jag hade glömt att tänka på mig själv och hur det skulle kännas att vara home alone, men som tur passade det åt Anna att extempore komma och hälsa på och hålla mig sällskap. Anna hämtade fina vändags rosor och vi satt och pratade i timmar.

Jätte trött & blommor

Idag har jag sovit mest hela dagen. Försökte se på tv, men somnade helatiden. Kl 15.30 kom min mamma och 7-åringen hem och jag hölls vaken till kvällen. Är det pga nya sömnmedicinen? Eller är jag trött efter veckoslutet med familjen? Eller tar rehabiliteringen; helandet och reparerandet av kroppen, helt enkelt så mycket krafter och energi? Oberoende, har jag fått vila idag!

Mitt på dagen kom en härlig blomförsändelse! Vad rörd och uppiggad jag blev av mina kära mammakompisars hälsning! Och det fina kortet!! Både era texter samt bilden - tack! Tack för att ni stöder mig hela vägen!

Babysteps

Idag var planen att spara in på den starka värkmedicinen under dagen, så jag skulle ha kunnat köra till apoteket (små vägar, mitt på dagen). Det resulterade i att smärtan var så stark då jag hostade att jag fick spyreflex samt svårt med andningen - inte en fiffig plan alltså. Måste nu bara ta babysteps, fastän det skulle vara roligt att lite röra på sig i större radie hemifrån.

Fick idag uppiggande post av mina fina studiekompisar. Orkar inte koncentrera mig på att läsa, så domhär korten var perfekta. Tusen tack till Vonne, Fia, Nina och Hanna. Senare på eftermiddagen for jag en sväng till loppis - så det var uppiggande!

Idag var det plåsterbytardag, utan att jag märkte det desto mer. Smärtan har som helhet kanske lite minskat?

Sista behandlingen!!!

Otroligt men sant! Ännu för en vecka sen kunde jag inte se slutet och nu är den dagen här! Förståss är det hela inte ännu över, vilket alla på vården understreckar - vägen är ännu lång, men en etapp är över!

Smärtsjuksköterskan träffade jag efter strålningen. Hon var så glad att se mig, hon sa att hon senast då hon såg mig för en vecka sen (med huvudet i rosken) tänkte att "tää tyttö kuolee tähän". Hon berättade att hon själv är en bröstcancer vinnare. Hon sade att jag psykiskt kommer att känna av en "tomhet", men det är en fas att gå igen och som går över. Bra att vi har familjeterapeuten/ mentalvårds sjuksköterskan, tyckte hon. Det att jag nu har energi, beror nog enbart på cortison-kuren. Så den fasen kommer att vara över nästa vecka och så kommer jag igen att vara tröttare och behöva vila mer så jag orkar rehabiliteras, äta mm leva. Jag ska komma ihåg att rehabiliteringen tar tid både fysiskt ch psykiskt. Smärtsjuksköterskan träffar jag pånytt om en vecka.

Jag belönade mig själv med blommor och med att börja jooga, kanske om ett par veckor, då jag hoppeligen har lite krafter igen.

Fin livsfilosofi

Sjukhus dag V

Här är det verkligt tyst. Inga nya rumskamrater. Tvättade håret och kände mig fräsch. Tog en tid att få smärtan i skick efter att plåstren byttes. 

Fick igår ätet det som var planerat av näringsterapeuten. Men var fast i pump-automaten från morgonen till kvällen. Har idag tränat på att äta genom att hälla födan direkt i peg-slangen, tex 100ml. Det har gått bra och dethär sättet skulle ju vara det enklaste och snabbaste. Får se hur det går och kommer igång.

Min mamma kom och hälsa på. Det var kiva med sällskap och kiva att prata. Hon hämtade också ett sudoku-häfte och uppdaterade mig om hur det går i jakten på garn till benvärmare jag ska sticka.

Sjukhus dag IV

Gårdagens träff med barnen och min man piggar upp, glädjer och värmer mig ännu också.

Sov ganska dåligt, rumskamraten hade natt-ljud för sig, lite snark och lite gnyende, vilket väckte mig flera gånger. Eftersom det är veckoslut är det lungt på sjukhuset och morgonen började utan den klirrande blodprovskärran. Hade maaaassor slem på morgonen och spytta också lite av det och av tanken av att snart börja äta.

Ceridal-oljan har fått halsens hud bättre. 

Annors har jag hela morgonen skickat e-post och txt-meddelanden om förfrågning på aussi hundvalpar till våren. Har fått några positiva svar som ska hålla mig uppdaterade, iiik!

Sen kom kära Saga och hälsa på och babblade med mig. Det var kiva och behövdes, för annors är här riktigt dött idag. Det är lördag och i rummet på fyra personer ligger endast jag med min telefon och tidningar...

Sov några dagssömnar och avslutade kvällen med tv-tittande av Voice of Finland, Haluatko miljonääriksi? och Survivor.