Mindre smärtmedicin

Igår och idag har jag tagit mindre smärtmedicin. Kanske har jag varit en aning piggare? Mina revben sticker ut mer tycker jag, har inte vägt mig på två dagar. Väntar på att må så bra att jag kan få i mig mer mat och gå upp i vikt. Har inte nu på en tid haft sån "himo" på mat som jag hade under behandlingarna.

Idag har jag packat medan pojkarna var på leffa med min mamma och simma med min man. Lite spytta kom det då jag vaknade från vila med torr hals och lite tjockt slem i munnen som jag försökte svälja. Men fick det att hållas vid en liten spytta. Jag har packat för Messilä dit vi far imorgon med min pappa!

Svag

Kände mig svag och fara för att spytta genast på morgonen. Tog värkmedicin samt medicin mot illamående och fortsatte vila till kl 10. Steg upp småningom och började försiktigt äta en halv påse på 40 minuter. Låg efter det på soffan och slumrade och såg på tv-shop. Försäljarna och reklamerna är så bra att dom fick mig att inte byta kanal samt att googla produkterna.

Hade telefontid till smärtläkaren. Hon konstaterade att vi inte ännu minskar på värkmedicinerna. Måste ha tillräckligt stark dos så jag ska kunna öva på att svälja utan att det tar ont. Just nu känns det nog lite som angina då jag sväljer och börjar må illa av och det snurrar i magen av tanken. Hon konstaterade också att det är bra att fortsätta med medicinen för illamående i alla fall.

Hade tid till Korva-, nenä-, kurkkuklinikka (knk) läkare idag kl 14. Beställde Kela-taxi till kl 13.10. Innan jag for kände jag mig svag och det kom lite spytta med en hostning, men höll mig från att spytta allt jag ätit. Det var kiva att se läkaren igen, hon som i november gav oss dom dåliga nyheterna. Två läkar studerande och sjuksköterskan var med på mottagningen.

• Jag ska öva svälja. Samma som efter att benet varit brutet och i gips är det inte trevligt att börja öva upp musklerna, men man måste göra det. Man kan inte komma direkt från gips till bra, utan det finns ett rehabiliteringsskede. Samma ska jag nu gå igenom med halsen. Jag ska börja våga svälja slemmet - vilket jag nu alltid spottar ut i näsduk för jag är rädd för att svälja. Rädd för att det tar ont och rädd för att det leder till att jag spyttar.
• Jag ska röra på mig. Fast jag är svag och trött ska jag röra på mig så gott jag orkar. Och bara jag orkar lite mer ska jag röra på mig mer. För ju längre jag ligger desto sämre blir musklerna och rehabiliteringen längre.
• Bilden på halsen tas 29.4. Då ser vi det officiella slutresultatet. Jag träffar läkaren och min sjuksköterska 17.5 och får höra resultatet.
• Hon kände på halsen, tittade in i halsen, kollade via näsan med kamera på halsen. Och hon tyckte allt såg bra ut. Det tog ganska ont, men klarade mig utan att skrika.
• Jag fick sjukledighet till slutet av juli. Allt som allt blir det 3 månade sjukdom och 6 månader rehabilitering. Hon sa att det ofta tar ett år att bli frisk, "som före".

Dagsrutin & illamående

Jag vaknar med barnen 7-tiden, vi går ner och se på tv och börjar laga morgonmål. Tar morgon medicin. Kl 8.30 åker dom iväg och jag går och sova till kl 10-11. Stiger upp, äter en halv påse föda medan jag ser på nåt från digiboxen. Just nu räcker mina krafter inte till annat än att ligga i soffan och se på tv samt slumra. Jag har inte varit ute på promenad på länge. Äter nästa halva sats 13-14-tiden. Vilar ofta en timme till i nåt skede.

På måndag, tisdag och fredag kommer pojkarna hem 15-16-tiden, medan jag på onsdag och torsdag är ensam ända till kl 18-19. På onsdag och torsdag har jag bättre chans att få i mig maten. Äter en halv påse igen kl 17 och den sista halva påsen efter att barnen lagt sig och vi ser på tv. Den där halva påsen 17-tiden glömmer jag ibland, då pojkarna är hemma. Jag borde ännu få i mig en halv påse till, men nu känns det som om jag just och just får i mig dethär. Jag vill inte vara fast i slangen sen mer då pojkarna kommit hem. Sakta men säkert. Smärtmedicin tar jag vid behov under dagens lopp. Ofta kl 4, 7, 11, 14, 17 och 21 just nu.

Idag såg dagen ut som upptill. Har nu lämnat bort medicinen mot illamående, Primperan, efter att ha talat med cancer läkaren och smärtsjuksköterskan på fredagen. Dom konstaterade att jag inte behöver ta den 3ggr/ dag utan kan ta den vid behov. Idag har jag varit utan, men kände mot kvällen lite illamående och tog en. Efter att ha ätit kl 21 spyttade jag upp allt...

Smakade idag på chokladmousse, det gick lite bättre än mangon, för jag kände minimal smak. Åt typ fyra skedar. Men det är nog sååå konstigt att svälja. Lite nog som jag skulle ha angina. Det känns "tjockt" och "trångt" i halsen.

Måndag med besök & torr mun

På natten hade jag mycket värk kl 4 och det var nära att jag skulle få andnöd. På morgonen kl 7 var det samma sak. Kl 9 spyttade jag. Ringde och konsulterade smärtsjuksköterskan. Hon rekommenderade att höja smärtplåstret, som ska bytas idag, till 50mg. Det började nu då först i efterhand kännas att jag i misstag minskat på smärtmedicinen.

Har nu två dagar lidit av torr mun. Skönt att vara utan slem, men att vara torr som sandpapper, så tungan fastnar i munnen, är inte så trevligt det heller... Gurglar munnen med vatten emellanåt, vilket hjälper för en liten stund.

Min arbetskompis Marlena kom och hälsade på. Hon är mitt första dagsbesök jag orkat med, förutom när min mamma varit här. Det var jätte kiva att ses och jag orkade helt bra i två timmar.

Fredag med Anna

Idag låg jag precis hela dagen och såg på tv (liv-kanalen) och slumrade emellanåt. Hade telefontid till cancer överläkaren och smärtsjuksköterskan. Läkaren berättade att lab-värdena var bra. Har tagit medicin mot illamående, Primperan, 3ggr/dag. Ska nu minska och sedan ta bara vid behov.

Då jag talade med smärtsjuksköterskan slog det mig av nån anledning att kolla upp ifall vi tog rätt plåster senast. Det visade sig att vi satt fel; 25mg - fast det borde vara 75mg. Jag har alltså minskat värkmedicinen massor utan att ha vetat eller märkt det. Måste nu riktigt fundera efter hur jag mått dom senaste dagarna. Enligt mina medicin anteckningar har jag tagit en aning mera Oxynorm värkmedicin på sistone.

Barnen for efter dagis/skola till svärisarna och min man på jobbets lillajulsfest. Jag hade glömt att tänka på mig själv och hur det skulle kännas att vara home alone, men som tur passade det åt Anna att extempore komma och hälsa på och hålla mig sällskap. Anna hämtade fina vändags rosor och vi satt och pratade i timmar.

Två veckor

Idag är det två veckor sen sista strålningen. Jag har inte ännu egentligen märkt nån förändring i måendet. Efter att nu sovit och slumrat precis hela dagen i två dagar, tänkte jag testa om det är värkmedicinen som gör mig trött. Tog inte Oxynorm på morgonen. Började äta lunch kl 12, gäspade ett par gånger - vilket orsakade otrolig värk i munnen och halsen. Spydde av smärtan...

Har fortfarande sovit dåligt under nätterna, oberoende av sömnmedicin (Temesta). Det måste nog vara det som är största  orsaken till den enorma tröttheten under dagen. Från klockan 1.00 vaknar jag ungefär en gång i timmen. Har på fredagen telefontid till kipupoliklinikka och ska ta upp saken.

Bläddrade i bloggar, stötte på dethär inlägget, satte på videon och innan jag visste av det satt jag och flätade mitt (korta) hår!

Lördag

Lugn dag, har sett mycket på tv. Pojkarna har lekt ute och varit på kalas. Fick lust att testa stark ögonsmink efter att ha sett på The real housewives of Cheshire...

Har nu tagit värkmedicinen mer regelbundet, men kl 17 tänkte jag att jag nog kan vänta till
kvällen och ta först sen. Tittade i lugn och ro på Back to the future med familjen, men måste kl 18 akut avbryta ätandet för det kom så mycket slem, hemsk känsla i munnen, spyreflex, tårarna rinner. Tog oxynorm + snabbt värkande smärt näs spray. Sakta men säkert lär jag mig kanske att ta värkmedicinen regelbundet och i tid...

På kvällen kollade vi finlands första snl; Saturday night Live och skrattade.

Familjeterapeut & smärtsjuksköterska

Idag hade vi med min man igen en bra träff med familjeterapeuten. Hon säger bra och rakt ut hur hon ser saker och hon har så rätt att vi bara håller med. Fantastiskt att nån är så professionell att hen slår rakt på spiken. Idag konstaterade hon att jag enligt henne tydligt är i svagare skick än då vi senast sågs (mitt under behandlingen). Hon konstaterade att behandlingarna samt sjukhusvistelsen nu syns på mig.

Det viktigaste vi skulle ta med oss från träffen var att;

• komma ihåg att jag ännu är verkligt svag. Exakt dethär har jag inte riktigt velat tillåta mig vara, så det var super viktigt och bra att hon understreckade det starkt. Jag ska ta det lugnt och långsamt. Dethär fick också min man i hemläxa att komma ihåg samt påminna mig om.
• att vara realistiska, inte "överpositiva". Jo, det är bra att vara positiv och tänka på hur allt blir bra, men man ska acceptera att det just nu inte ännu är bra och acceptera den känslan. Att bara fokusera på att allt blir bra gör att man förminskar (vähättele) min riktiga känsla, vilket kan kännas jobbigt.

Smärtsjuksköterskan var varm och trevlig som vanligt och vi avslutade träffen med en kram, vilket känns skönt i den miljön. Vi talade om hur jag faktiskt först idag konstaterade att jag ju sover dåligt på nätterna och har gjort det länge. Jag sover oftast bara 22-1.00. Efter det vaknar jag och ser på klockan minst en gång i timmen tills jag tar värkmedicin 3-tiden. Efter det fortsätter jag att vakna ofta och sover nästa längre pass kl 5-7. Inte undra på att jag slumrar dagarna i ända! Fick nu Temesta utskrivet för att få en bättre nattsömn. Det att jag minskat på smärtmedicinen under dagarna tyckte hon inte var så bra. Det ska vi göra sen tillsammans, planerat. Jag ska ha en ordentlig smärtdos tex. också för övandet av ätandet. Kändes skönt att nån säger att jag ska ta det lugnt också med den saken (fast jag här hemma lite skyndat med även det).

Båda rekommenderade att jag nästa vecka, två veckor sen behandlingarnas slut, ska testa svälja tex. Bona mango eller chokladmousse. Samt att jag ska VILA och TA DET LUGNT.

Mindre värk

Tog starka värkmedicinen igår kväll och på natten, men har klarat av dagen med Burana (och plåstret förstås). Skötte ärenden som apotek, köp av aluminiumfri dödö och loppis - vilket kändes kiva. Tog också en sväng i h&m och köpte två långa t-skjortor.

Märkte förresten att mina magmuskler försvunnit - borta. Jag kan inte stanna kisin eller "klämma" på wc och märkte att jag inte kan hosta, det blir bara till att jag säger "hääää".

En ny hömppä-serie bandas här på digiboxen, nämligen The real housewives of Cheshire, England. Och den är bra! Vet inget om Cheshire, så det ska lite googlas, men filthy rich är dom iallafall och menings skiljaktigheter kommer bra till stånd.

Babysteps

Idag var planen att spara in på den starka värkmedicinen under dagen, så jag skulle ha kunnat köra till apoteket (små vägar, mitt på dagen). Det resulterade i att smärtan var så stark då jag hostade att jag fick spyreflex samt svårt med andningen - inte en fiffig plan alltså. Måste nu bara ta babysteps, fastän det skulle vara roligt att lite röra på sig i större radie hemifrån.

Fick idag uppiggande post av mina fina studiekompisar. Orkar inte koncentrera mig på att läsa, så domhär korten var perfekta. Tusen tack till Vonne, Fia, Nina och Hanna. Senare på eftermiddagen for jag en sväng till loppis - så det var uppiggande!

Idag var det plåsterbytardag, utan att jag märkte det desto mer. Smärtan har som helhet kanske lite minskat?

Plåsterbytardag = mer smärta

Vaknade som vanligt 3-4-tiden av mig själv och gick till badrummet för att ta värkmedicin. Torr i mun och hals, som vanligt. Hostade till och SMÄRTAN! Det värkte och torkade till så jag hade svårt att andas. Kändes som om jag bara fick andan på "ena sidan". Ropade på min man, panikerade, tårarna rann, försökte andas, hostade, hade smärta. Fick i mig instant smärt-sprayen och Oxynormen. Det lugnade sig efter 10-15 långa minuter.

Vaknade pånytt 3h senare, kl 6.30, av smärta. Tog Oxynorm, tydlig plåsterbytardag... Tog ofta värkmedicin hela förmiddagen. Testade också orala Burana. Hjälpte helt ok med varannan Oxynorm och varannan Burana.

Vår yngsta har grym hosta och håller oss vakna på natten. Han har haft 37,4c i tre dagar. Ska imorgon till läkaren, men orkar inte mera oroa mig för att smittas, vi har ju haft bobbor i huset precis helatiden och verkligen av alla olika slag...

Fri - första dagen efter behandlingarna

Började dagen med att bygga lite Lego och hjälpa iväg boysen till dagis och skola. Värken i halsen är värre idag, det är plåster bytardag och dosen tycks inte riktigt hålla helt 3 dygn. Tog Oxynorm + oral Burana.

Kollade på The real houswives of Beverly Hills och droppade föda. Skrev blogg. Åt. Hämtade medicin på apoteket.

Härligt förresten att nu kunna använda smycken igen - genast på med örhängen och mitt härliga halsband. Och dessutom kan jag använda dagkräm och smink!

Före apoteket kom det upp lite spytta då jag hostade slem. Samma hände efter att jag kom hem, lite större mängd. Har endast fått i mig 1 påse/ 2,5st... Oroar mig. Det har varit så skönt att få maten ner relativt snabbt. Men kanske det inte passar sen ändå då cortison-kuren trampas ner och jag inte skyddas lika mycket mot illamående? Eller är det pga plåster bytardag, och att smärtmedicin dosen försvagas timme för timme? Ska byta genast då min man kommer hem och inte vänta till kvällen!

"Kotikonttori"

Sista behandlingen!!!

Otroligt men sant! Ännu för en vecka sen kunde jag inte se slutet och nu är den dagen här! Förståss är det hela inte ännu över, vilket alla på vården understreckar - vägen är ännu lång, men en etapp är över!

Smärtsjuksköterskan träffade jag efter strålningen. Hon var så glad att se mig, hon sa att hon senast då hon såg mig för en vecka sen (med huvudet i rosken) tänkte att "tää tyttö kuolee tähän". Hon berättade att hon själv är en bröstcancer vinnare. Hon sade att jag psykiskt kommer att känna av en "tomhet", men det är en fas att gå igen och som går över. Bra att vi har familjeterapeuten/ mentalvårds sjuksköterskan, tyckte hon. Det att jag nu har energi, beror nog enbart på cortison-kuren. Så den fasen kommer att vara över nästa vecka och så kommer jag igen att vara tröttare och behöva vila mer så jag orkar rehabiliteras, äta mm leva. Jag ska komma ihåg att rehabiliteringen tar tid både fysiskt ch psykiskt. Smärtsjuksköterskan träffar jag pånytt om en vecka.

Jag belönade mig själv med blommor och med att börja jooga, kanske om ett par veckor, då jag hoppeligen har lite krafter igen.

Måendet som natt och dag

Nu då jag är på cortison-kur har jag en massa energi. Far runt omkring i hemmet och städar garderober och tvättar kylskåp. Sjukt att tänka hur dåligt jag mådde och nere på bottnet jag var förra veckan. Sjkuhusvistelsen med rätt smärtmedicindos och medicinen mot illamående som följd har nog gjort susen.

Sjukhus dag VI ➡️ HEM

Kl 6.30 väckning; hällde i mig 150ml föda, vatten, mediciner. Fick äntligen bort kanylen. Blodprovskärran kom klirrande. Duscha, egna kläder!

Kl 8.30 näringsterapeut; hon var överraskad över att jag lyckats "hälla" i födan och klarade mig utan pumpen igår. Den största orsaken till att det lyckas är nog att jag fått medicin mot illamående.

Kl 9.15 strålning; mannen kom dit med en stor, tung, varm påse med bullor av alla slag från Kajsas café åt stålningspersonalen. 

Kl 9.45 cancerklinikens läkare; sjuk -> flyttat till fredagen. Min man for hem.

Kl 10.00 avdelningen; förde chokoask åt personalen. Läkaren kom och träffade mig. Alla lab-resultat är fina. Sov.

Kl 11.00 smärtläkaren; plåstrets dos har tredubblats och verkar rätt. Oxynorm går ännu 20ml med ca 4h mellanrum. Instant "opiatspray" i näsan fördubblad dos, nu 200mg. Dessutom ska jag börja  vätske burana, för den ska sen småningom ersätta oxynormen. 

Alla opiater, men speciellt av oxynorm blir en skön känsla i hela kroppen 20-30min efter att man tagit den. (Plåstret är ju helatiden och sprayet inte lika starkt.) Märker att det är en opiat. Det känns varmt, skönt och avslappnande, verkligen förståerligt beroendeframkallande. Mina pupiller är små, som heroinisters. Jag är beroende och kommer att ha abstinens då doserna minskas, sa läkaren.

Klo 13.00 hem; hemma väntade min man i spysjuka... Hur kan det vara sant?!? Jag hade sån energi an cortisonen att jag for omkring och städade och desinficierade i flera timmar. Så skönt att vara hemma, och må bra idag!

Sjukhus dag V

Här är det verkligt tyst. Inga nya rumskamrater. Tvättade håret och kände mig fräsch. Tog en tid att få smärtan i skick efter att plåstren byttes. 

Fick igår ätet det som var planerat av näringsterapeuten. Men var fast i pump-automaten från morgonen till kvällen. Har idag tränat på att äta genom att hälla födan direkt i peg-slangen, tex 100ml. Det har gått bra och dethär sättet skulle ju vara det enklaste och snabbaste. Får se hur det går och kommer igång.

Min mamma kom och hälsa på. Det var kiva med sällskap och kiva att prata. Hon hämtade också ett sudoku-häfte och uppdaterade mig om hur det går i jakten på garn till benvärmare jag ska sticka.

Sjukhus dag III

Morgonen började igen med att blodprovskärran kom klirrande.

Har fått i mig föda och dryck - inte tillräckligt, men det har hållits inne. Har gått upp i vikt. Målet idag är 750 ml föda + 2l vätska.

Smärtpoliklinikens läkare kom på besök på morgonen. Värkmedicinen verkar ok; ökad plåsterdos bra, ökad oxynorm dos bra. Hon tillägger ännu ett snabbt verkande näspray att ha i handväskan och tex på morgonen då det tar ca 15 minuter för oxynormen att börja verka.

Strålning.

Avdelningens två läkare kom på rond. Ska bli över veckoslutet ända till måndagen, 6 dagar. Fick ceridal olja för halsen.

Åt en saftis som inte smakade nåt, men ger energi. Drack ett glas jaffa via slangen, som näringsterapeuten rekommenderat för energi samt bättre smak i munnen då man rapar. Fick födan igång med pumpen kl 12, och sov nästan 2h.

Pojkarna kom och hälsa på, då jag nu blir här så länge. Som tuuuur i oturen är denhär canceravdelningen evakuerad till kvinnis pga asbest. Eftersom vi träffades på cafe fanns det inget där det skulle stå cancer/syöpä. Och jag fick gå utan droppställningen, som är så skrämmande och hade halsduk för min hals ser ganska hemsk ut. Det var härligt att se pojkarna, alla mina tre musketörer. Dom var så pratsamma såååå. Vi talade mycket om hur dom kommit till världen just i dethär huset och om att vi sen kan spela fotboll och ishockey med "hunden" vår. Oj sån positiv energi jag fick med mig av dom glada, söta, pratsamma kulumuruna.

Slemmet har blivit värre idag, pga att jag ätit mera. På vägen och träffa pojkarna hostade jag en maaaassa slem och spytta lite i en städkärra i korridoren. Samma sak hände på vägen tillbaka till avdelningen. Talade med en sköterska som var jätte bra. Hon berättade att hon jobbat här 40år och hennes "passion" och specialitet är peg-slang patienter. Hon sa att vi slutar äta för idag, fastän näringsterapeuten och läkaren har höga stränga mål, så är det ingen ide att trotta i maten om det leder till att den kommer ut. Hon mätte hur mycket jag ätit, vilket var 700ml, mer än vad jag fått i mig på några veckor!

En kiva rumskamrat for hem idag. Hon var i min ålder (1975) och hade också en 7-åring. Vi blev fb-kompisar, det är så sällan man stöter på nån under pensionsåldern här.

Sjukhus dag II

Sov helt bra. 

Nu har jag ny smärtmedicins plan.
Panacoden 6st x dag ska bort. Det är en opiat med kodein och kodeinen är onödig. Vi ska försöka med renare opiater som att öka Fentanyl plåster från 50 till 75mg och Oxycontin från 1 till 2ml x ggr/dag. Tog Oxykontin med 3h mellanrum på natten; 21, 01, 05 och nu 8.00 + 10.00.

Har inte mera tagit emot besök hemma.
Vill spara mina sista viskningar tills pojkarna kommer. Är ofta så trött att jag bara vill sova. Men nu på sjukhuset blev jag så glad och rörd av att alla närmaste flick kompisar genast vill komma och hälsa på, att jag jätte gärna vill se dom. Nu på sjukhuset "vågar" jag också ta tillräckligt stark smärtmedicins dos, utan att vara rädd för att vara för "dåsig" med barnen. Och jag behöver inte spara min röst för nån. 

Anna kom efter strålningen med tidningar och kiva sällskap. Sååå uppiggande att se en kär kompis.

Näringsterapeuten kom och träffade mig och gjorde upp en plan. Planen tar några dagar att komma upp till. Känns bra att vara här och få bli här. Nu ska födan sättas via en "pump" som automatiskt droppar kl 12-21.00 - låååångsamt. Målet för idag är 500ml och imorgon 750ml.

Samtidigt får jag i kanylen medicin mot illamående, vätska och nu som nyaste röda blodkroppar (dvs nån annans blod). 

Nadine kom och hälsa på efter jobbet, som alltid är kiva och skön att vara med. Hon hämtade så bra tidningar att jag inte kan fara hem härifrån.

Här är så skönt och tryggt att inte behöva vara ensam. Att andra ser till att man får allt man behöver och vara i goda händer. Har jätte trevliga rumskamrater. Jag skulle stanna hur länge som helst! 

Har gått upp 3kg!

Sjukhus

Smärtpoliklinikens läkare och sköterska. 
Hade kallsvettig panna då jag kom, ingen feber. Kanske pga höjd morfinplåster dos. Läkaren gjorde en plan över smärtvården, men var mest orolig över min vätskebalans. Jag hostade slem då vi pratade, och måste spytta i roskisen... Dom ansåg att vi måste få vätskan och födan i balans asap, och föreslog avdelningen. Jag borde få i mig 3-4l vätska/föda / dag. Har fått under 2l...

Var på avdelningen kl 11.20.
Det värsta med sjukhus är kanylen. Vill undvika sjukhus till det sista pga den... Har nu så dåliga blodådror av allt stickande under dom senaste månader att det lyckades först på tredje försöket. Det togs en massa blodprover, svalgprov, näsprov, influenssaprov och what not. Vägde 53,9kg. Min normala vikt är 60kg.

Så började jag få vätska och medicin mot illamående i kanylen. Samt föda i peggyn. Sov ganska mycket under dagen. Min man kom och hälsa på mig och vi talade om roliga saker och skrattade en stund. Jag viskar sakta.

Halsens hud flagar riktigt ordentligt där den brännts. Men hyn är inte sjuk om man inte rör på den. Värkmedicinerna hjälper säkert till det också. Har hemma satt till natten en fet Elisabeth Arden kräm, som känts bra HÄR. På morgonen måste den tvättas bort så hyn är ren för strålningen.

Läkare, antibiotika och gråt

Hämtade på morgonen till strålningen med mig en lapp där jag skrivit hur jag mår:

- vointi heikko

- syön ja juon aivan liian vähän

- eilen 2 x oksu ja kipuja

- pelkään että kuivun

- suussa uusia rakkuloita

- voinko ottaa enemmän Oxynormia kipuun?

Fick genast träffa cancerklinikens läkare. Hon tyckte det var otypiskt att maten inte hålls och var lite orolig. Hon reserverade en tid imorgon för Kipupoliklinikens läkare. Hon skickade mig till labra, hade lite höjt infektionsvärde och fick 3 dagars antibiotika.

På kvällen skulle min man på tennis och jag grät för jag ville inte bli lämnad ensam. Klarade mig iallafall då jag gick direkt i säng. Dålig och svag.