Joga & spytta

Idag på skärtorsdagen var det dags att börja mjuk lempeä joga. Vi hade missat att det är ledigt från skolan, så hade 7-åringen med mig. Han satt tyst och snällt med telefonen i 1,5h... Jogan var skön och just så mycket jag orkar. Köpte ett 10x kort. 7-åringen kommenterade "ni var som ni sku ha varit tajuttomia".

Efteråt åt vi tillsammans på picnic och jag orkade en halv thai-kokos soppa. Väl hemma var jag ganska slut. 

Läkaren som följer med min värk, ringde som bestämt. Konstaterade att jag inte har smärtor. Hon tyckte jag kan sluta medicineringen inom 1-2veckor. Borde igår ha bytt smärtplåster från styrka 25 till 12, men märkte att vi inte hade annat än 75 i medicinlådan. Köpte först idag på apoteket och satte 12-plåstret då vi kom hem. Var alltså utan värkmedicin (opiater) sen igår kväll. Vet inte om det var orsaken (abstinens?), men spydde på badrumsgolvet (hann inte ens till toan). Eller var thai-soppan för kryddad? Eller var det pga att jag har slem i halsen och hostade upp det? Var jogan för mycket? Har inte spytt på länge... Känns skit.

Kände mig svag och trött hela kvällen. Min mamma blev med oss tills barnen var i säng, då min man hade kvällsprogram.

Illamående & vertaistuki

Började dagen igen med att må illa, och efter att jag tagit medicinerna så spyttade jag... Också på kvällen spyttade jag efter att pojkarna gått och sova. Varför mår jag så illa ännu? Nu tar jag 3ggr/dag medicin mot illamående igen.

Kvinnan vars blogg jag följt med, hade skickat e-post åt mig. Hon berättade hur hon mår och frågade om mitt mående. Svarade och hon svarade med att ge sitt nummer. Ringde henne, vilket var jätte bra. Hon berättade att hon nog varit sjuk en månad efter att behandlingarna tog slut. Vilket ju nog läkarna iof sig helatiden sagt. Hon hade mått jätte illa ännu tre veckor efter samt ännu ätit smärtmedicin. Hon hade också varit trött på samma sätt. Hon berättade att hon börjat öva svälja med fil + saftsoppa. En fil hade tagit tre dagar att äta. Päron, äppel och mango hade varit mjuka och bra medan banan hade svidit i munnens sår. Nudlar och gröt hade varit bra att börja med i varmmat väg. Hon har nu tre månade bakom sig och funderar på att gå tillbaka till jobbet sakta men säkert. Hon har blivit av med peg-slangen. Det hon lider av, och vilket kan vara et livslångt handikapp är torra munnen. Att vakna på natten flera gånger av torr mun och inte kunna gå till butiken utan vattenflaska. Det bästa munvattnet hon testat var Bioextra. Det här samtalet hjälpte och lugnade mer mig massor.

Svag

Kände mig svag och fara för att spytta genast på morgonen. Tog värkmedicin samt medicin mot illamående och fortsatte vila till kl 10. Steg upp småningom och började försiktigt äta en halv påse på 40 minuter. Låg efter det på soffan och slumrade och såg på tv-shop. Försäljarna och reklamerna är så bra att dom fick mig att inte byta kanal samt att googla produkterna.

Hade telefontid till smärtläkaren. Hon konstaterade att vi inte ännu minskar på värkmedicinerna. Måste ha tillräckligt stark dos så jag ska kunna öva på att svälja utan att det tar ont. Just nu känns det nog lite som angina då jag sväljer och börjar må illa av och det snurrar i magen av tanken. Hon konstaterade också att det är bra att fortsätta med medicinen för illamående i alla fall.

Hade tid till Korva-, nenä-, kurkkuklinikka (knk) läkare idag kl 14. Beställde Kela-taxi till kl 13.10. Innan jag for kände jag mig svag och det kom lite spytta med en hostning, men höll mig från att spytta allt jag ätit. Det var kiva att se läkaren igen, hon som i november gav oss dom dåliga nyheterna. Två läkar studerande och sjuksköterskan var med på mottagningen.

• Jag ska öva svälja. Samma som efter att benet varit brutet och i gips är det inte trevligt att börja öva upp musklerna, men man måste göra det. Man kan inte komma direkt från gips till bra, utan det finns ett rehabiliteringsskede. Samma ska jag nu gå igenom med halsen. Jag ska börja våga svälja slemmet - vilket jag nu alltid spottar ut i näsduk för jag är rädd för att svälja. Rädd för att det tar ont och rädd för att det leder till att jag spyttar.
• Jag ska röra på mig. Fast jag är svag och trött ska jag röra på mig så gott jag orkar. Och bara jag orkar lite mer ska jag röra på mig mer. För ju längre jag ligger desto sämre blir musklerna och rehabiliteringen längre.
• Bilden på halsen tas 29.4. Då ser vi det officiella slutresultatet. Jag träffar läkaren och min sjuksköterska 17.5 och får höra resultatet.
• Hon kände på halsen, tittade in i halsen, kollade via näsan med kamera på halsen. Och hon tyckte allt såg bra ut. Det tog ganska ont, men klarade mig utan att skrika.
• Jag fick sjukledighet till slutet av juli. Allt som allt blir det 3 månade sjukdom och 6 månader rehabilitering. Hon sa att det ofta tar ett år att bli frisk, "som före".

Vikten

Jag har gått ner i vikt nästan 15%. Gick ner med ganska säker takt 1kg/ veckan under behandlingarna. På sjukhuset gick jag upp 4kg på 6 dagar, men efter det har vikten rasat ner tillbaka. Nu, så länge jag inte får i mig mera (tillräckligt) mat hålls vikten den samma.

Idag tog jag på morgonen medicin mot illamående samt dom andra medicinerna - och spyttade. Tog Primperan (illamående) samt Oxynorm (smärta) pånytt. Efter att pojkarna farit sov jag till kl 10.30 och började sen försiktigt äta. Det gick helt bra.

Det var härligt soligt väder där ute, så efter att jag ätit och surfat på telefonen/ slumrat till kl 13 tog jag mig i kragen och gick ut. Skönt var det och skönt känns det efteråt.

Idag är det tre veckor sen behandlingarna tog slut. Har inte ännu märkt nåt i måendet. Är trött och svag. Slemmet har nu varit borta i ett par dagar och har istället varit torr i munnen. Lämnade bort medicinen som löste slem 3ggr/dag, Mucomyst. Nejlikorna jag köpte för tre veckor sen åt mig själv sen ännu ut såhär - otroligt!

Dagsrutin & illamående

Jag vaknar med barnen 7-tiden, vi går ner och se på tv och börjar laga morgonmål. Tar morgon medicin. Kl 8.30 åker dom iväg och jag går och sova till kl 10-11. Stiger upp, äter en halv påse föda medan jag ser på nåt från digiboxen. Just nu räcker mina krafter inte till annat än att ligga i soffan och se på tv samt slumra. Jag har inte varit ute på promenad på länge. Äter nästa halva sats 13-14-tiden. Vilar ofta en timme till i nåt skede.

På måndag, tisdag och fredag kommer pojkarna hem 15-16-tiden, medan jag på onsdag och torsdag är ensam ända till kl 18-19. På onsdag och torsdag har jag bättre chans att få i mig maten. Äter en halv påse igen kl 17 och den sista halva påsen efter att barnen lagt sig och vi ser på tv. Den där halva påsen 17-tiden glömmer jag ibland, då pojkarna är hemma. Jag borde ännu få i mig en halv påse till, men nu känns det som om jag just och just får i mig dethär. Jag vill inte vara fast i slangen sen mer då pojkarna kommit hem. Sakta men säkert. Smärtmedicin tar jag vid behov under dagens lopp. Ofta kl 4, 7, 11, 14, 17 och 21 just nu.

Idag såg dagen ut som upptill. Har nu lämnat bort medicinen mot illamående, Primperan, efter att ha talat med cancer läkaren och smärtsjuksköterskan på fredagen. Dom konstaterade att jag inte behöver ta den 3ggr/ dag utan kan ta den vid behov. Idag har jag varit utan, men kände mot kvällen lite illamående och tog en. Efter att ha ätit kl 21 spyttade jag upp allt...

Smakade idag på chokladmousse, det gick lite bättre än mangon, för jag kände minimal smak. Åt typ fyra skedar. Men det är nog sååå konstigt att svälja. Lite nog som jag skulle ha angina. Det känns "tjockt" och "trångt" i halsen.

Två veckor

Idag är det två veckor sen sista strålningen. Jag har inte ännu egentligen märkt nån förändring i måendet. Efter att nu sovit och slumrat precis hela dagen i två dagar, tänkte jag testa om det är värkmedicinen som gör mig trött. Tog inte Oxynorm på morgonen. Började äta lunch kl 12, gäspade ett par gånger - vilket orsakade otrolig värk i munnen och halsen. Spydde av smärtan...

Har fortfarande sovit dåligt under nätterna, oberoende av sömnmedicin (Temesta). Det måste nog vara det som är största  orsaken till den enorma tröttheten under dagen. Från klockan 1.00 vaknar jag ungefär en gång i timmen. Har på fredagen telefontid till kipupoliklinikka och ska ta upp saken.

Bläddrade i bloggar, stötte på dethär inlägget, satte på videon och innan jag visste av det satt jag och flätade mitt (korta) hår!

Svag

Ringde cancer sjukhusavdelningen, där jag var inne, för konsultation. Dom tyckte att jag med min historik ska ha låg tröskel att gå till Jorv. Men att jag själv förstås avgör när. Bestämde mig för att ännu testa äta föda i lugn och ro, och göra det långsamt droppande i droppställningen.

På förmiddagen lyckades 2 x mat droppande i droppställningen á 40 minuter = nästan en påse. Är det så att jag måste gå tillbaka till att vara fastkedjad i droppställningen dagarna i ända? Känns ganska jävla skit. Testade hälla i PEG-slangen en liten mängd - men då tänkte det komma upp. På eftermiddagen lyckades maten hållas inne igen då den kom långsamt droppande.

Deprimerande, och grät en skvätt till min man. Jag var så glad efter sjukhuset att födan gick så lätt i flera dagar och jag kunde röra på mig också utanför huset tex. till loppis. Det var så skönt att hälla i mig 6 stycken doser á 15 minuter under dagens lopp - och annors vara fri. Nu blir det att gå tillbaka till att vara fast 6 gånger i dagen i 40-60 minuter. Det blir typ att äta varannan timme och varannan timme vila/ promenera/ se på film.

Piggade upp mig med att lacka naglarna.

Först upp och nu NER

Vet ni hur det är med nässpray ibland; man vet inte riktigt om det kom eller hur mycket det kom? Iallafall, gick det så och jag sprayade två pump av opiat nässprayet. Det var nog en mild överdos. Svetten rann i pannan och kände mig ostadig på benen.

Förstås hade vi just denhär morgonen bråttom, eftersom vi skulle på sista läkarmottagningen på Cancerkliniken kl 9.30, och lämna barnen före det. Lade mig ner en stund för att vila mitt snurriga huvud, hällde i mig föda efter det eftersom jag annors skulle vara utan att äta ca till kl 11. Vill inte må illa av att jag inte ätit, men visste samtidigt att föda var en risk att börja må illa eftersom jag tagit överdos; vilket man lätt mår illa av...

Summa summarum; spyttade på skolgårdens parkeringsplats medan min man förde in pojkarna... For iväg, spyttade i en påse en gång till. Denhär gången började det värka och bränna i näsan som gången före sjukhuset. Konstaterade att jag inte klarar mig utan mera värkmedicin, så vi vände om tillbaka hem, tog Oxynorm, och gasade iväg mot Mejlans.


CANCERKLINIKEN, ÖVERLÄKARE
Läkarmottagningen var bra, vi fick se på magnetbilder och allt såg jätte bra ut tyckte läkaren. På bilderna syntes ännu ojämnheter kvar, men han förklarade att det antagligen är förstörda områden som inte ännu försvunnit. Därför tas den slutliga bilden först 3 månader efter att behandlingarna är slut; eftersom behandlingen verkar och området jobbar och repareras ännu länge. HAN förutsåg med sin erfarenhet att allt kommer att hinna repa sig och operation kommer inte att behövas. Slutliga bilden tas antagligen före vappen. Vågar dock inte ännu hurra. Magnesium och Nexium ska tas så länge jag har peg-slangen. Dom andra medicinerna trampas småningom ner.


Väl hemma kom den infernaliska tröttheten över mig; som om jag skulle väga 500kg och kunna somna stående på en sekund. Låg i sängen hela dagen och sov 90% av dagen. Min pappa hämtade en bukett tulpaner i nåt skede som jag tagit emot halvsovande.

Åt 15-tiden ett par små doser föda försiktigt, som kom upp lite senare... Dom kom upp 30 min efter att jag tagit Oxynorm - samband? Men jag är ju så van vid den medicinen, fast den kan orsaka illamående. Eller kommer det upp för att jag övat mig på att ta medicinerna via munnen med havre cacao? På sjukhuset tog jag ju inget via halsen, och hade inte illamående. Nu då jag sväljer medicinerna sväljer jag ju också mycket slem. Ska nu fortsätta med mortel!

Åt 19-tiden två små doser föda försiktigt på kvällen - som kom upp 1h senare. Inget hålls nu inne... Varför funkar inte ätandet mera? Blir det sjukhus imorgon? Ringdes med min mamma att hon kan ta pojkarna ifall vi far till sjukhuset och köa (måste få remiss till canceravdelningen via egna sjukhuset Jorv).

Fri - första dagen efter behandlingarna

Började dagen med att bygga lite Lego och hjälpa iväg boysen till dagis och skola. Värken i halsen är värre idag, det är plåster bytardag och dosen tycks inte riktigt hålla helt 3 dygn. Tog Oxynorm + oral Burana.

Kollade på The real houswives of Beverly Hills och droppade föda. Skrev blogg. Åt. Hämtade medicin på apoteket.

Härligt förresten att nu kunna använda smycken igen - genast på med örhängen och mitt härliga halsband. Och dessutom kan jag använda dagkräm och smink!

Före apoteket kom det upp lite spytta då jag hostade slem. Samma hände efter att jag kom hem, lite större mängd. Har endast fått i mig 1 påse/ 2,5st... Oroar mig. Det har varit så skönt att få maten ner relativt snabbt. Men kanske det inte passar sen ändå då cortison-kuren trampas ner och jag inte skyddas lika mycket mot illamående? Eller är det pga plåster bytardag, och att smärtmedicin dosen försvagas timme för timme? Ska byta genast då min man kommer hem och inte vänta till kvällen!

"Kotikonttori"

Måendet som natt och dag

Nu då jag är på cortison-kur har jag en massa energi. Far runt omkring i hemmet och städar garderober och tvättar kylskåp. Sjukt att tänka hur dåligt jag mådde och nere på bottnet jag var förra veckan. Sjkuhusvistelsen med rätt smärtmedicindos och medicinen mot illamående som följd har nog gjort susen.

Dålig

På kvällen då barnen gått och sova spyttade jag i badrummet. Vet inte om det var pga slem eller smärta. Men det var hämskt!! Började sen nysa och näsan blev täppt. Är rädd för att ha blivit snuvig - för det går inte!! Då jag snöt mig brännde det i näsan och pannan - smärta! Och hostan ville inte sluta. Tårarna rann, men kan inte gråta utan ljud och så täppt. Min man hämtade kallomslag för pannan och alla mediciner. Slapp till sängen efter ca 30 min i badrummet. Låg med ögonen slutna och väntade på medicinernas värkan.

Kl 22, 45 minuter senare händer det pånytt... Min man ringde terveysinfo och frågade om jag ska ta medicinerna pånytt? Nej, tyckte dom. Frågade i vilket skede jag behöver vätska/ sjukhus, om spyttande fortsätter under natten? Klarar mig nog ett dygn tyckte han, sen börjar allmänkonditionen försämras om spyttandet fortsätter.

Mår ännu illa och sover

Har hela veckan åkt med Kela-taxi, känner mig så svag och spyfärdig. Tar full dos medicin mot illamående och full dos smärt medicin.

Ringde näringsterapeuten på morgonen, men fick bara tag på hennes kollega. Idag var likadan som igår; berättade att jag får i mig högst 1 påse, fast jag ordinerats 2 påsar + 3x30ml energi shottin. Hon gav mig en tid till min näringsterapeut nästa vecka och rekommenderade vilkendera påse jag skulle priorisera.

Har hela dagen sovit, ätit, sovit, ätit, mediciner, sovit, ätit, sovit, ätit. Min mamma hämtade pojkarna till sig och min man kom hem med dom först efter kl 19, så jag fick sova mycket. Så såg vi i sängkammaren på en film hela familjen, vilket var mysigt.

NÅT POSITIVT: min kära bror med familj har kommit hem från lång Thailandresa!!

Masken , magnet + TT och mår illa

Hostade idag upp en "propp" i ny konsistens. Det var hårt och såg ut som ett gult "trådrodd" i samma storlek som ett hallon.

Passade på att ta ett foto av Hannibal Lector masken. Efter strålningen hade jag magnet och TT -fotografering. Fick med mig masken från strålningen, då fotograferingarna görs med den på.

Resten av dagen mådde jag illa och hade svårt att äta. Det snurrade i magen och spyttade lite. Fick ner mindre än hälften vad jag borde äta. Stressar över att magsäcken blir mindre och det blir problem. Sov, sov, sov hela dagen.

Min mamma med sambo hämtade barnen från dagis/skola och kom till oss, jag låg och sov på soffan till kvällen medan hon och min man skötte allt. 

Mera värk på trettondag

Nu är halsen sjukare. Mer sträv, som en kaktus/knivar om jag sväljer spott/slem. Har ökat smärtmedicin dosen panacod till maximi 2st x 3ggr/dag. Och 1ml oxynorm till natten. Har också börjat med Mucomyst, medicin mot slemmet, så jag inte mer ska spy av det.

Spytta no 3 & 4

Nå, nu kom spyttan som jag väntat på... Igår gick det igen på morgonen i misstag en hel påse näring. Dom två andra gångerna det hänt - har jag spytt inom x antal timmar. Efter att hela påsen gick var magen helatiden lite "snurrande" och jag försökte vara ganska stilla hela dagen - och det gick ju ända tills nästa morgon.

Spydde på morgonen ganska snabbt efter jag tagit medicinerna. Tog inte dom pånytt. Spydde i samband med att försöka hosta slem.

Pojkarna var hos min mamma under dagen, då min man var på jobb. Åt näring försiktigt under dagen, men 16-tiden spydde jag pånytt. Denhär gången pga "slemmet" i halsen.

Känns skit att vara såhär svag inför cytostatikan imorgon. Åt lite, försiktigt på kvällen. Spyttar jag kvällen innan cytostatikan pga psykiska orsaker; nervositet, äckel, rädsla, oro?

Spytta no 2

Min dubbelkusin tog pojkarna till sig över natten. Hennes pojkar är jämngamla med våra och dom bor här bredvid. Jag låg i sängen och såg på Downton Abbey medan maten droppade. Hela påsen 500ml droppade i misstag, fast jag oftast äter halva. Tror det var det som gjorde att magen snurrade senare då jag tog medicinerna. Denhär gången träffade jag toan.

Cytostatika 3/6

Nu är jag halvvägs med cytostatikan! Dom sista veckorna är sen endast strålning. Min sista strålning borde vara 27.1

Läste igår kvinnans blogg, som har samma cancer som jag och nu är på slutrakan. Hon har mot slutet haft helt galen värk i halsen till varken starka opiater, värkplåster mm inte verkar hjälpa. Hon har varit in och ut till sjukhuset. Hon har varit på dagsvård hos en kompis då mannen är på jobbet. Hon har varit helt "sekaisin" av opiaterna. HÄR och HÄR. Känns overkligt att jag kanske är i hennes skor om en månad. Men allt är jätte individuellt. Som min härliga sköterska sa idag då jag berättade att jag spytt i duschen igår "vi ska hoppas att det kanske var ditt botten".

På dagsavdelningen låg jag igen bredvid mannen jag talade med under förra veckans cytostatika, som har ty samma cancer som jag. Vi låg och pratade i 1,5h, vilket var jätte trevligt. Om hur vi mår, vinkar som hjälpt och så "kuivanappaile" vi julmat och hur sugna vi är på det. På vappen skulle man kunna äta julmat, konstaterade vi. Vi kommer inte mer att ha cyto samtidigt, så vi bytte telefonnummer.

Den söta näringsterapeuten kom och träffade oss. Hon sa att jag kan lägga till ännu en 500ml påse av annan sort. Om jag äter som ordinerat; 750ml en sort + 500ml andra sorten + ca 2l vatten, borde vikten hållas och jag får mer än nog med energi och protein för att orka behandlingarna. Problemet är bara att det tar så mycket tid att jag tycker jag är fast i slangen hela dagen. 500ml har tagit 2h, dvs med denhär takten tar maten 5h + vätskan. Fast vätskan kan jag snabbt hälla i i 100ml doser under dagens lopp. Hon sade som tur att jag kan lite snabba på dropp-takten - bara det inte orsakar illamående. Får se med vappens julmat, näringsterapeuten sa nämligen att det kan ta 6 månader innan smaksinnet kommer tillbaka gradvis.

Denhär gången tog jag medicin mot illamående redan på sjukhuset. Då jag på avdelningen berättade att jag förra veckan börjat må illa 1,5h efter cyton, tyckte dom det lät underligt/ omöjligt eftersom man ju får medicin mot illamående i venen under cyto-behandlingen. KAN det har glömts att ge åt mig förra veckan? Eller är jag snabbt reagerande? I vilket fall som helst tänker jag i fortsättningen ta medicinen innan jag far därifrån - det gör ingen skada att ta för mycket medan skadan av att spy/ inte kunna äta är stor.

Min man kom till avdelningen efter mig. Pojkarna är med min pappa och kollar in Stockmanns julfönster och far sen till honom. Så for vi ner på strålningen och hem. Hemma var jag så hungrig (åt kl 10.30-11 och kom hem 16.30) att jag klämde ner två smörgåsar med tomat och majonnäs via munnen! Samtidigt droppade peggyn och låg i sängen och såg på Downton Abbey. Efter at jag sovit paketerade vi julklappar och min man for och hämtade barnen.

Hemma väntade en överraskning av T4-siipat. Härliga saker!! Alla tre Shades of grey, ett mindfulness ritblock, en varm tröja och en härlig magnetisk medalj (kolla HÄR)!!! Oj vad glad jag blev! Och dessutom har jag inte mått illa idag - en bra dag!

Spytta no 1

Jahas, nu har jag då första gången spytt. Och det var inte ens av illamående, utan av slem i halsen. Medan min man läste nattsaga satt jag i badrummet och försökte hosta upp slem från halsen. Slemmet rörde lite på sig vilket orsakade en spyreflex och jag spydde rakt in i duschen - så behändigt.

Jätte störande då jag idag ätit och druckit extra bra så morgondagens cytostatika inte ska orsaka för mycket illamående. Ville vara stark inför den dagen. Dessutom hade jag just tagit medicinerna med möda och besvär (mortel, tratt mm). Det var burana + panacod för halsen, magnesium och Laxoberon. Bestämde mig ändå för att inte ta medicinerna pånytt.

Nåt positivt? "Påsmaten" luktar inte så illa som spyor, man får åtminstone inte mera spyreflexer av lukten.

Mår bättre

Idag har jag inte mått illa. Mådde illa cytostatdagen och ännu nästa dag (ti-on). Men så fördubblade jag dosen Primperan på onsdagen, vilket hjälpte.

Håller på att tappa smaksinnet. Mat och tom vatten smakar äckligt/ mealliskt och äter och dricker via peggyn.

På morgonen var vi på 7-åringens julfest och jag orkade bra. Är bara jätte slemmig i halsen och borde slippa och spotta med jämna mellanrum. Tog en pastill och det hjälpte.

Sedan hem och vila och mat via peggyn. Strålning hade jag först kl 13. Hostade lite under masken, så dom frågade i högtalaren "voidaanko jatkaa? Nosta käsi jos voidaan". Det är inte bra att ens hosta för man ska vara så exakt på plats.

Efter strålningen kände jag att jag ännu orkade en sväng till Akseli loppisen och hittade just vad jag behövde till 5-åringen. Så hann jag ännu vila och "äta" via peggyn innan mina tre musketörer kom med julgran.

Cytostat 2/6

Märkte att jag redan igår började spänna mig för cytostatikan. Den fås för att effektivera strålningens verkan. Dom säger att jag kommer att börja må sämre efter tredje cytostatikan. 

Delade denhär gången rum med en tant och en ca 60-årig man som visade sig ha typ samma cancer som jag (kurkunpään syöpä). Det var kiva att lite tala med honom. Han är en vecka före mig och fick tredje cytostatikan idag. Hans hals hade igår blivit så smärtsam att han inte kunde svälja mat eller dricka. Värkmedicinerna hjälpte inte till värken, men värken var inte konstant utan bara då han försöker svälja. Han ska nu börja med peg-slangen. Det andra han led av var slem i halsen, som varken går upp eller ner. Han låg och spottade i en ask. Näringsterapeuten kom och träffade honom och han skulle få träffa läkaren efter cyton. 

Jag berättade åt näringsterapeuten att jag gått ner 2kg på första veckan och hon sa att jag kan använda upp till 750ml näring via peg-slangen. Nu 2/6 avklarad.

Efter cyton ska man ha 1h paus innan strålningen och åt en karelsk piråg på cafét. Strålningen gick bra, fast jag kände för att hosta bakom masken. Min man skulle komma efter mig kl 15.30 och så skulle vi hämta barnen tillsammans. Medan jag väntade på honom i aulan kom illamåendet över mig. Försökte dricka, sög på en slickepinne - men inget kunde hindra det. Efter 15min kom han och då jag steg in i bilen kunde jag inte riktigt prata mera. Funderade på hur jag skulle spy i bilen. Hade en näsduk i handen dit jag spottade slem. Det var rusning. Det är min mans födelsedag. Äntligen hemma och skakande benen bar till medicinskåpet och ta BÅDA medicinerna mot illamående och sen i soffan med dropp i peg-slangen. I nåt skede somnade jag sittande (man måste vara i sittande ställning då man "äter").

Vaknade kl 17.30 av att pojkarna kom hem från butiken och illamåendet var borta. Huhhu!!!