Undersökningar & kontroll

Förra veckan hade jag några tunga dagar. Jag hade ultra på halsen + lung röntgen. Jag HATAR Mejlans bottenvåningar för jag har så dåliga minnen att jag får ångest där. Egna kontroller med min läkare på Öron-, näs- och halskliniken är ok och utan ångest, men att ligga i apparater och vara ett objekt som undersöks är ångestfyllt (även senast HÄR). Min man var som tur med i väntrummet. 

Jag tittade på ultrascreenen och såg en svart fläck som den utländska läkaren kollade från olika håll, fotade och mätte. Tankarna susade på några sekunder 1vk, 1mån och 1år framåt. Till slut frågade jag ”siellä siis on jotain?”. ”Ei, ei, ei”, sa han och mina tårar började rinna av lättnad. Så gick han och jämförde med gamla bilder, kom tillbaka och frågade en rad frågor; om jag haft ont i halsen mm. Jag blev igen orolig över fläcken och frågade vad det var jag såg, men han förstod int eller förklarade int. Jag hade kontroll till min läkare först idag, en vecka senare, där hon kollar bilderna. Hemma kände jag mig orolig och var säker på att jag nu skulle måsta gå igenom allt pånytt. Gick med Lily-hunden till stranden och satt och grät. 



Såhär såg det ungefär ut.
Har nu googlat att det antagligen var en lymfkörtel han mätte.

Nästa dag på jobbet kollapsade jag till min arbetskamrat och bara grät. Eftersom jag själv jobbar på HUS, kollade vi mina texter tillsammans och där stod att det inte finns metstaser - huh, puuust! Jag var lättad, men så psykiskt slut att jag ännu talade och grät med två andra arbetskamrater och for sedan hem mitt på dagen för att sova. Min kropp var ännu länge i stressreaktion och spännd, men det lättade nog med info och att prata. Jag fick mycket stöd också av min man och vänner. Blev hemma ännu nästa dag då min kropp var så trött och hade huvudvärk.

Vad härlig arbetskamrat jag har.

Jag är duktig och stark, men kollapsar ca 1-2ggr i året - det har varit min survivalteknik. Idag träffade jag ”min” läkare och sjuksköterska på kontrollen, och blev behandlad som en människa och inte ett undersökningsobjekt. Läkaren kollade halsen med kamera genom näsan, allt var bra och nästa kontroll är om ett halvt år. Efter kontrollerna tar det ofta en stund innan jag samlar ihop mig och blir stark och mig själv igen. Piggade upp mig med att gå till Kaivarin Kanuuna där jag belönade mig med en Dalaleo väska jag länge velat ha, samt pumps och en maxikjol. 

Masken , magnet + TT och mår illa

Hostade idag upp en "propp" i ny konsistens. Det var hårt och såg ut som ett gult "trådrodd" i samma storlek som ett hallon.

Passade på att ta ett foto av Hannibal Lector masken. Efter strålningen hade jag magnet och TT -fotografering. Fick med mig masken från strålningen, då fotograferingarna görs med den på.

Resten av dagen mådde jag illa och hade svårt att äta. Det snurrade i magen och spyttade lite. Fick ner mindre än hälften vad jag borde äta. Stressar över att magsäcken blir mindre och det blir problem. Sov, sov, sov hela dagen.

Min mamma med sambo hämtade barnen från dagis/skola och kom till oss, jag låg och sov på soffan till kvällen medan hon och min man skötte allt. 

Mask, TT, magnet och hem (sjukhus dag III)

På morgonen var blodtrycket ännu bra, svimmade inte av att sitta och äta eller av att lite tvätta mig, sminka mig och sätta på mina kläder.

MASKEN

Lite före kl 9 fördes jag i rullstol genom Mejlans-tunnlarna till Cancerkliniken där min mamma väntade på mig. Först gjordes det en "Hannibal Lector mask" för mitt ansikte. Ett "plast-nät" värmdes upp och spändes fast över mitt ansikte till axlarna. Så formades det och stelnade på 5 minuter. Den ska spännas över ansiktet må-fre då jag får strålning, så jag är helt på ställe och strålningen går precis rätt.

Här finns bild: http://katailmanrisaa.blogspot.fi/2015/10/eka-kerta.html?m=1.

En annan bild & bild på strålnings maskinen: http://katrintorsen.blogg.se/2013/july/jag-o-mina-polare-7-veck-framat.html#trackback

TT OCH MAGNET

Efter att masken gjorts togs det röntgen, låg ca 15min fast spänd i masken och sedan magnet, ca 20min fast spänd i masken. Då var det nog bara att tänka happy thoughts.

Efter det ringde vi med min mamma en "Kela-taxi", som vi fick vänta på ganska länge. Under tiden såg vi i Cancerklinikens aula ett ungt par med två små barn. Två-treåringen spelade på telefonen, babyn var i bilstolen, pappan var tårögd men höll sig samman och mamman hade amningsskjorta och grät förkrossat. Dom hade tydligen fått hemska nyheter om cancer. Både jag och min mamma grät en skvätt åt deras sorgliga situation. Kommer nog säkert att höra och se många sorgliga öden under min resa. Måste bara försöka fokusera på mig själv, mitt hopp och min positivitet.

Hemma åt vi lunch och så märkte jag att jag höll på att somna. Medicinerna + mycket program gjorde säkert mig trött. Hemma väntade min förtidsjulklapp - en ny iphone 6:a!! Äntligen en telefon som fungerar. Min gamla S4 fick problem efter att garantin tagit slut och har ännu haft den 1,5år sen dess.

Så kom alla mina pojkar hem! Dom var ivriga och glada. Visade slangen och dom tyckte inte den var så hemsk. Gav påsen åt dom som min fina sköterska packat åt dom: två mega-sprutor, fyra mindre och en massa olika färgers medicin koppar. Pojkarna ville genast testa sprutorna i badrummet. 

Psykiater & tandläkare

NATTEN & hjälp av kär psykiater

Sov inte på hela natten, låg och skakade som ett löv i ångest. Dubblade ångesten med att stressa över på vad ångesten och stressen gör åt cancern. Tog på natten flera gånger Melatonin och tog två gånger Diapam 2mg. Inget hjälpte eller lättade. Som tur jobbar jag ju i HYKS psykiatri och exakt klockan 8.00 ringde jag till min arbetskompis/psykiater och berättade att jag inte sovit. Hon är medveten om min situation (har texat och stött mig) och skrev genast ut sömnmedicin Tenox. Två nätter sov jag med hjälp av Tenox, sen behövdes det inte mer.

TANDLÄKARE

Fredagen den 13 hade jag tid till en HUS tandläkare på Kirurgiska sjukhuset i Eira. Mina mamma kom med. Kändes i stan genast bättre än igår och under natten. Då jag kom till stan och vi träffades i Kampen var en massa människor och jag kunde känna mig normal och kvar på jorden.

På sjukhuset gick jag pånytt på tandröntgen, för dom hittade inte bilderna som tagits på tisdagen. Tandläkaren kollade munnen och konstaterade att två visdomständer måste tas ut innan vården kan börja. Det görs om en vecka och tandsten putsas om två veckor.

Nästa dag i Meilans - mera undersökningar

Hade tid till röntgen och magnet - för att kolla om det spridit sig. Min mamma kom med mig och vi spenderade hela dagen i Meilans. Ville inte vara ensam och det kändes skönt att få stöd och sitta och prata om allt och inget.

TIETOKONETOMOGRAFIA -röntgen

Från huvud till lår. Fick en kanyl i armvecket och det sprutades "varjoaine" under röntgen. Som tur sa sjuksköterskan att varjoaine kan kännas varmt, metalliskt i munnen och som om man skulle kissa på sig - just så kändes det. Jag skulle ligga stilla och for in i en tub. Det var snabbt över. Eftersom magneten var först på eftermiddagen, gick vi på lunch till Tokyo55, dit min bror också kom.

Röntgen togs också på tänderna.

MAGNET

Från huvud till lår. Fick en kanyl i andra armvecket för "magneettitehosteaine". Skulle ligga stilla i en tub i 30-60min. Frågade om det är okej att somna, för jag kände mig ganska trött. Helst inte, konstaterades det, eftersom man kan rycka till då man vaknar. Huvudet "skruvades" fast och ett galler sattes på. Maskinen har jätte högt ljud och jag fick hörlurar med radio. Slumrade nog till flera gånger, men dom sa att bilderna blev bra.