Den stora dagen

Idag var den stora dagen då jag skulle få veta hur behandlingarna lyckats. Var på PET- och TT-scan för tre veckor sen och skulle nu få höra resultatet. Vi åkte kl 9.00 till Korva-, nenä-, kurkkuklinikka med min man. Då vi satt och väntade kände jag mig så nervös att jag höll på att börja gråta. Då vi kom in till läkaren hann jag just sätta mig då hon sa "jag har goda nyheter". Samma sekund dök mitt huvud i mina händer och jag började gråta. Grät ut lättnad, spänning osv. Efter en stund vände jag mig om till min man och frågade om han ens hann höra var läkaren sa, eftersom han kom in efter mig, och han hade inte hunnit höra varför jag grät. Jag hade nog varnat honom innan att jag säkert kommer att braka oavsett svar... Läkaren sa att hon skriver en remiss till deras psykolog, så jag får hjälp med att behandla vad som hänt (HUS är nog så bra!).

Efter att jag lugnat mig tittade hon in i munnen och halsen. I rummet satt även tre läkarkandidater och min sköterska. Läkaren tittade också in i halsen med en kamera som gick in genom näsan - not so nice.

Förra veckan satte jag ett meddelande till min sköterska och frågade om dom kan ta bort peg-slangen. Hon svarade: dom gör det, ät inte nåt på morgonen och ta en burana innan. "Ska dom ta ut peg-slangen med burana?!?", undrade jag till min man. "Nej, du får såklart lokalbedövning sen där", svarade han. Men nej, ingen bedövning, inget snitt utan den skulle dras ut. Hålet är som ett sugrör och "stopparen" som ska ut genom hålet är som en 2€ slant, berättade läkaren. Jag lade mig på sängen och stängde ögonen. Min man berättade att läkaren satte foten mot sängen och drog med full kraft, jag skrek av smärta, det tog ca 2 minuter, och så var det över. Låg kvar och andades ut smärtan ännu i ca 7 minuter innan jag kunde öppna ögonen. Smärtan var som en 10 minuters förlossning. Hålet syddes inte ihop utan det sattes på bindor och plastskydd - för maten kommer ju att lite läcka ut. Hålet kommer att gå fast på 2-3 veckor.

Efter att jag kom hem ringde jag mina närmaste och grät ännu lite av lättnad och lycka.

Bye bye Peggy!

Ingen rem runt halsen längre, inga sprutor för föda eller sköljning längre, inte mera akta magen, inte mera fundera på vad för kläder jag ska använda för att inte slangen ska synas - min kropp är fri! Jag hade slangen i sex månader (25.11.2015 - 17.5.2016). Vår 8-åring konstaterade: "mamma har ett hål i magen och det kan lomma ut en knackorv där". Barnen var ivriga och "rädda" för att se hålet. Speciellt för barnen är dethär ett konkret tecken på att jag nu är frisk. Men också för mig och min man - jag känner mig fri!

PET- och TT -scan

På morgonen steg känslorna iallafall, fast jag hade tänkt att dethär "bara" är att fara och ta en bild. Jag grät och vi kramades med min man i köket innan jag for. Det hela att köra denhär samma vägen, att det görs saker åt din kropp som du inte helt förstår, att du sticks med nålar, att du igen får spänna dig och vänta, att alltid och igen vara så stark och duktig.

Körde till Meilans med radion på full volym. Det kom många av mina favoritlåtar just nu, men jag sjöng inte med som jag brukar, det gick inte, det skulle ha varit för känslosamt. Funderade på ifall jag kommer att ha ett återseende med "masken" och hur jag kan ta det. Som tuuur blev det ingen mask. 

Jag togs emot kl. 8.30 och fick ett litet rum med en säng. Sköterskan tog blodsockret och satte nåt färgämne i mig med kanyl. Det var inte "varjoaine" som senast. Dethär var nåt radioaktivt ämne som skulle verka i kroppen en timme. En timme låg jag stilla i rummet. Efter det togs PET och TT i tuben, där jag skulke vara stilla i ca 20 min. Jag fick order om att hålla barn och gravida 1-2 meter ifrån mig, eftersom jag strålar radioaktivitet ända till eftermiddagen. Låter ganska ohälsosamt och hurja... Ska dricka mycket för ämnet lämnar kroppen med urinet.

Jag var klar kl 10.45, och åkte till min mamma. Så gick vi på lunch till Persilja på Drumsö. Dom har buffet, men där fanns ändå inte mycket jag kunde äta denhär gången. Soppan var för stark för tungan och rött kött vill jag undvika. Men drack 1,5 liter vatten. Hämtade pojkarna 16-tiden och hade leffailta på kvällen.

http://www.hus.fi/sairaanhoito/kuvantaminen-ja-fysiologia/tietoa-tutkimuksista/PET-TT/Sivut/default.aspx

Masken , magnet + TT och mår illa

Hostade idag upp en "propp" i ny konsistens. Det var hårt och såg ut som ett gult "trådrodd" i samma storlek som ett hallon.

Passade på att ta ett foto av Hannibal Lector masken. Efter strålningen hade jag magnet och TT -fotografering. Fick med mig masken från strålningen, då fotograferingarna görs med den på.

Resten av dagen mådde jag illa och hade svårt att äta. Det snurrade i magen och spyttade lite. Fick ner mindre än hälften vad jag borde äta. Stressar över att magsäcken blir mindre och det blir problem. Sov, sov, sov hela dagen.

Min mamma med sambo hämtade barnen från dagis/skola och kom till oss, jag låg och sov på soffan till kvällen medan hon och min man skötte allt. 

Mask, TT, magnet och hem (sjukhus dag III)

På morgonen var blodtrycket ännu bra, svimmade inte av att sitta och äta eller av att lite tvätta mig, sminka mig och sätta på mina kläder.

MASKEN

Lite före kl 9 fördes jag i rullstol genom Mejlans-tunnlarna till Cancerkliniken där min mamma väntade på mig. Först gjordes det en "Hannibal Lector mask" för mitt ansikte. Ett "plast-nät" värmdes upp och spändes fast över mitt ansikte till axlarna. Så formades det och stelnade på 5 minuter. Den ska spännas över ansiktet må-fre då jag får strålning, så jag är helt på ställe och strålningen går precis rätt.

Här finns bild: http://katailmanrisaa.blogspot.fi/2015/10/eka-kerta.html?m=1.

En annan bild & bild på strålnings maskinen: http://katrintorsen.blogg.se/2013/july/jag-o-mina-polare-7-veck-framat.html#trackback

TT OCH MAGNET

Efter att masken gjorts togs det röntgen, låg ca 15min fast spänd i masken och sedan magnet, ca 20min fast spänd i masken. Då var det nog bara att tänka happy thoughts.

Efter det ringde vi med min mamma en "Kela-taxi", som vi fick vänta på ganska länge. Under tiden såg vi i Cancerklinikens aula ett ungt par med två små barn. Två-treåringen spelade på telefonen, babyn var i bilstolen, pappan var tårögd men höll sig samman och mamman hade amningsskjorta och grät förkrossat. Dom hade tydligen fått hemska nyheter om cancer. Både jag och min mamma grät en skvätt åt deras sorgliga situation. Kommer nog säkert att höra och se många sorgliga öden under min resa. Måste bara försöka fokusera på mig själv, mitt hopp och min positivitet.

Hemma åt vi lunch och så märkte jag att jag höll på att somna. Medicinerna + mycket program gjorde säkert mig trött. Hemma väntade min förtidsjulklapp - en ny iphone 6:a!! Äntligen en telefon som fungerar. Min gamla S4 fick problem efter att garantin tagit slut och har ännu haft den 1,5år sen dess.

Så kom alla mina pojkar hem! Dom var ivriga och glada. Visade slangen och dom tyckte inte den var så hemsk. Gav påsen åt dom som min fina sköterska packat åt dom: två mega-sprutor, fyra mindre och en massa olika färgers medicin koppar. Pojkarna ville genast testa sprutorna i badrummet. 

Nästa dag i Meilans - mera undersökningar

Hade tid till röntgen och magnet - för att kolla om det spridit sig. Min mamma kom med mig och vi spenderade hela dagen i Meilans. Ville inte vara ensam och det kändes skönt att få stöd och sitta och prata om allt och inget.

TIETOKONETOMOGRAFIA -röntgen

Från huvud till lår. Fick en kanyl i armvecket och det sprutades "varjoaine" under röntgen. Som tur sa sjuksköterskan att varjoaine kan kännas varmt, metalliskt i munnen och som om man skulle kissa på sig - just så kändes det. Jag skulle ligga stilla och for in i en tub. Det var snabbt över. Eftersom magneten var först på eftermiddagen, gick vi på lunch till Tokyo55, dit min bror också kom.

Röntgen togs också på tänderna.

MAGNET

Från huvud till lår. Fick en kanyl i andra armvecket för "magneettitehosteaine". Skulle ligga stilla i en tub i 30-60min. Frågade om det är okej att somna, för jag kände mig ganska trött. Helst inte, konstaterades det, eftersom man kan rycka till då man vaknar. Huvudet "skruvades" fast och ett galler sattes på. Maskinen har jätte högt ljud och jag fick hörlurar med radio. Slumrade nog till flera gånger, men dom sa att bilderna blev bra.