I love akupunktur

Mina axlar och nacke är alltid spännda, men har börjat spänna sig mer och mer nu då undersökningarna närmar sig. Igår kände jag att det bara blir värre, att jag på jobbet helatiden har ett behov av att tänja och, psykosomatisk som jag är, kommer jag snart att ha nackspärr. Jag funderade på massage, vilket jag aldrig går till pga att mina axlar och nacke alltid är så sjuka att inte min man kan röra dom, men konstaterade att jag inte kan låta en massör röra området.

Kom plötsligt på akupunktur - som jag aldrig testat. Kelly Turner talade på Syövästä voi selviytyä -seminariet om hur viktigt det är med Mindfulness/ Reiki/ Akupunktur för cancersjuka - nån metod som får en att slappna av. På veckoslutet berättade min kompis om hur hon fått hjälp för ryggen via akupunktur. Kollade upp och fick en tid samma kväll i Hagalund. Där finns i Keskustorni en Akupunkturklinik HÄR. Min akupunktör var dessutom läkare samt klassisk massör till yrke.

Upplevelsen var underbar och jag var efteråt som en ny människa. Ångesten, stressen, tröttheten och gråtfärdigheten var borta och jag kände mig positiv och energisk. Nacken och axlarna kändes som om dom flyttat sig neråt flere centimeter, jag kunde röra och svänga på nacken helt på ett annat sätt och trycket var borta.

Det började med att jag intervjuades om min situation varefter jag lade mig på rygg på en brits och läkaren/ akupunktören kände på min puls på båda handlederna - länge. Därefter talade vi en stund och hon berättade om vad hon observerat och så satte hon en nål i handleden. Där låg jag sedan 20 minuter ensam i rummet medan den verkade. Jag höll på att somna och snarkade till ibland och hade i ett skede i flera minuter samma känsla som när du i fyllan går och sova och rummet snurrar i huvudet. Sen var det över, vi talade en stund och jag kände en omedelbar verkan. Denhär inverkan räcker ett par veckor. Fast jag skulle ju villa gå pånytt idag igen, varje dag - det var så avslappnande och skönt!

Vad är akupunktur?
Akupunktur har sitt ursprung i traditionell kinesisk medicin och har praktiserats i ånminstone 4000 år. Behandlingens mål är återskapande av jämvikt i kroppens flöden bla hormon- och blodflödet. Behandlingen frisätter bland annat hormonet endorfin som kopplas till smärtlindring och välmående. Akupunktur har en tydlig lugnande verkan. Man har också sett att kroppens eget cortison (cortisol) ökar vid behandlingen, vilket har en anti-inflammatorisk effekt i kroppen. Det har i djurstudier setts att akupunktur stimulerar immunförsvaret men här saknas ännu studier som visar att så också är fallet hos människor.

PS 
Akupunktur enligt traditionell kinesisk medicin skall inte förväxlas med sensorisk stimulering. Utbildningarna i sensorisk stimulering pågår ofta under 2-4 veckor. Den ursprungliga traditionella kinesiska akupunkturen har en flerårig utbildning och praktik.

"Kaiken perustana on energia. Se kulkee säännöllisiä ratoja pitkin kehossa ja ihon pinnassa. Akupunktioteoriassa nämä radat määritellään meridiaaneiksi. Meridiaanit ovat kuin jokia, jotka virtaavat läpi kehon raviten kudoksia. Ne yhdistävät ihmiskehon orgaaniseksi kokonaisuudeksi, kuljettavat verta ja energiaa, pitäen koko kehon toiminnot suhteellisen tasapainossa. Kiinalaisen teorian mukaan ihminen on terve, kun energia kulkee kanavissa vapaasti ja sitä on tarpeeksi. Oireet syntyvät energiakierron häiriintymisestä tai vähyydestä. Akupisteet ovat sellaisia kohtia kehossa, joiden kautta energiaa voidaan siirtää kehoon. Erilaisiin ongelmiin voidaan vaikuttaa pistämällä enimmäkseen meridiaaneilla sijaitsevia akupisteitä neuloilla." 
http://akupunktio.org/akupunktio.html

Tillsammans

Facebook vertaistuki grupp

Denhär slutna facebook gruppen blev jag nyss medlem i Tonsil cancer support group. Gruppen är såååå bra! En mycket aktiv grupp med fin kämparanda och mycket tips och råd. Rekommenderar för alla som diagnostiserats i sit liv, där finns rehabiliterare i alla stadier. Där finns också en hel del anhöriga.

Familjeterapeut

Hade idag sista gången tid till familjeterapeuten. Gångerna har varit jätte nyttiga och sista gången kändes bra. Vi talade egentligen inte om nåt nytt eller kom på nya idéer utan förstärkte saker vi redan tidigare gått igenom. Som tex. att jag nu ska identifiera mig som och gå tillbaka till friska jag och småningom börja se cancern som en fas som varit i mitt liv. Samtidigt vet jag ju att helt samma jag blir jag inte mer - saker har ändrats permanent fysiskt och psykiskt. Men det ser jag som en både positiv och negativ sak, en sak som gett mig av båda.

Kunde konstatera att vikten inte mer är en obsession, som den var ännu senaste gång. Och att ätandet nog går framåt, kan tex. nu äta tomat och drack rosé igår. Ätandet är nog ännu en "börda" och skulle gärna istället ta ett piller om det var möjligt, men maten tar nog lite mindre tankeutrymme i hjärnan än senast.

Hon konstaterade också att hon inte är så säker på att jag behöver en psykolog (vart jag fått en remiss). Vi kom dessutom underfund med att remissen går till HUS psykiatrins konsultation poliklinik, och jag jobbar ju inom HUS psykiatri och känner dom som jobbar där. Jag hade tänkt mig att psykologen skulle ha varit från Cancerkliniken eller Korva-, nenä-, kurkkukliniken med fokus på sjukdomen, men nu är jag nog inte så säker mer på vad jag vill eller behöver för känner mig inte psykiskt ostabil. Familjeterapeuten sa att alla känslor jag känt under resan, som rädsla, sorg, ångest, hjälplöshet osv är helt naturliga då man går igenom en cancerbehandling som dethär, jag har reagerat normalt och är inte enligt henne en "psykiatrisk patient". Vi konstaterade att jag ju kan tala om saken med arbetshälsovården, som är en neutral instans, om det känns att det behövs. Men allt har ju gått bra och som det skulle, så kanske det är onödigt att desto mer gräva i det. Vertaistuki är det som jag skulle behöva allra mest, kunna diskutera om tips på mat och få höra hur munnen mår efter två eller sju år. Satte en önskan till Suomen Kurkku- ja suusyöpäyhdistys ry om at dom skulle bilda en sluten fb-grupp för diskussioner. Dom gillade idéen och lovade göra det.

Vi fick ännu en tid till familjeterapeuten för "jälkitarkastus" i september. Måste nog än en gång konstatera hur bra HUS/HYKS är.

Stöd och tacksamhet

Började morgonen med att dammsuga kl. 8.45 - vad som helst för att inte behöva äta. Som förr i tiden då man skulle läsa till tent. Tvingade i mig en bit, hällde påsmat i slangen och körde till min kompis Catrin. Där gick vi längs med stranden på en lång promenad och pratade och pratade. 

Catrin är också en av dom som varit ett stort stöd. Som vink till anhöriga och vänner till människor som går genom nåt tragiskt som en sjukdom eller kanske en skiljsmässa; stort stöd är redan nåt så lätt som ett textmeddelande nu och då. "Hur mår du?" "Du är i mina tankar!" Att man visar att man bryr sig. Det värmde alltid hjärtat i smärtan och utmattheten att på telefonen se att man fått ett meddelande - nån har tänkt på mig! Men människor är olika och det respekterar jag. Nån tänker att hen "inte vill störa", fast även hen tänker på mig lika mycket, men det känner ju inte den som är sjuk lika bra - det är inte stöd. Och för nån annan kan det vara för mycket i den livssituation man är i, att man inte bara kan deala med nån annans sjukdom eller annan kris och ge stöd just då. Jag är så lycklig att jag har så mycket vänner och bekanta - och min cancer har inte varit en hemlighet. Mina nära vänner har såklart stött mig otroligt mycket, och alltid kommit åkande om jag önskat. Det har varit en otrolig trygghets känsla att ha dom, min familj och mina föräldrar så nära. Det intressanta var att man inte alls kunde tänka sig vem av ens bekanta som överraskade stiger fram och aktivt stöder, som tex. min relativt nya arbetskompis Hanna har under hela resan textat mig aktivt och gett mig stöd, likaså Catrin och Jessica.

Joga & spytta

Idag på skärtorsdagen var det dags att börja mjuk lempeä joga. Vi hade missat att det är ledigt från skolan, så hade 7-åringen med mig. Han satt tyst och snällt med telefonen i 1,5h... Jogan var skön och just så mycket jag orkar. Köpte ett 10x kort. 7-åringen kommenterade "ni var som ni sku ha varit tajuttomia".

Efteråt åt vi tillsammans på picnic och jag orkade en halv thai-kokos soppa. Väl hemma var jag ganska slut. 

Läkaren som följer med min värk, ringde som bestämt. Konstaterade att jag inte har smärtor. Hon tyckte jag kan sluta medicineringen inom 1-2veckor. Borde igår ha bytt smärtplåster från styrka 25 till 12, men märkte att vi inte hade annat än 75 i medicinlådan. Köpte först idag på apoteket och satte 12-plåstret då vi kom hem. Var alltså utan värkmedicin (opiater) sen igår kväll. Vet inte om det var orsaken (abstinens?), men spydde på badrumsgolvet (hann inte ens till toan). Eller var thai-soppan för kryddad? Eller var det pga att jag har slem i halsen och hostade upp det? Var jogan för mycket? Har inte spytt på länge... Känns skit.

Kände mig svag och trött hela kvällen. Min mamma blev med oss tills barnen var i säng, då min man hade kvällsprogram.

Ändrade planer

Idag gjorde jag första gången mat sen nån gång i december. Det kändes helt bra, fick inte obehag och åt en mini-portion laxpasta.

Min mamma kom hit när min man först spelade tennis och sen hade pojk-kväll. På morgonen hade jag fått vila medan boysen var och simma. Kände att jag hade mer krafter idag och vi gick med min mamma och barnen till skogen. Där byggde vi lite snökoja. Första gången jag gjorde nåt med pojkarna.

På kvällen for pojkarna till min mans syster över natten, medan mina bästa vänner Nadine och Anna skulle komma hit. Klockan sju ringer min mans syster och berättar att 7-åringen stött sin tå mot ett vasst hörn då pojkarna spelade fotis. Såret blöder så mycket att vi måste till sjukhuset och visa det. Jag avbokade min kväll, för jag ville nog med och det ville 7-åringen också. Där satt vi hela natten från kl 20-1.30. Kirurgen sydde fem stygn och det var ganska hämskt.

Mår bättre

Idag har jag inte haft stegring. Har tagit det lugnt på soffan. Svärisarna hämtade pojkarna som vanligt på onsdag, men jag bad dom till oss för att få träffa människor. Dom hämtade siskonkorvssoppa och höll oss sällskap en stund, vilket var kiva. Jag smakade några skedar soppa.

Stegringen fortsätter

Idag har jag haft 37c sen morgonen. Har textats med knk-sjuksköterskan. Har hållit mig under täcket helatiden, frusit, sett på tv och sovit. Sjuksköterskan konsulterade läkaren och meddelandet var att ännu följa med mående ett par dagar.

Har haft tre hostatacker idag. Under den andra spyttade jag. Har jag vanlig hosta eller hostar jag pga sjukdomen och slemmet?

Min mamma hämtade pojkarna och var här ända till kvällen, då min man var på arbetsresa och kom hem först kl 20.

Messilä V, hem

Idag ville pojkarna ännu till pulkabacken på morgonen. Vi började åka hemåt 13-tiden. Vilken skön semester, härligt att se pojkarna njuta, Messilä var perfekt med barn som är i barnbacken.

Idag har jag ätit några skedar yoghurt och druckit lite mango-smoothie-saft.

Messilä IV

Drack på morgonen en liten Gefilus-dricka - som hölls inne. Drack också lite mango-smoothie-dricka. På morgonen for min man till jobbet och jag och pojkarna blev kvar med min pappa. Pojkarna trivdes länge ute på gården, ända till lunch, sökandes stora istappar.

Idag åktes det skidor och pulka. Jag var med och stod i backen samt åkte pulka i 1,5h. Min pappa var lite orolig över mitt orkande nu då han blivit "ensam" med mig. Men det nog är som min bekant (som jag lärde känna på sjukhuset) textade mig; att febern i förrgår nog kanske ändå var värt det att jag en hel dag fick vara med och uppleva glädjen med pojkarna i backen.

Idag har jag också färgat mycket "mindfullness", medan pojkarna var ute och senare medan min pappa for med pojkarna på restaurang på middag och sen till pulkabacken, så jag fick vila.

Messilä III inomhus

Jag blev inne i stugan idag medan dom andra ivrigt skidade. På natten vaknade jag i ett skede av att min skjorta var genomvåt. Har inte varit med on det tidigare. På morgonen ringde smärtsjuksköterskan jag textat igår kväll. Fick order om att stanna inne.

Messilä II

På morgonen lekte pojkarna på gården och byggde ett snöslott. For sen hela högen till backarna, jag utan skidor. Jag var i backarna alltsom allt ca 4 timmar. Två gånger var det restaurangpaus. Messilä är perfekt med små barn. /-åringen åkte redan i stora backar.

Till stugan for vi kl 16 med min pappa och resten kom kl 17. Jag var ganska trött och frös om skelettet. Värmde mig vid brasan och i bastun med kläder på.

Mätte febern då barnen lagts kl 21.30, och hade 39,2c!! Vad ska man göra då? Vad har jag nu? Under behandlingarna var det stränga order om att fara direkt till sjukhuset om man fick feber. Har inte fått direktioner för vad det betyder nu. Vart kan jag ringa? Tala med min mamma i telefon och lugnade mig. Satte textmeddelande åt smärtsjuksköterskan samt åt sjuksköterskan på knk-klinikka. Min man körde till Lahtis apotek och köpte febernedsättande medicin. 

Sportlov i Messilä

Min pappa har hyrt en stuga i Messilä dit det ryms en stor familj. Här är vi nu över sportlovet med vår familj, min pappa, min brors flicka (12år) och hennes kompis. Pojkarna var ivriga sen kl 7 på morgonen. På förmiddagen for vi med min mamma och pojkarna till bibban, för att låna böcker för sportlovet och kl 14 åkte vi iväg.

Vi for hela högen till kvällsbacken. Jag stående och titta på, medan dom andra skidade i barnbacken en timme. Jätte mysigt med kvällsbacke. Och med vilken fart 5-åringen lär sig. Han var i princip första gången i backen. Efter en timme åkte han redan flera svängar utan hjälp.

Idag har varit en bra dag och jag har mått bra.

Funderar på firande av friskhet

Planer för då jag mår bra:

• Sverigekryssning med familjen.
  En belöning åt pojkarna + Vasa skeppet. Och buffan är en belöning åt mig.
• Cantina West med mitt närmaste stöd.
  Har haft himo på tex-mex hela sjuktiden. Vill som tack åt mina allra närmaste kämpare spendera en kväll tillsammans med dom och bjuda dom ut och äta som tack för deras viktiga stöd som betytt så mycket åt mig, som hållit mitt humör uppe och hjälpt mig kämpa vidare.
• Midnight run med min man.
  Att sakta länka Midnight run tillsammans med min man. Det var så bra stämning förra året då jag gjorde det. Jag vill göra nåt positivt vi kämpar oss igenom tillsammans, det skulle symbolisera vår resa genom cancern och hur vi tar oss igenom och vinner tillsammans.
• Middag åt föräldrar och svärföräldrar.
  Som tack för deras enorma stöd åt vår familj i vardagen. Utan deras hjälp skulle vi inte ha klarat av dethär familjepusslet.

Reiki söndag

Min barndomskompis Saga, har gått en reiki kurs och ville gärna göra det åt mig. Våra alla pojkar lekte ute i snön medan vi slappnade av inomhus. Reiki var jätte avslappnande och kände mig yrvaken efteråt. Dethär gör jag gärna pånytt.

Så for vi och åt middag i ikea. Förde samtidigt lite grejor till spr kontti. 

Måndag

Idag hade jag till cancerklinikens socialarbetare. Kanske just för att jag själv är socialarbetare tyckte jag det var viktigt att träffa henne, och läkaren sa åt mig i början att vara totalt i patientrollen och träffa socialarbetaren. Det är ändå fråga om så andra saker än vad jag själv jobbar med. Hon hjälpte mig angående läkarintyg till Kela för sjukdagpenning. Vi hade annors också en bra stödjande diskussion. Åkte med taxi, fast jag inte mer har Kela-taxirätt utan betalade själv. För jag kan inte själv köra bil pga mediciner och kan inte åka buss pga illamåenderisk och allt spottande och hostande i näsdukar.

Idag blev 5-åringen hemma för en feberfri dag. Min mamma kom och hjälpa och vi hade en riktigt trevlig dag på tremis. Mitt mående var okej, men fick inte ännu i mig tillräckligt mat under dagens lopp.

Min röst börjar komma tillbaka! Härligt! Kan tala vanligt, det låter lite hest men behöver inte viska! Dethär underlättar familjelivet massor. Kan dock inte ännu läsa saga, pga prat orsakar slem och ökat behov att spotta.

Back to school

Nu börjar vardag och rutiner igen, vilket är skönt för oss alla efter 2,5vk med en massa roligt program.

Vi kommer att få mycket hjälp med vardagen. Jag känner inte för att gå till dagis/skola med min röst och eventuellt behöva ljuga till andra föräldrar om flunssa. Dessutom börjar värkmedicin-/opiatdoserna snart vara sådana att jag inte borde köra. Min man kommer att föra pojkarna som vanlig på morgnarna. På måndagar hämtar min mamma pojkarna och hämtar + lagar mat, på tisdagar min pappa och på onsdagar svärisarna. På to och fre hämtar min man, eller om hjälp behövs; föräldrar eller min dubbelkusin. På veckosluten fås inbjudningar till lunch eller annat program av kompisar. Vi är sååå tacksamma och overwhelmed att vi har ett så fint nätverk av så fina, härliga och super kära människor.

Jullovet och världens bästa man

Först verkade det som om min man inte skulle klara av jullovet så galant. Han är ju såklart psykiskt trött och håller masken uppe och känslorna borta för barnens och egen skull - och för att orka stöda mig. Samtidigt har han nu ensam hand om hela hushållet och barnen. Jag hjälper inte med just något; vill/kan inte ha med mat att göra; vill inte använda energi på städning/byke. Med barnen kan jag nog lite leka eller främst se på tv tillsammans. Och samtidigt är vi en ganska lat familj som tycker om att på veckosluten vara i pyamas halva dagen, men nu hår det plötsligt inte för jag måste få ro att vila.

Nu kommer två veckors jullov till sitt slut och kan ärligt säga min man har fixat det bättre än jag skulle ha kunnat. Efter ett litet rop på hjälp har dom flugit och flängt och haft program varje dag, varit lääänge borta och dessutom varit på gott humör!! Jag älskar dig så mycket! Du är bäst!

Vilodag

Sov dåligt, typ kl 1-4 och sedan med 1h mellanrum på toan. Och så fick jag en liten sängvärmare. En sängvärmare som en morgon vaknade i vår säng och jag hade redan farit på vård och sedan dess ska hålla i min hand på natten 'hjärta'.

Hade strålning på morgonen. Väl hemma kom min bror till oss efter pojkarna. Han gav till julklapp ett flygmuseums- och ett klättringsbesök. Då dom for hoppade jag i sängen och sov länge.

Pojkarna byggde hemma en hävittäjä.

Är lite osäker med nyåret. Vi är bjudna till min barndomskompis Saga och skulle så gärna gå och skulle så gärna se dom. Och där skulle bara vara vi. Och dom har två pojkar i våras ålder så alla skulle ha roligt. MEN vill inte se på då andra äter och vet inte hur jag orkar vara social med rösten och tröttheten. På julen var jag ju nog i stort sätt bara i sängkammaren. Jag var nere typ 2 x 30 minuter.

Här är en härlig bild som piggade upp mig på nätet.