Sista dagen sjukledigt

På fredagen slutade min partiella sjukledighet. Fr.o.m nästa vecka jobbar jag igen mitt vanliga 80% (vårdledig). Det känns bra och som om jag kommer att orka riktigt fint. Jag rekommenderar varmt partiell sjukledighet efter en lång sjukledighet från jobbet.

På kvällen blev det träff med härliga mammagänget.

Basiskt te och gröt

Fick på posten ett paket av min härliga vän Kia. Hon har också kämpat med hälsan en del (andra problem än jag), och funnit hjälp tex i basiska produkter. Den moderna maten gör kroppen mycket sur - där sjukdomar och inflammationer trivs. Också om man vill kämpa mot cancer är det viktigt att kroppen är basisk. Har skrivit mer om det HÄR. 

Tillsammans

Jobblunch

Igår hade mitt jobb sommarlunch på en restaurang i Esbo. Jag blev bjuden med och har ivrigt vänta på att se alla. Det blev känslofyllt i början - som vanligt. Jätte kiva att se alla, att berätta öppet hur jag mår och även tala om jobbsaker. Där var buffet och jag hittade nåt att äta.

En bra diskussion hade jag med vår psykolog som gav mig ett så bra stödsamtal då helt i början. Hon gav tex. tips på hur jag kan försöka tänka då starka känslor kommer över mig "Ahaa, intressant, nu tycks jag känna ångest/rädsla/oro/sorg (identifiera känslan) eller nu tycks jag tänka följande hemska tankar. Det är inte farligt, det är en känsla/ en tanke, nu har jag den en stund och ska våga känna/ tänka den, iaktta den, och sen går den över". Att våga iaktta och upptäcka känslorna/ tankarna.

10 000 steg

Har gått med i en kompis fb-grupp "10000 steg/dag till midsommaren". Börjandes från idag. Promenerade med Daniela till Gallen-Kallela på kaffe, och fick nästan dagens steg av det. Dessutom hade vi bra diskussioner och hon hade bra pointer om hur mitt ätande/mitt tänkande på vikt/ätande/mat nog håller på att bli en ätstörning. Det är dels det svåra med att hitta nåta att äta som passar munnen och dels det att jag kollar och funderar på vad alla produkter innehåller - och om man får cancer av det. Dethär är nåt som jag får ta upp med psykologen sen då jag får en tid.

Ute på restaurang

På dagen for jag hem till en vän som haft ryggoperation och är sjukledig. Det var skönt att tala om våra upplevelser att vara sjuk, bli frisk, leva med ovetandet, rädslan att det ska ske pånytt mm. Lunch åt jag på en buffet lunchrestaurang och det gick okej.

På kvällen hade vi träff med Fabulösa flickorna Maria, Marika, Annika och Sonja. Vi träffades på restaurang Penny. Det var härligt att se alla, härligt att vara "tillbaka" och kunna göra saker som dethär. Det blev som vanligt mycket tårar vid bemötelsen och var som vanligt beredd utan mascara. Dessutom blev det mycket skratt, som jag behöver sååå.

Jag hade kollat menun innan och set att det bara fanns en förrätt jag kunde äta. Därför åt jag hemma innan. Där fanns dock utanför menun också scallops till förrätt. Jag berättade åt servitören att jag är mathandikappad och önskar få allt på tallriken skillt för sig, ifall det är nån komponent som är för stark och/eller svidande. Förrätten gick bra och som huvudrätt tog jag en sparris förrätt. Skålade gjorde jag med grönt te. Servitören var så söt att hon märkte att jag inte kunde äta annat än sparrisen från tallriken (såsen, rucola, marinerade nötter), så hon frågade om jag ville ha mer sparris!

Uppigning

Mina studiekamrater har igen kommit ihåg mig. Dom känner nog mig så bra och har skickat dom perfekta gåvorna. Först "älykortit" och sen färgläggningsbok och nu ett pussel! Älskar pussel, dom hör sommaren till!

Bädis

Andra gången, och nu hade jag ingen muskelvärk efteråt. Förra veckan hade jag ca tre dagar muskelvärk... Denhär super fina stora rosbuketten jag fick av Saara på 1:a maj njuter vi av.

1:a maj

Traditionell 1:a maj med samma gäng nu i 16 år. Som vanligt var det mycket känslofyllt att se vänner första gången sen jag blivit bättre. Som vanligt visste jag att skippa mascaran då jag sminkade mig. Vi trivdes där hela dagen i 9,5h och jag orkade bra. För mig blev det i matväg lax, omelett, gurka, banan och grönt te plus melon och jordgubbar! Åt också en lite portion franskis + tre prinskorvar fast jag inte äter sådant i mitt nya liv, men orkade inte värma tomatsoppan jag hade i handväskan. Det var en härlig solig dag och hela familjen stortrivdes.

Värdinnan hade gjort härliga foto collagen från alla dessa år!

Vappen

Efter en långsam morgon i pyamas aktiverade vi oss med en familje cykeltur på 6 km och familje fotbollsmatch. Sen var det dags att traditionellt fira vappen med Nadines familj. Vi var hos dom. Det var mat, prat och roliga lekar med barnen. Spelade "finns i sjön" och lekte "blink mördare", kurragömma och olika hippa. Ju mera klockan blev, desto högre skrek barnen då dom sprang omkring!

Bädis & 8-åring

Idag hade vi reserverat en bädis timme med Maria. Det var jäte roligt, Maria var jätte bra och man fick nog lite springa och blev lite svettig. På kvällen blev det Lego Superhero-spelkväll med godsaker för familjen, då vi sen idag har en 8-åring i huset. Till middag åt jag en sushi-set från Lidl. Det var nog torrt och svårt med riset, kanske färsk skulle gå bättre?

Lunch på restaurang

Idag träffade jag Catrin igen. Det var så regnigt att vi inte gick på promenad utan satt inne och drack te. Efter det åkte vi till Iso Omena, skötte lite ärenden och - hör och häpna - gick på lunch till Thai-stället. Där är buffet lunch, som är bäst för mig - att själv kunna plocka och välja. Riset var lite torrt, men annors gick det ganska bra.

Märker att jag är hungrig mest helatiden. Mina portioner är ofta ganska små, så jag är hungrig efter 2-3h. Borde alltid ha en banan i väskan.

Två goda nyheter & sällskap

Dom goda nyheterna är för det första att idag fick jag mens! Har inte haft mens sen början av januari, och har läst att om man är över 40år då man får cytostatika, kan biverkningarna med en stor sannolikhet vara att man går i menopaus. Har varit okej med tanken, för inte ska vi ha fler barn, men psykiskt så är dethär en stor sak. Istället för att ha en till sak som kemoterapin förstört har jag istället nu en till sak som reparerats!

Den andra goda nyheten fick jag läsa på kanta.fi; "PAD hyvänlaatuinen intradermaalinevus. Ei jatkoja.", dvs svaret från födelsemärkena på ryggen. HUH och pust!

På morgonen kom min arbetskompis (psykiater) och hälsa på mig. Vi gick på en lång promenad och satt länge och drack te. Mest babblade jag ju om mig och allt jag gått igenom, men nog talade vi om annat också. Det var jätte kiva och ses!

Till lunch blev det lite omväxling till omelett (hehe), stekta grönsaker (tomat, zuccini, champ, broccoli, linfrö) med ägg on the side.

Söndag

Pojkarnas kusin var här över natten, så det var innelek i pyamas ända till lunch... Efter det for vi igen och spela tennis hela familjen. På middag var vi bjudna till Anna´s. Det blev egen gjord pizza, sallad och pannkaka. Jag åt lite av allt. Med mig hade jag igen för säkerhets skull en soppa och en banan, som jag inte behövde.

Lördag med flickvänner

Idag träffade jag första gången vänner kring en middag. Som tur är vännerna i mammagänget mig nära och vi träffades hemma hos en av dom. Temat var asiatiskt och jag hittade nog mat att plocka åt mig så jag blev mätt. Med mig hade jag i handväskan för säkerhets skull en tomatsoppa, men behövde den inte. Alkohol eller efterrätt tog jag inte. Det var härligt att se alla och det blev tårar och skratt som vanligt.

(Morgonen började jag med en länk på 2,6km.)

Vertaistuki

Idag hade jag träff med jämnåriga kvinnan/mamman som jag lärde känna då jag var inne på avdelningen. Hon hade en annan cancer, men ganska liknande vårdplan. Till hennes vård hörde också smärtor och stark opiatmedicinering. Vi har hållit kontakt och kämpat varandra i Facebook, men nu sågs vi igen. Vi gick på en lång promenad med hennes hundar och satt och drack grönt te. Det var otroligt skönt och befriande att prata. Vi kunde sitta och skratta åt vilket det värsta stället var där man spytt osv. Den andra vet, vet allt.

Medicinfri

Från och med idag är jag fri från mediciner. Min "opiaattivieroitus" är gjord. Har jag haft abstinensbesvär under nedtrampningen? Kanske. Känner ofta att det kliar under huden. Som en massa myror gick där. Tror det kan ha och göra med medicinen. Så har jag ju också frusit, vilket jag tror främst beror på viktminskning, men kan också vara abstinens.

Från och med nästa vecka kan jag nu själv hämta barnen från dagis och skola. Dom har rekommenderat att jag inte ska köra med barn i bilen så länge jag tar starka mediciner. Pojkarna har väntat jätte mycket på att jag ska börja hämta dom. För dom är det igen ett konkret steg framåt.

Idag var jag och hälsa på min gamla arbetskompis Marlena. Vi jobbade tillsammans på Opiatberoendepolkkliniken i flera år, så det var lustigt att konstatera att min opiatmedicinering slutade idag. Marlena har berättat om min sjukdom till sina barn och hennes nioåriga flicka har varit så söt och bett till gud för mig och skippade läxklubben för att komma hem och se mig, fast vi bara träffats två gånger tidigare.

Marlena och jag för ett år sen på girlstrip i Riga.

Uppiggning

Fick idag en kasse utanför vår dörr, med uppiggning av mina fina studiekamrater. Vad glad jag blev, det känns så härligt skönt när vänner bryr sig och visar det.

Mot det bättre

Sakta men säkert "kesäksi kuntoon". 

• rösten är bra,
• har fått krafter för promenader,
• smakar på mat,
• kan dricka,
• har inte värk,
• mår inte illa och
• avföringen har ett par gånger varit fast.

Träffade Maria idag och gick och promenera på Drumsö, där vi båda bott. Härligt att se havet! Efter det hade vi med min man och 7-åringen samtal i skolan. Igår berättade vi åt 5-åringen att mamma och pappa hämtar sen dig. Han skrek av glädje "mamma hämtar mig från dagis!!". Han visar så härligt sin glädje över mina framsteg. 

Funderar på firande av friskhet

Planer för då jag mår bra:

• Sverigekryssning med familjen.
  En belöning åt pojkarna + Vasa skeppet. Och buffan är en belöning åt mig.
• Cantina West med mitt närmaste stöd.
  Har haft himo på tex-mex hela sjuktiden. Vill som tack åt mina allra närmaste kämpare spendera en kväll tillsammans med dom och bjuda dom ut och äta som tack för deras viktiga stöd som betytt så mycket åt mig, som hållit mitt humör uppe och hjälpt mig kämpa vidare.
• Midnight run med min man.
  Att sakta länka Midnight run tillsammans med min man. Det var så bra stämning förra året då jag gjorde det. Jag vill göra nåt positivt vi kämpar oss igenom tillsammans, det skulle symbolisera vår resa genom cancern och hur vi tar oss igenom och vinner tillsammans.
• Middag åt föräldrar och svärföräldrar.
  Som tack för deras enorma stöd åt vår familj i vardagen. Utan deras hjälp skulle vi inte ha klarat av dethär familjepusslet.