Mitt liv har förändrats massor. Insåg det först då min man sa att jag ju ändrat på enormt mycket, för själv tyckte jag bara att jag typ bytt till vege och bytt lite kosmetik. Men då jag började fundera på det, så har jag ändrat på allt möjligt i mitt liv och håller på med ett inlägg om det. Ganska mycket faktiskt enligt Kelly Turners teser, nu då jag tänker på det.
Mitt liv har ändrats även så att jag lärt mig leva med en handikappad mun. En mun och tunga som är känsliga för en del mat och dryck, en mun vars smaksinne inte är fullständigt och en mun där spottkörtlarna inte fungerar normalt vilket gör munnen och halsen torr vilket påverkar ätandet. Även dethär, en update om mitt mående, håller jag på att skriva ett inlägg om. Men är ganska du med munnen och tänker inte så ofta på handikappet till vardags. Känslan att vara handikappad och inte som alla andra kommer då det ska planeras mat eller ätande tillsammans med andra eller gå på restaurang. Mat är en super stor del av det sociala umgänget och det cirkulerar ofta en massa planerande kring det ämnet och jag har då svårt att delta, vill inte vara "besvärlig" och upplever det hela fortfarande lite ångestfyllt.
Vad jag "lärt mig" är svårare att uttrycka. Jag har lärt mig "leva", och ser på "livet" med andra ögon; att det är nåt som tar slut; att det är nu. Jag kommer ihåg att njuta av stunden och småsaker dagligen, främst njuter jag av barnen; att bara se på dom; röra dom; tala med dom - tänk att få vara här och få göra det! Jag har lärt mig att inte stressa (ganska bra). Jag håller på att vänja mig vid att leva med en rädsla i huvudet och i magen, en annorlunda rädsla, en rädsla som jag aldrig kännt tidigare, en rädsla som får mig att komma ihåg "livet" och tacksamheten - men som jag kanske nån gång ändå skulle kunna bli av med?
Denhär årstiden väcker nog mycket känslor och jag märker att jag spänner mig mer och mer inför nästa kontroll nu i december. Fick just ett meddelande av min cytostatkompis där han berättade att det synts nåt på hans kontroll och han skickats vidare på undersökningar. Intalar mig själv att han ju hade en lite annan sorts cancer än jag, fastän på samma område var hans inte orsakat av HPV-viruset. Men nyheten gjorde mig ledsen och arg för hans skull; att han inte ens fick vara i fred ett år. Vi har igen i år en resa bokad för jullovet, liksom förra året och nu FÅR det inte komma nåt och förstöra den för våra familjemedlemmar - det är dags för en korrigerad, positiv upplevelse för oss!
