Plåsterbytardag = mer smärta

Vaknade som vanligt 3-4-tiden av mig själv och gick till badrummet för att ta värkmedicin. Torr i mun och hals, som vanligt. Hostade till och SMÄRTAN! Det värkte och torkade till så jag hade svårt att andas. Kändes som om jag bara fick andan på "ena sidan". Ropade på min man, panikerade, tårarna rann, försökte andas, hostade, hade smärta. Fick i mig instant smärt-sprayen och Oxynormen. Det lugnade sig efter 10-15 långa minuter.

Vaknade pånytt 3h senare, kl 6.30, av smärta. Tog Oxynorm, tydlig plåsterbytardag... Tog ofta värkmedicin hela förmiddagen. Testade också orala Burana. Hjälpte helt ok med varannan Oxynorm och varannan Burana.

Vår yngsta har grym hosta och håller oss vakna på natten. Han har haft 37,4c i tre dagar. Ska imorgon till läkaren, men orkar inte mera oroa mig för att smittas, vi har ju haft bobbor i huset precis helatiden och verkligen av alla olika slag...

Svag

Ringde cancer sjukhusavdelningen, där jag var inne, för konsultation. Dom tyckte att jag med min historik ska ha låg tröskel att gå till Jorv. Men att jag själv förstås avgör när. Bestämde mig för att ännu testa äta föda i lugn och ro, och göra det långsamt droppande i droppställningen.

På förmiddagen lyckades 2 x mat droppande i droppställningen á 40 minuter = nästan en påse. Är det så att jag måste gå tillbaka till att vara fastkedjad i droppställningen dagarna i ända? Känns ganska jävla skit. Testade hälla i PEG-slangen en liten mängd - men då tänkte det komma upp. På eftermiddagen lyckades maten hållas inne igen då den kom långsamt droppande.

Deprimerande, och grät en skvätt till min man. Jag var så glad efter sjukhuset att födan gick så lätt i flera dagar och jag kunde röra på mig också utanför huset tex. till loppis. Det var så skönt att hälla i mig 6 stycken doser á 15 minuter under dagens lopp - och annors vara fri. Nu blir det att gå tillbaka till att vara fast 6 gånger i dagen i 40-60 minuter. Det blir typ att äta varannan timme och varannan timme vila/ promenera/ se på film.

Piggade upp mig med att lacka naglarna.

Först upp och nu NER

Vet ni hur det är med nässpray ibland; man vet inte riktigt om det kom eller hur mycket det kom? Iallafall, gick det så och jag sprayade två pump av opiat nässprayet. Det var nog en mild överdos. Svetten rann i pannan och kände mig ostadig på benen.

Förstås hade vi just denhär morgonen bråttom, eftersom vi skulle på sista läkarmottagningen på Cancerkliniken kl 9.30, och lämna barnen före det. Lade mig ner en stund för att vila mitt snurriga huvud, hällde i mig föda efter det eftersom jag annors skulle vara utan att äta ca till kl 11. Vill inte må illa av att jag inte ätit, men visste samtidigt att föda var en risk att börja må illa eftersom jag tagit överdos; vilket man lätt mår illa av...

Summa summarum; spyttade på skolgårdens parkeringsplats medan min man förde in pojkarna... For iväg, spyttade i en påse en gång till. Denhär gången började det värka och bränna i näsan som gången före sjukhuset. Konstaterade att jag inte klarar mig utan mera värkmedicin, så vi vände om tillbaka hem, tog Oxynorm, och gasade iväg mot Mejlans.


CANCERKLINIKEN, ÖVERLÄKARE
Läkarmottagningen var bra, vi fick se på magnetbilder och allt såg jätte bra ut tyckte läkaren. På bilderna syntes ännu ojämnheter kvar, men han förklarade att det antagligen är förstörda områden som inte ännu försvunnit. Därför tas den slutliga bilden först 3 månader efter att behandlingarna är slut; eftersom behandlingen verkar och området jobbar och repareras ännu länge. HAN förutsåg med sin erfarenhet att allt kommer att hinna repa sig och operation kommer inte att behövas. Slutliga bilden tas antagligen före vappen. Vågar dock inte ännu hurra. Magnesium och Nexium ska tas så länge jag har peg-slangen. Dom andra medicinerna trampas småningom ner.


Väl hemma kom den infernaliska tröttheten över mig; som om jag skulle väga 500kg och kunna somna stående på en sekund. Låg i sängen hela dagen och sov 90% av dagen. Min pappa hämtade en bukett tulpaner i nåt skede som jag tagit emot halvsovande.

Åt 15-tiden ett par små doser föda försiktigt, som kom upp lite senare... Dom kom upp 30 min efter att jag tagit Oxynorm - samband? Men jag är ju så van vid den medicinen, fast den kan orsaka illamående. Eller kommer det upp för att jag övat mig på att ta medicinerna via munnen med havre cacao? På sjukhuset tog jag ju inget via halsen, och hade inte illamående. Nu då jag sväljer medicinerna sväljer jag ju också mycket slem. Ska nu fortsätta med mortel!

Åt 19-tiden två små doser föda försiktigt på kvällen - som kom upp 1h senare. Inget hålls nu inne... Varför funkar inte ätandet mera? Blir det sjukhus imorgon? Ringdes med min mamma att hon kan ta pojkarna ifall vi far till sjukhuset och köa (måste få remiss till canceravdelningen via egna sjukhuset Jorv).

Fri - första dagen efter behandlingarna

Började dagen med att bygga lite Lego och hjälpa iväg boysen till dagis och skola. Värken i halsen är värre idag, det är plåster bytardag och dosen tycks inte riktigt hålla helt 3 dygn. Tog Oxynorm + oral Burana.

Kollade på The real houswives of Beverly Hills och droppade föda. Skrev blogg. Åt. Hämtade medicin på apoteket.

Härligt förresten att nu kunna använda smycken igen - genast på med örhängen och mitt härliga halsband. Och dessutom kan jag använda dagkräm och smink!

Före apoteket kom det upp lite spytta då jag hostade slem. Samma hände efter att jag kom hem, lite större mängd. Har endast fått i mig 1 påse/ 2,5st... Oroar mig. Det har varit så skönt att få maten ner relativt snabbt. Men kanske det inte passar sen ändå då cortison-kuren trampas ner och jag inte skyddas lika mycket mot illamående? Eller är det pga plåster bytardag, och att smärtmedicin dosen försvagas timme för timme? Ska byta genast då min man kommer hem och inte vänta till kvällen!

"Kotikonttori"

Sista behandlingen!!!

Otroligt men sant! Ännu för en vecka sen kunde jag inte se slutet och nu är den dagen här! Förståss är det hela inte ännu över, vilket alla på vården understreckar - vägen är ännu lång, men en etapp är över!

Smärtsjuksköterskan träffade jag efter strålningen. Hon var så glad att se mig, hon sa att hon senast då hon såg mig för en vecka sen (med huvudet i rosken) tänkte att "tää tyttö kuolee tähän". Hon berättade att hon själv är en bröstcancer vinnare. Hon sade att jag psykiskt kommer att känna av en "tomhet", men det är en fas att gå igen och som går över. Bra att vi har familjeterapeuten/ mentalvårds sjuksköterskan, tyckte hon. Det att jag nu har energi, beror nog enbart på cortison-kuren. Så den fasen kommer att vara över nästa vecka och så kommer jag igen att vara tröttare och behöva vila mer så jag orkar rehabiliteras, äta mm leva. Jag ska komma ihåg att rehabiliteringen tar tid både fysiskt ch psykiskt. Smärtsjuksköterskan träffar jag pånytt om en vecka.

Jag belönade mig själv med blommor och med att börja jooga, kanske om ett par veckor, då jag hoppeligen har lite krafter igen.

Fin livsfilosofi

Måendet som natt och dag

Nu då jag är på cortison-kur har jag en massa energi. Far runt omkring i hemmet och städar garderober och tvättar kylskåp. Sjukt att tänka hur dåligt jag mådde och nere på bottnet jag var förra veckan. Sjkuhusvistelsen med rätt smärtmedicindos och medicinen mot illamående som följd har nog gjort susen.